Vi har ett gammalt torp från 1905 där både jag och min syster tillbringat somrarna och som vi nu tagit över. Nästa år firar jag 40 år där ute. Förra året upptäckte jag plötsligt ett bestånd av rams (har jag fått veta här på forumet) som växte upp ur askan där vi eldar på våren. De kom åter nu i sommar och blommar för fullt.

Saken är att jag aldrig sett dem tidigare där ute och både jag och syrran funderar ju över dessa Fenix-blommor som verkar ha uppstått ur askan. Hur sprids dom?

Och går det helt enkelt att gräva upp hela beståndet och flytta till någon rabatt, dom är ju vackra och väldigt tidiga i den annars ganska sena trädgården i zon 4.

Jag har fått en tuva rams av en granne och den är inne på andra året så visst tål den att flyttas. Gissar att det är bäst att ta det framåt augusti-september eftersom den blommar på våren.

/Ingrid

Jätterams och getrams har tjocka vita rötter, på gränsen till knölartade. Man kan dela dem och få flera om man vill. Det går utmärkt att flytta dem! Men de kan se lite trista ut det året de flyttas, vänta till i höst så hinner du njuta av dem där de växer nu.
Mvh
Fenja

Tror de sprids med hjälp av bland annat fåglar och andra djur som äter bären. Vi har helt plötsligt ett bestånd av getrams i skogen, där den inte funnits tidigare under de åtta åren jag bott här.
Christer.

Jag flyttade, och delade mina tidigt på våren förra året. Det gick jättebra det med. Jag brukar ta upp och flytta dem eftersom de har en tendens att "rymma".

Intressant! Men äter fåglarna bären om de nu är giftiga? Ja, hos oss uppstod den ur den brända jorden utan att vi sett den tidigare på tomten. Skall nog passa på att flytta den till hösten men är rädd att få med mig kirskål som växer i mängder bredvid nuvarande växtplats...

Det här fann jag om getrams på sajten Alternativmedicin:

"Polygonatum odoratum

Salomos sigill

LILJEVÄXTER

Liliaceae

Varje vår frambringar getramsens jordstam en ny stjälk, som när den vissnar på hösten lämnar efter sig ännu ett runt, djupt ärr. Dessa sigilliknande avtryck ger jordstammen ett mycket karakteristiskt utseende, och örten kallas också ibland Salomos sigill. Den nära besläktade arten storrams, Polygonatum multiflorum, skiljer sig från getramsen genom att den har trind stjälk och ibland flera blommor i bladvinklarna. I augusti mognar de ärtstora, blåsvarta bären. De är giftiga - liksom liljekonvaljen innehåller de glykosider som påverkar hjärtat - och kan vara farliga särskilt för barn.

Enligt Dioskorides skall getramsen befrämja läkning av sår och avlägsna koppärr och fläckar i huden. l enlighet med signaturläran - jordstammens knölar liknar svullna leder - ansågs den under medeltiden kunna bota vatten i knäna. Jordstammen verkar blodsockersänkande, och om man låter den sjuda i vatten under lock kan den sedan försöksvis användas till omslag mot blodutgjutningar, kontusioner, bulor och reumatiska besvär.

OBS! Bären är giftiga!

Förekomst: Allmän i skogsbryn och på bergssluttningar från Skåne till Jämtland och Ångermanland. Finns dessutom sällsynt utefter Östersjökusten till Norrbotten.

Kännetecken: Kal, 15-50 cm hög ört med horisontal, köttig rotstock och upprätt, i toppen bågböjd kantig stjälk med stora utåtriktade blad. Bladen sitter motsatta i två rader, är elliptiska till formen och något stjälkomfattande. Blommor vita (maj-juni), cylindriska- rörformade med 6 grönfläckiga flikar i spetsen. Blommorna hänger ensidigt och sitter enstaka eller högst 2 tillsammans i bladvecken. Ståndarnas antal 6. Bär blåsvarta, kulrunda och försedda med 3-6 frön. Blommornas doft angenäm, rotstocken luktlös. Smak bitter, skarp och kräkningsframkallande.

Använda växtdelar: Jordstam.

Innehållsämnen: Saponin, slem, garvämne, kalciumoxalat.

Medicinsk verkan: Avsvällande vid utvärtes bruk. Experimentellt påvisad blodsockersänkande verkan.

Användning: Utvärtes vid blodutgjutning, nagelinflammation, reumatiska besvär."





Det är f ö storrams vi har på tomten.

Det är storrams jag har också.. När jag delar dem tar jag bort all jord , och därmed även alla ev andra rötter Så då får kirskålen tji.