Efter att ha läst lite Fröding, Boye, Södergran, Löwenhjelm och D Andersson slog det mig att den gamla dikt-tråden just saknades (av mig). Man ska väl inte gräva fram för gamla trådar, så jag startar en ny poesitråd.

...
Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.
-G Fröding

---

Mjukmedel

Ljum sommarkväll
En trädgård, en bok, ett glas vin
Svagt smekande bris
Doften av ett stillnat regn
På avstånd en jublande koltrast

Smakar
Andas in
Blundar

Mjukmedel för livets tagelskjorta.
Christer Johansson

---

...
Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.
-E Södergran

---

Jag läser dikter.
Är jag väldigt illa däran?
-M Karlsson

---

Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta.
Famna mig varligt en liten stund.
Gråt ett grand - för så trista fakta.
Se mig med ömhet sova en blund.
Gå ej från mig. - Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå.
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.
-H Löwenhjelm

Jag har en systerdotter som skriver dikter. Jag väljer att länka till hennes hemsida där hon lagt upp en del av dom. http://annelie.se/?page_id=36

... *mållös*

Pirum, ack du min stjärna, ack du min stig
Du slutar aldrig att förvåna mig

En av många Frödingfavoriter:

Vallarelåt

Hör du ej bjällrorna, hör du, hur sången
vallar och går och går vilse i vall?
Korna de råma och påskynda gången,
följa i lunk efter jäntans trall.

Hör, hur det ljuder kring myr och mo:
Lilja - mi Lilja - mi Lilja - mi ko!
Eko vaknar i bergigt bo,
svarar ur hällarne
långt norr i fjällarne:
Lilja - mi Lilja - mi ko!

Bjällklangen dallrar och faller och stiger,
suset är stilla och vilar i ro,
skogen är kvälltung och sömnig och tiger.
Endast den vallande
låten går kallande
fram genom nejden kring myr och mo.

Natten är nära och solskenet rymmer,
ser du på trärnet, hur töcknet står!
Skuggan förlänges, förtätas och skymmer,
snart över skogarne mörkret rår.

Mörk sover tallen, mörk sover granen,
dovare sorlar en bergbäcks fall.
Fjärmare klingar den höga sopranen,
vallar och går och går vilse i vall.

RYCK UPP DIG


Ingen skulle komma på tanken att säga
"Ryck upp dig", till en morot.
Och ändå är det ju så att det värdefulla
hos moroten först kommer i dagen
sedan den ryckts upp.
Men moroten kan inte själv åstadkomma det
som ger den dess rätta väre.
Uppmaningen till den som kämpar med att
hålla huvudet över vattenytan
att rycka upp sig, är lika malplacerad.
Men liksom en hand kan rycka upp moroten,
så kan en hand, en medmänsklig kontakt,
ett lyssnande öra, vara den förlösande kraft
som behövs, för att man
skall kunna rycka upp sig.

Per - Axel Bengtsson

Kyssande vind


Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid;
du var ju en annans,blott lånad.
En kväll i syrenernas tid och
gullregnens månad.


Han kysste ditt öra,ditt hår.
Vad fäster en vind sig vid,
ifall han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville,förstås,ej alls,
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans
hals,i gullregnens månad.


Från din mun har han kysst,
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst,med halvöppna
läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar.
För en fläkt från syrenernas vår,
och gullregnens klasar.



~Hjalmar Gullberg~

Lyssnar jag ofta på ... går att välja att lyssna på antingen Svenska eller Finska.
Johan Ludvig Runeberg

Älskar


Vem du älskar-det är intet.
Att du älskar-det är allt.
Skönhet sveper nog din kärlek
kring den älskades gestalt,
mera eller mindre mäter blott
ditt eget hjärtas halt.

Fråga icke varför hjärtat
brinner,blott det ej är kallt.
Vem du älskar-det är intet.
Att du älskar-det är allt.


~Jarl Hemmer~

Jag är ett paket

Glöm inte
att jag sagt det här:
Ingenting är av ingen betydelse
Allt spelar roll
Allt finns
gömt och sparat
gömt
gömt och sparat
Allt har betydelse
Så
glöm inte att jag sagt det här

Även om ingenting mer skulle ske
Och klotet skulle stanna
Och allt som snurrat skulle släppa sitt fäste
Och fortsätta i samma riktning som linjen som tangerar cirkeln
Om allt skulle bara
iiiiiii
virvla sin väg
var ändå
ingenting
likgiltigt

Ett år en tråd en väv en halvtimme
Jag vet inte ens att jag minns men ändå finns allting där
Mina revben omsluter
Omsluter
Jag är
- ett paket.

Solja krapu

I ungdomen


Det glittrar så gnistrande vackert i ån,
det kvittrar så lustigt i furen.
Här ligger jag lat som en bortskämd son,
i knät på min moder naturen.
Det sjunger och doftar och lyser och ler,
från jorden och himlen och allt jag ser.

Det är,som om vinden ett budskap mig bär,
om lyckliga dagar som randas,
mitt blod är i oro,jag tror jag är kär-
i vem?- ack i allt,som andas.
Jag ville,att himlens och jordens allt,
låg tätt vid mitt hjärta i flickgestalt.


~Gustav Fröding~

I livets villervalla

I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll ---
Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår ----

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -----
I livets villervalla
så nära vi gå ---
men så fjärran från varandra
ändå.

Nils Ferlin

Den rätte


Jag hade tänkt dig blond
och lång över allt förstånd
med en energisk haka,
du,som i dröm och vaka
var mitt ideal.
Blond och högväxt och smal.


Och så kom du dock
mörk och kortväxt och tjock,
med hakan i nervikt krage
och en början till mage.
Sådan kliver du in
i min själ och mitt skinn.


Allting blev skapat om,
när du kom.
Allting slog du itu.
Du,du!



~Erik Lindorm~

MOT ALLA STJÄRNOR SPANAR......

Mot alla stjärnor spanar min blick i denna natt,

din närhets fläkt jag anar, jag ser en skymtning matt.



I löven leker suset, och natten lyssnar still,

i bleka vårnattsljuset tar dagen långsamt till.



Mig tyckes natten bära ditt namn i svag musik,

mig tycks du är mig nära, du som min själ är lik.


VILHELM EKELUND

Samtidigt kan jag inte låta bli att ta med en liten humoristisk sak, författare okänd.

Jag är socialist, som varje tänkande person,
Jag tror på Marx och Lenin och på världsrevolution.
Samtidigt tror jag på kapitalism, i någon mån.
Var skulle annars vanligt folk få pengarna ifrån?

Om du bara tog min hand



Om du bara tog min hand
då skulle jag följa dig.
Ut i natten-ut under stjärnhimlen?
Ligga med dig i det daggvåta gräset
låta våra tankar och vår innersta
längtan blandas med vinden.
Känna.
Att det enda som finns
är du och jag.

Och evigheten...


~Michaela Dutius Söderström~

Hm...det där var riktigt bra, överlag hög kvalitet. Jag är dock inte så imponerad av uppläsaren, för mig hade en mjuk kvinnoröst (gärna då med samma mumindialekt) passat bättre.

Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker.
Världen förändras för varje dag,
men ibland blir den aldrig
densamma mer.
-Alf Henriksson

Nocturne

Silverskira månskenskväll,
nattens blåa bölja,
glittervågor utan tal
på varandra följa.
Skuggor falla över vägen,
strandens buskar gråta sakta,
svarta jättar strandens silver vakta.
Tystnad djup i sommarens mitt,
sömn och dröm, -
månen glider över havet
vit och öm.

Edith Södergran

jag hittade min gammla tråd och valde den här

Vår styrka

En liten flicka hade tillbringat hela förmiddagen på stranden.
Den gula hinken, plastspaden och lastbilen var redskapen hon använde
för att bygga ett sandslott. Och stort hade slottet blivit.
Nu var det dags för vallgravar, vägar och tunnlar!

Flickan grävde med sin plastspade när hon plötsligt stötte på en stor sten.
Stenen låg mitt i vägen för den mäktiga vallgraven som skulle skydda slottet.
Hon kämpade för att för att gräva upp stenen och flytta på den.
Men hur hon än slet så lyckades hon inte rubba den. Stenen låg där den låg.

Till slut satte hon sig ner och grät, både av trötthet och ilska.
Vad skulle hon göra nu? Hela sandslottet kändes plötsligt förstört.
Då kom hennes morfar gående. Han blev förstås orolig över tårarna.

Vad är det som har hänt? frågade han och tog upp flickan i famnen.
Jag kan inte flytta på stenen som ligger i vägen för vallgraven, snyftade hon.
Men varför använde du inte din styrka? frågade han vänligt.
Det gjorde jag! svarade flickan och grät ännu häftigare.
Tycker morfar att jag inte har kämpat tillräckligt hårt?

Nej min vän, det gjorde du inte svarade morfar. Du frågade inte mig om hjälp.

Med de orden tog han bort stenen, så att flickan kunde bygga färdigt slottet.

En ghasel

Jag står och ser på världen genom gallret;
jag kan, jag vill ej slita mig från gallret,
det är så skönt att se, hur livet sjuder
och kastar höga böljor upp mot gallret,
så smärtsamt glatt och lockande det ljuder,
när skratt och sånger komma genom gallret.

Det skiftar ljust av asp och al och björk,
där ovanför står branten furumörk,
den friska doften tränger genom gallret.
Och över viken vilket präktigt sken,
i varje droppe är en ädelsten,
se, hur det skimrar härligt genom gallret!

Det vimlar båtar där och ångare
med hornmusik och muntra sångare
och glada människor i tusental,
som draga ut till fest i berg och dal;
jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut
och dricka liv, om blott för en minut,
jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret!

Förgäves skall jag böja, skall jag rista
det gamla obevekligt hårda gallret
– det vill ej tänja sig, det vill ej brista,
ty i mig själv är smitt och nitat gallret,
och först när själv jag krossas, krossas gallret.


Fröding ur Guitarr och dragharmonika, 1891

I ljusningen en majnatt
hörde jag en gök i skog
Som alla skogars hjärta
den oavlåtligt slog
sin ters om sommartider
när natten sönderglider.
Då lyser vit en näckros,
som ängel i sin vik
och trasten sitter högt i topp
och piper himmelrik.


Harry Martinsson

Det var i skuggan av det gröna rummet
med låga fönster skuggade av lindens grönska

i skuggan av ett moln. Det var en sådan dag
då djuren söker sig till vatten

liksom vi söker oss till brunnar, den rena
svalkan i en älskad famn och katedraler,

de gröna rummen under vatten skuggade
av moln. "Det är som i fysiken"

säger ett skolbarn som gör världens första
försök med vatten, salt och sand

och antecknar i häftet: "En sandstorm under
vatten yr mot kärlets botten"

och att vi alla består av samma vatten, dans
och yrsel, och några enkla sammanträffanden

och något som går utöver oss själva.
Jag måste sluta här. Du har med säkerhet

läst många brev i detta ämne, och är trött.
Man vandrar från det ena rummet till det andra

igenom dagarna som skuggor, moln.


(Tua Forsström, ur Snöleopard, 1987)

~Gå ingenstans utan mej~

Utan dej,är jag en tågförsening
Utan dej,saknar dessa ord en mening
Och vem kan tyda mina drömmar då
Utan dej,är jag kung av ingenting
Du gör mej så ensam när du går

Gå ingenstans utan mej,gå ingenstans utan mej
Det är lätt hänt att man förirrar sig,
så gå ingenstans utan mej

För en stund,försvann du ur mitt blickfång
Trots att jag,aldrig någonsin tvivlat nån gång
Men jag märkte knappt när jag gled bort från dej
På en stund,rann min hand ur dina fingrar
Men jag hann i fatt dej och du vänta här på mej

Gå ingenstans utan mej,gå ingenstans utan mej
Aldrig mera vill jag mista dej,gå ingenstans utan mej

När jag inte vet vart jag är på väg,går jag till dej
När jag funnit ännu en ny väg hem,går jag med dej
Jag vill känna din oro,höra ditt hopp
Leva din leda och hålla din kropp

Så gå ingenstans utan mej,gå ingenstans utan mej
Det är så lätt att man förirrar sig,gå ingenstans utan mej
Aldrig mera vill jag mista dej,så gå ingenstans utan mej



~Peter LeMarc~

Höga, visst e han bra..

Ture Nerman
Den vackraste visan

Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig Pariserstudent.

Den skulle ha lyst över länderna
och tvingat en vår på knä
och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny Musset.

Han skulle ha vandrat vid kajerna
med en blek liten blåögd Lucile
och diktat violer och kyssar
nu en natt i april.

Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern
hos en fattig Pariserstudent.

Ja,verkligen...