Hittade en häromsistens när jag besökte Kew Gardens i London en tappad plånbok med 80 pund, kontokort, körkort, några foton, medlemskort etc. Jag lämnade in den till hittegods efter att den legat och bränt i min jackficka någon timme under min promedad. Nu undrar jag: Vad bör jag förvänta mig i hittelön för ett sådant här fynd? Och hur skulle just Du gjort om det var just Din plånbok som någon lämnat återfunnits på detta sätt?

Bra fråga. De flesta skulle bara tömma plånboken och slänga den, så lite hittelön borde det ju vara värt. Jag har hittat en cykel i skogen och undrar samma sak. Om jag lämnar den till polisen får jag väl ingen hittelön, men vad annars ska jag göra med den?!

Om du lämnar cykeln till polisen och ingen ägare dyker upp på en viss tid(kommer inte ihåg hur länge) kan du ringa och så får du behålla cykel. Gäller annat också.

Hittelön får du nog inte av polis, men det finns ju inget som säger att ägarna ger dig hittelön heller.

Man kan ju få hittelön även om man¨lämnat till polisen men det beror ju helt på ägaren.
10 % av värdet brukar vara skäligt.

I höstas hittade jag en handväska med allt inkluderat. När jag fick fatt på ägarinnan så fick jag tvåhundra kronor för att jag varit vänlig nog att återlämna hennes väska med allt i. Men jag förväntade mig absolut ingen hittelön.

Ciczi

Jag tycker inte att man skall förvänta sig hittelön, jag gör det själv för att jag skulle vilja att andra gjorde likadant för mig.
Vill man ge hitte lön är det bara en bonus, tycker det är tråkigt om någon skulle blir arg om de inte fick hittelön eller besviken.

Jag skulle nog inte komma på att ge hittelön(beror ju säkert på situationen) och inte heller att förvänta mig en hittelön från någon annan.

När jag fick tillbaka min sprillans nya cykel utan en repa, berättade polisen att den som hittat cykeln ville ha hittelön. De föreslog 10% av värdet, och de förmdlade pengarna till upphittaren. Och jag betalade så gärna - jag var så lycklig över att få tillbaka min cykel!

Samma här. Jag har aldrig tänkt tanken att jag skulle få något för att jag återlämnar det som tillhör någon annan.

Man kan ju inte "förvänta sig" eller "kräva" hittelön, naturligtvis lämnar man tillbaka det ändå. Men eftersom jag har så ont om pengar skulle jag bli jätteglad om ägaren ville ge mig hittelön. Jag har sett annonser på blocket om stulna cyklar och bilar där de utlovar hittelön.
Jag var och handlade med min (äldre) granne en gång, hon la plånboken i kundvagnen och glömde den där. När vi satt i bilen och skulle åka därifrån kom en tjej springande med plånboken, hon fick 100:- av grannen fast hon inte ville ha något.

Jag betalar ca 10% i hittelön. Fick punga ut massa hundralappar för mina bortappade glasögon en gång, men det hade ju blivit väldigt mycket dyrare att köpa nya. Jag tycker att man ska betala, det är ju speciellt ett uppmuntran när det gäller barn, då ser de ännu mer nyttan av att vara ärliga.

Jag håller helt med - då kanske man får fler att vara ärliga och lämna in upphittade saker. Som sagt - det kostar mycket mer att behöva köpa nytt!

10% är väl ganska vanligt att man får. En gång hittade jag en nyckel i en skola, gick och lämnade den i receptionen och fick sedan reda på att det var en huvudnyckel som varit borta flera år. Den lilla promenaden till receptionen tjänade jag 5000 kr på!

Hittelön????
Att ägaren fick tillbaka vad h*n faktiskt ägde och blev glad för detta BORDE vara nog.

Jag har hittat plånböcker och återlämnat dessa till ägarna (både via polis och direkt) jag har aldrig tänkt mig hittelön (mer än ett TACK!!) . Blivit erbjuden ... men glädjen hos "tapparen" har alltid varit den största "belöningen".

Har själv försnillat plånböcker och handväskor som jag FÅTT TILLBAKA, erbjudit 10% av det kontanta innehållet (rekomendation från polisen) och gladeligen betalat detta, men även blivit "nekad" att få betala " -Nästa gång är det min tur"....

Dum ??? OK då...


b

Jag får jättedåligt samvete när jag läser vad ni skriver. Jag är själv sådan egentligen, har jobbat ideelt, jobbat/hjälpt goda vänner gratis, aldrig velat ha bensinpengar osv. osv. Tänk att man kan bli så desperat att man helt plötsligt blir intresserad av pengar i alla fall när man inte riktigt vet hur man ska betala sina räkningar.

Jag har hittat plånbok, tillhörande pensionerad dam ... lämnade in den utan att begära hittelön.
Personligen skulle jag inte kunna ta emot någon hittelön om det gällde mindre summor
el t.ex upphittad cykel eller bil.
Däremot om jag ramlade på en bunt om hundratusentals kronor el mer och det visade sig att de tillhörde en miljonär... då skulle jag kanske kunna ta emot nån hundring.

Det är klart att det är skillnad. Om ägaren själv har ont om pengar skulle man ju inte kunna ta emot något!

När jag var 13 år och följde mer min pappa på en marknad för veteranbilar, så hittade jag en plånbok med 16.500 kronor i, plus körkort etc. Jag gick till speakern som ropade upp namnet på den som tappat den.

Det kom en jättejätteglad kille som skulle köpa en bil.

Jag fick 1500 kronor i hittelön, jag blev chockad, och jag tvekade, men han propsade och sa att han inte visste om många unga som skulle göra som jag. Det var en karl runt 45-50 år. Jag fick en jättestor glass också. Faktum är att tanken att stjäla pengarna inte alls kom för mig. Jag tyckte så synd om den som tappat så mycket pengar helt enkelt. Jag blev glad för att han blev jätteglad, därför att han nog haft ångest för det han tappade....

1500 var en stooor förmögenhet för mig. Och mycket pengar då, i det penningvärdet. (1983)

Han köpte sin bil, och jag åt min glass. Min hittelön satte jag in på mitt sparkonto, där de växte tills jag flyttade hemifrån.
Det roliga var att han lade mitt ovanliga namn på minnet, och senare till jul så fick jag ett julkort med en hälsning, att han uppskattade ärliga människor. Det värmde, att han kom ihåg sedan sommaren.

Absolut ... men jag kan också förstå om någon vill ha hittelön ... de frågar faktiskt hos polisen
om du vill ha.
Tror att det finns en praxis att man har rätt att få 10% av det funnas värde.

Solskenshistoria - det är så det ska vara!

Att man skulle ha rätt till 10% av värdet är ju värdelöst så att säga. Vill man ge pengar gör man det vill man inte gör man inte det.

Det är ju absolut inget fel att ta emot en hittelön, men man kan ju inte bli besviken om man inte får nått. Och har man dåligt ställt kan man ju altid fråga efter det.

Fattar inte varför det skulle vara värdelöst.
Är inte helt hundra på, men tror att det är skrivet i lagen att man har rätt till 10% av värdet av det funna
i hittelön. Iaf så frågar polisen, när du lämnar in hittegods ... om du gör anspråk på hittelön eller att få inlämnat gods om ingen ägare dyker upp inom tre månader.


Nej, jag tycker inte heller att det är fel att ta emot hittelön .. men själv skulle jag ha väldigt svårt för att ta emot sådan.

Förra sommaren ringde det på min dörr.
Utanför står två småkillar i tolvårsåldern, och säger "vi har hittat din plånbok i parkleken"
Den innehöll som vanligt lite kontanter och alla kort man kan tänka sig.
Dom fick dom kontanter som fanns (två hundra kronor) och jag var skälaglad att slippa förnya körkort och spärra bankkorten.
Det var värt varenda krona, och jag tror att killarna tyckte samma sak.
Själv förväntar jag mej inte hittelön, utan hoppas på att ärligheten lönar sig i längden.

Jag tycker man kan förvänta sig en rejäl hittelön för en upphittad plånbok! Faktum är att jag, på grund av att just jag var den som råkade hitta plånboken, tvingades gå omkring i Kew Gardens med småjävlar och änglar på vardera axlarna under en dryg timmes tid innan jag kom till fram till "lost and found" vid huvudingången. Kew Gardens är stort och jag ville hinna se allt jag ville innan stängningsdags. Igår kom min hittelön på posten: En kartong chocklad och ett tackkort. Tyckte det var snålt med tanke på att plånboken innehöll jättemycket personliga saker, samt 80 pund (ca 1000 kronor). Jag hade förväntat mig en rejäl slant runt 200-300, samt en stående inbjudan till London. Nä, jag är mycket besviken, faktiskt!

Hur skulle en hittelön bidra till ärlighet? Låter med som hittelön ökar chansen att få tillbaka sina grejer enbart för att personon tror de kan tjärna pengar på det, och det har absolut inte något med ärlighet att göra tycker jag. Ärlighet är väl något som kommer från samvetet.

Jag tycker att rätten till 10% är värdelöst eftersom man blir tvingad till att betala. Vad gör man om man inte har så mkt penga eller väldigt lite pengar? Jag tycker att det skall vara frivilligt, vad skall man annars gör pressa ägaren på pengar, tycker det låter som utpressning i så fall. Tänk om folk skulle börja "hitta" saker överallt för att få pengar, kan ju bli lönsamt att stjäla saker och sedan lämna tillbaka det

Skulle jag har fått pengar när jag hittade en bil halvt nerdkörd i en å. Eller varje gång jag plockat upp/hittat en lös hund. Då hade jag tjänat en hel del...

Om man ser någon tappa något, man tar upp det och ger till ägaren, då tycker jag inte att man ska ha något.

Ofta är det ju så att man gör sig lite omak för att lämna tillbaka. Man kanske åker till polisen och lämnar in eller försöker spåra telefonnummer och ägare. Ibland åker man hem till ägaren och lämnar tillbaka. Jag tycker att det känns väldigt snopet att inte få något då. Och jag tycker att det är snålt av ägaren att inte ge något. Fast ibland kanske man äger noll kronor och inte kan betala då får det ju vara. Men en del människor anser sig inte ha råd eftersom de då skulle få avstå från ett krogbesök eller köpa ett klädesplagg eller nått och det tycker jag är snålt.

Jag blev otrevligt bemött en gång när jag sprang efter med en plånbok. Det var en personlig assistent (förmodligen) som skulle över gatan med en gammal dam i rullstol. Där tappade de en plånbok, jag skyndade mig dit, plockade upp den och fick småspringa ikapp dem ropandes "ursäkta!" för nu var de på väg in genom dörren på ett äldreboende (tror jag). Hon tittade på mig som om jag hade tänkt att råna henne. Någon tanke på hittelön hade jag inte alls i den situationen.

Någon sådan lag finns inte, det är helt upp till var och en om man vill lämna hittelön. Själv skulle jag aldrig förvänta mig någon.
Gita

Hittegodslagen fastställer faktiskt att hittelön ska utgå. Närmare specificeras dertta i Hittegodsförordningen:

Hittelönens storlek
Hittelönen bestäms enligt föremålets gängse värde. Hittelönen är 10 procent av det gängse värdet, dock minst 4 euro.
Hittelönen fastställs likväl med avvikelse från 1 mom. så att den blir skälig, om föremålets gängse värde är svårt att fastställa eller om det finns skäl till avvikelser på grund av det besvär som fyndet har åsamkat upphittaren

Hittade en plånbok i höstas, det var ett jagande innan jag fick fatt på ägaren. (Polisen har stängt över helgen). Det blev ett körande och trasslande innan plånboken tillslut kom till rätt man igen (hämta den hos mig fanns inget intresse av). Jag hade sådan lust att slänga den i närmsta dike, ångrade bittert att jag försökte vara snäll. Fick knappt ens tack. Oförskämda j-a karl. Synd att ingen med sämre samvete hittade den först

Om jag hittar nått tänker jag inte fara fram och tillbaka för att lämna tillbaka det, vill det ha sin grejer får det faktiskt hämta det själva, eller så får närmaste polisstation ta hand om det.
Och om man nu kör hit och dit så är det ju det minsta man kan få pengar för det utgifter man haft i samband med åtelämnandet.

Det slutade med att jag lämnade till polisen, eller rättare sagt fick engagera en vän att göra det pga öppettider och att jag tyvärr bode 2,5 mil från hitteplatsen. Nästa gång jag hittar något och inte bor på stället ska jag alltså låta det vara ? Grrrrrrrrrr. Han var dessutom sur "jag har ju redan hunnit spärra korten". Nu tycker jag det är synd att jag inte sa, jaha, men va bra då, då behåller jag pengarna och slänger resten.

F* f*n för otacksamma och sura människor!!!

Ja det skulle du ha sagt. Vilken sur skitgubbe, inte ens vara tacksam över allt besvär du gjorde dig.

När jag arbetade på postterminalen dök det ofta upp plånböcker och nycklar, en del tjuvar slänger i dem i brevlåderna när de tagit det de vill ha. Vi plockade undan dem, sen vet jag inte om de gicjk till polisen eller om någon på posten engagerade sig i att hitta ägaren.

Hittar man nått kanske man kan posta det om ingen annat går att göra

Wilmer, om han nu var sån i telefon, hadejag nog sagt att jag slänger ut det på gatan så kan du själv komma och hjämta det när du känner för det, så kunde han ju hoppas att det ligger kvar när han kommer. En som är så otrevlig ahde jag inte hjälp, han kunde gott hämtat sina grejer själv. Vilka människor det finns, det absolut minsta man kan förväntas isg av någon är att det åtminstonde är tacksamma. Det var ju knappast ditt fel att han spärrat sin kort.

För ganska många år sedan åkte min yngsta dotter till Furuvik med en kompis familj. När de kom fram till Furuvik hade hon inte sin plånbok. Hon fick ju låna av kompisens föräldrar, men det hjälpte ju inte mycket när det gällde personliga
grejor som nu var försvunna.
När hon kom hem och höll på att berätta denna sorgliga historia ringde telefonen. Det var en man som hade hittat dotterns plånbok på en rastplats, och han hade verkligen kämpat för att hitta telefonnumret till oss.
Inte nog med detta, när mannen passerade Hudiksvall igen lämnade han plånboken på dotterns skola, med en trisslott i " för har man en sån tur bör man satsa på en lott också".

Niken: Vad glad man blir när man hör sånt, det finns verkligen fantastiska människor.

Skulle aldrig heller förvänta mig hittelön, det är för mig en självklarhet att lämna tillbaka ändå. Det handlar ju om ens eget samvete, jag skulle inte med gott samvete kunna behålla nåt jag hittat.

Jag glömde min väska i en kundvagn på Coop för några år sen, ett par hade lämnat in den och även lämnat en lapp med namn och adress. Då tycker jag det känns som att man begär/fiskar efter hittelön, de hade ju kunnat ringt själva eftersom körkort m.m. fanns i väskan. Jag hade aldrig ens lämnat en lapp, jag hade bara sett det som min "plikt" att lämna in väskan i receptionen ändå. Nu lämnade de trots allt in den och jag var väldigt tacksam för det så jag skickade en stor fin bukett som tack för hjälpen, det tycker jag är nog.

När jag var ung hittade jag en tom plånbok i en gränd en gång. Ringde numret och en kille kom och hämtade plånboken och var jätteglad att han fick tillbaka den. Jag fick 50 kr i hittelön (mycket på den tiden) och jag och brorsan hyrde Nintendo 64 en hel helg Det är ett fint minne.

Sen kanske det inte alltid är möjligt för den som tappar något att lämna hittelön, alla har inte pengar till det.

Jag tycker trots allt man skall ha "cred" för att man lämnar in värdefulla, särkilt om man gör sig en massa besvär. Svårt att se det som en självklarhet att lämna in när man inte får någonting för det. Samtidigt är det ju kriminellt att ta saker som inte tillhör en själv. Och så vill jag ju behandla andra som jag själv vill bli bemött. Därför agerade jag som jag gjorde och lämnade in. Hade jag tappat en plånbok hade jag inte velat att den som hittade den skulle behålla den.

Men jag kan inte låta bli att göra ett tankeexperiment: Om jag faktiskt hade behållit plånboken, eller tagit pengarna och lämnat in plånboken. Då hade jag på ett sätt varit en fri man. Jag hade varit fri från den eventuella negativ energi, som kunnat drabba mig i händelse av att jag själv tappar min egen plånbok i framiden och inte får tillbaks den. Det vill säga, jag då hade inte kunna gå och irritera mig på oärliga människor som snor saker, eftersom jag själv var likadan. Jag hade kunna släppa saken och leva vidare, i trygg vissdom om att vi alla är ena tarvliga varelser som traskar omkring härnere på vår jord. Som sagt, ett tankeexperiment bara. Alltså ingen uppmaning till allmänt kriminellt beteende! Nästa gång jag hittar något som tillhör någon annan kommer jag trots allt lämna tillbaks den grejen. Kanske ägaren är en rik, vacker och generös kvinna i sina bästa år som vill gifta sig med mig!

Varför inte, karman är ju på din sida nu när du varit ärligt.