När vi fick vår Saga (storpudel) hade hon överbett och de nedre hörntänderna stack upp i gommen. Underkäken var även för smal. Hålen blev inflammerade och i samband med det blev Saga agressiv mot oss och kunde hugga mot oss och visa alla sina tänder i situationer där vi inte ens hade rört henne. Inte riktigt normalt att en 10 veckors valp beteer sig så. Först ville tandläkaren inte dra ut hörntänderna, 2-3 veckor senare ringde dom och sa att dom visst borde dras ut ändå. Så det gjordes. Innan det så fortsatte hennes utbrott där hon högg mot oss och då gällde det nog bara att hålla sig långt borta. Efter att tänderna drogs ut blev hon nog lite mindre agressiv mot oss, men ändå inte så som hon var innan inflammationen. I förra veckan kom de nya tänderna upp, överbettet hade blivit lite mindre men ändå inte tillräckligt + att bettet och hela övrekäken var helt sned. Människor som biter snett ihop så har ju en väldig huvudvärk så om hundar har huvudvärk så hade nog Saga det konstant. Efter några dagar var tänderna uppe i gommen igen och Saga blev sitt agressiva jag igen. Vi var till tandläkaren men nej dom kunde inget göra, bara slipa några mm av tänderna och det om en månad(!!) vid 7 månader kan man ta av en bit av tanden och fylla igen. Alltså skulle hon gå och ha ont i 2 månader. Vi pratade med uppfödaren och kom fram till att det nog är bäst för lilla Saga att få somna in så hon inte behöver ha ont längre...

att hon akulle ha haft ont från och till så länge skulle nog även ha präglat hennes beteende då hon inte har ont längre. Vilket vi ju även märkte av under den period som det inte fanns några tänder som störde hennes.

5 månader och en dag gammal blev vår älskade Saga..

Allt detta bara för att uppfödarna vill få fram fina hunar som vinner fina priser på utställningar. För enligt uppfödaren var Saga SÅ fin och den absolut finaste i kullen...

Stackars Saga och stackars Er!
Usch, vad jobbigt för Er Alla!

Jag förstår att man i sådana här situationer griper efter varje halmstrå för att få hunden att må/bli bra och fungera i sin flock.

Det jag inte riktigt förstår, är varför man accepterar att ta emot en hund med dessa fel...
(Avelsfel?)
Men man trooor kanske att det ska gå till sig och bli bra...
Både säljare och köpare vill ju det, så gärna!

Ni skulle ju ha fått/blivit erbjuden en annan valp redan från början, efter att felen upptäckts.

Skulle gissa på att detta var er första hund och att ni inte själva visste vad ni skulle ställa för krav på uppfödaren, och i er tveksamhet så lät ni er förledas av uppfödaren, och tro att hon verkligen var den finaste i kullen....

Lider verkligen med Er i Er jobbiga situation men antar att ni iallafall fått skriftligt löfte om en ny frisk valp, eller pengarna tillbaka för valpen ni fick ta bort, från uppfödaren?

Det ska bara inte behöva gå så här långt....!

Såååå ledsamt.... Stackars lilla hund...

Hunden var frisk enligt veterinärintyget. Dumma jag som trodde att man kunde lita på det . Men enligt veterinären var det inte så stort fel att det behövde anmärkas på intyget (skulle givetvis aldrig ha köpt henne om jag hade vetat om bettfelet). Och uppfödaren sa att det nog växer bort, för hon hade fått valpar med samma fel tidigare. Och ja många andra hade haft samma problem men bettet hade rättat till sig. Nej det är inte min första hund och jag vet att det inte ska vara så och att ett bett inte skall se ut som det gjorde. Men vi märkte det ju först samma kväll som hon kom hem till oss och ja det är ju lätt att vara efterklok och tänka att vi borde ha fört tillbaka henne redan då. Det sa även tandläkaren genast då vi var till henne då Saga var 11 veckor att vi skulle föra tillbaka valpen, men ja vad skulle uppfödaren sen göra med henne? Så vi bestämde att vi väntar och ser (utställning var inte prioritet nr 1 för oss) hur bettet blir. Då Saga va 4 mån va hon och klippas till uppfödaren och hon sade genast att nej (svordom svordom) sånt här bett har hon aldrig sett tidigare. Och hon sade att hon nog är ersättningsskyldig.

Som du förstår så vill vi INTE ha en till valp av denna uppfödare då detta fel finns hos hennes hundar, men vi har fått det vi betalade för Saga tillbaka. Men för det får vi aldrig tillbaka en frisk Saga (+ de flera 100€ vi satt ut på tandläkare och veterinärbesök). Men vi är självklart glada för den tid vi fick ha denna underbara hund med oss.
Jag kommer inte att våga skaffa en hund igen på länge, och blir det samma ras så kommer jag att kolla uppfödare och linjer ännu mer nogrant (fast jag tyckte att jag var väligt nogrann i mitt val nu) och kolla valpen i munnen innan jag betalar någonting.

Vi har lärt oss mycket och förhoppningsvis så har även uppfödaren gjort det och i fortsättningen ser till att dylika fel anmärks på veterinärintyget.

Åh, vad tråkigt att se en underbar liten valp förändras så till sinnet av ett bettfel. Det vore väl rimligt att det fanns ett förbud att avla på sådana linjer! Men då ligger SKK lågt för det är ju trots allt renrasigt - gud bevars.
Beklagar sorgen och jag hoppas att du hittar en frisk vovve längre fram.
Mvh
Fenja

Usch vad tråkigt. Ni gjorde helt rätt. Nu vilar hon i hundhimlen och har inte ont längre.
/Eva

Fy vad tråkigt, stackars lilla vovve. Jag blir så förbannad på såna uppfödare! Och så påstås det att rashundar är friska. Men det här är nog tyvärr inget undantag, utseendet går före allt annat.