Jag har sedan förra sommaren längtat efter min lilla "bebis" - junimagnolian. Nu är den inköpt och var :-( väldigt fin. En fyraårig fröplanta uppdriven i Sverige med två fina bladrosetter och fler på gång. Jag har planerat för denna planta och gått och funderat över växtplats under gångna höst och vinter - och trodde nu att jag hittat rätt! Men första natten ute så frös den! - Den var täckt med fiberduk - ändå frös hela översta bladrosetten! Tyvärr tror jag att det är en kombination av att den kommit i gång så pass samt nattfrost men även att det kan vara ett "lokalt blåshål" som jag ej märkt av tidigare! Min fråga är; hur göra nu? - Ska jag låta den stå kvar och hoppas att den klarar både den tillfälliga kyla som ev kommer och ev blåst eller ska jag ta upp den och kruka den för att plantera om den på en mer "vindstilla" plats i slutet av maj/början av juni?

Även andra Magnolior har frusit de senaste dygnen, men i och med att de hunnit rota sig så är jag ej särskilt oroad....

Hoppas att ni andra Magnoliaälskare har några bra råd!

I princip ska man undvika att plantera om magnolior, eftersom dom brukar ta skada av det.
Om jag förstår rätt så har du precis planterat denna? I så fall har den ju inte hunnit etablera sig och då går det ju bra att plantera om den. Hantera rötterna varsamt bara.
Blåst är ju något som inte uppskattas av magnolior heller. Så har du ett mer vindstilla ställe så flytta den dit. Men att växter tar stryk av frost i maj brukar inte vara något stort problem; dom brukar hämta sig. Och den kommer väl kanske från någon ombonad tillvaro i växthus och startade lite tidigare än på friland.
Vad gäller just M obovata, så har jag en 1,5 meter hög variant sen i fjol och den verkar lite känslig för frost tycker jag. Bladen på min frös i höstas och nu lever den men är nog lite seg att komma igång.

Vad jag har hört så tillhör junimagnolian de mer frostkänsliga magnoliaarterna (av de arter vi kan odla här i Sverige). Frostkänsligheten gäller blad och nya skott, särskilt när de är färska på våren.Frost är däremot inget problem när växten väl gått in i vintervila. Man bör nog undvika att odla junimagnolia i områden där det är vanligt med frost sent på våren - i synnerhet om området dessutom har tidiga vårar som lockar växterna att börja växa tidigt. Kan tänka mig att t ex delar av Sydsvenska höglandet är sämre än södra Norrlandskusten i detta avseende, trots att odlingszonen är densamma, eftersom våren i söder kommer tidigare när risken för nattfrost ännu är stor.

Anders, det förekommer nog ett och annat bakslag på våren här också, trots att den är relativt sen. Nu drabbades inte obovatan i år vad jag kan se eftersom fjolårets knoppar frös tillbaka tidigare så den fick starta om med lite fördröjning längre ner på grenarna. Inget ont som inte har nåt gott med sig...

Har nu fixat till en liten anordning till plantan - så att den kan täckas med både fleece, täckväv samt vid regn ev plast....under ev riktigt kalla nätter! Jag tror att plantan ska få stå kvar på platsen och räknar med att "problemet" var att den kommit i gång för mycket för årstiden. Under normala omständigheter hade en junimagnolia knappast haft helt utvecklade bladrosetter i början av maj i Stockholmstrakten (hoppas jag :-))!

Junimagnolia (magnolia Obovata) har olika härdighetsgrader beroende på varifrån frön kommer, de härdigaste lär komma från Göteborgs botaniska trädgård.

De flesta i handeln kommer från holländska plantskolor.

Mina erfarenheter säger att en magnolia i gott skick klarar av åtminstone att bladen fryser sönder en gång, den har i så fall reservknoppar som gör att nya blad kommer om någon månad.

Även mina magnolior på Lisö drabbades av frosten, bladen kom fram ovanligt tidigt i år och sedan gick temperaturen ner från omkring 25 grader till ca 0 grader (eller ännu kallare). Då ser man hur de olika magnoliorna klarar frosten, de flesta har fått bladspetsarna sönderfrysta, Blushing Belle har fått hela bladen sönder frysta, Obovata hann knappt öppna sina blad så den klarade sig helt !!!

Tänk också på att Obovata har stora fina blad som kanske inte tål för mycket blåst.