Om en iakttagelse av naturens grymhet i ett annat forum. Skatorna tog en uggleunge.

Grävlingskadavret vid vägkanten. Blodfärgad snö när en ren blivit skadad/död. Krossad vindruta när en bil kolliderat med en älg och förhoppningsvis bara lätt skadade människor. Söndersliten hundkropp efter vargangrepp. Stolt jägare runt en fälld älg. Triumferande ungdom med nyskjuten hare i handen. Höken som slår lavskrikan 5 meter från älgpasset. Vi hugger en julgran. Vi avverkar skog. Vi plockar blommor. De fem stora rovdjuren påverkar en hel del i samverkan med rovfåglarna. Inledningen ovan innebär ju en sorkätare mindre.
Vi återplanterar in både växter och djur. Undrar varför man vill ha kvar gråben men alltid något att tugga på för naturromantikerna (förlåt men jag har vänner som fått både fä och hundar dödade av vargen). Gaupa tog Jennys första renkalv och örnen hennes nästa.
Naturen är sådan som Anna säger. Men se och lär Kenneth. Det är verkligheten.
Människan döljer sig bakom "moraliska" kakor men är inte ett dugg bättre. Vi är ett av de stora rovdjuren, oavsett om vi är vegetarianer eller inte. Vi har inget att yvas över. Endast det som är skapat att överleva kommer att överleva. Titta på igelkotten. Den är en överlevare. Finn säkert andra djurarter också som larateoner av år i överlevnad. Vi har bara varit här några minuter med bigbangmått. Och du och jag bara några sekunder.

Jössös vad jag tar i. Men låt mig få spekulera lite. Vad händer i vårt naturvårdande samhälle den dag när en björnhona attackerar en bärplockande kvinna i Bålsta? Vargen tar ett barn ur en barnvagn i Tranås? Lodjuret rensar skånebyn på katter? Järven håller sig nog kvar i fjällnära skogar men har dess boskap på sin matsedel och den ägs av människor. Än har bara jägare fallit för björnen men...

Dinosarierna försvann. Mammutarna försvann. Det är tidens gång. Krokodilerna finns kvar. Överlevare.

Jo vi odlare, kvarlevor från skiftet mellan Neandertalarna och Cro magnonmänniskan kanske klarar en kort tid att bevara vissa växter och insekter av ren tjurighet.

Det finns både allvarligt tyckande, sarkasm och lite, lite skämt i den här drapan men jag är inte rovdjurshatare. Lagom är bäst. Naturromantikerna är inte de som skall avgöra det. Det är ortsbefolkningen. Vi har haft fler björnobservationer här. Härom året hade vi 11 björnobsar innom tre timmar och radie ca två mil. Tacka tusan för att de stackars lingonplockande polackerna sjunger och skriker som galningar i skogen.

Jag vågar inte skjuta på en björn. Skall sanningen fram så laddade jag inte ens när vi för några år sedan organiserade björnjakt inom viltvårdsområdet. Jaktledaren valde jesper till följeslagare som hundkarl. gissa om jag var tvelsam! Man bör skjuta på ca 40 meters håll och måltavlan är inte större än en oval på ca 2 kvadratdecimeter. På en älg har man en ungefärligen liksidig triangel med spetsen neråt och sida ca 50 cm + att ett dåligt skott i ryggen fäller älgen på plats.

Förlåt denna utsvävning men grannen rapporterade björnspår i dag strax "baka knuten"

Ja det kan inte vara lätt att leva nära skogen och ständigt vara rädd för naturen.

Bra för oss "stabor" att få ett annat perspektiv

Jag gick en härlig skogspromenad i helgen och medan jag njöt av ett underbart väder och en underbar natur kom jag plötsligt att tänka på vildsvinen! Vi har ju numera otroligt stora mängder av dessa djur här nere i Skåne. Jag vet att dom är skygga av sej, men vad händer om man råkat komma emellan en sugga och hennes kultingar. Numera har jag ingen hund att promenera med i skogen, men jag funderade över vad som kan hända om en hund överraskar ett vildsvin. Läste härom dagen att olyckorna med vildsvin på våra vägar ökar dramatiskt. För några år sedan var jag en sen kväll på väg hem med bil och upptäckte (i tid som väl var) en hel hjord med vildsvin som korsade vägen. Dessutom får bönderna en hel del av sina grödor uppbökade och nertrampade av svinen. Vildsvinen har ju ingen naturlig fiende och dessutom förökar dom sej med stora kullar. Det har helt enkelt blivit alldeles för många av dom.

Du går definitivt säkrare gentemot vilda djur om du promenerar utan hund.

Jag bodde ju 20 år i Torna Hällestad och hade mkt kontakt med de som höll kor på Revingefältet. Det var rätt många incidenter under åren där de "snälla" korna försvarade sina kalvar mot hundar och hundägarna hamnade i trångmål.

Förvånar mej inte, för många släpper sina hundar lösa utan att ha någon som helst kontroll på läget! Dessutom är det väl kopplingstvång på våren när djuren har ungar.

Hej Kurt och överbölingen,

Visst finns det faror båda i stan och ute på bondvischan, men jag föredrar än så länge den ron som en härlig stund i naturen ger till själen, brukar gå till vårt naturskyddad bokskog och bara ta in det vilsamma, men det är ju en variant av det hela. Jag var livrädd när min gamla mor cycklade med sina hinkar till blåbärskogen och där finns gott om björnar även att det inte ligger mer än par - tre km från stan. till slut orkade hon inte utan hade alltid en med sig och de åkte med bil.
Nu behöver jag inte längre vara orolig för min mor.... Jag har lite svårt för det jäktet jag känner av i stan, även att jag mycket gärna besöker Europas storstäder, men inte för att shoppa utan mer att se på det förgångna, (mitt historieintresse) För mig är det bäst som jag har det nu, kan välja både hit och dit, men jag växte upp på bondvischan, men då fanns det vargar där vi bodde, inte björnar..... ... Fuchian.

Du skriver så bra innlägg och så smarta väl igenomtänkta kommentarer och jag som jägarfru kan bara hålla med i allt är uppvuxen med jakt och vilt men har också lärt mig se en helhet i allt som händer omkring oss.Underbart att läsa dina innlägg och hur du upplever alltet omkring dig och dina betraktelser du gör.undrar en sak målar du också ?lika bra som du målar ord:)

trist när människor brer ut sig så inte rovdjuren får plats. något att tänka på kanske. naturen har sin gång visst, människan har sin egen. egotrippen no 1.

Jag vet inte om jag skulle vilja påstå att naturen är grym. Jag skulle vilja se det som naturligt. Det är inte grymt att en skata tar en uggling. Det är naturligt, som det ska vara.
Är det ngn som är grym är det människan. För det är bara i den världen det förekommer.

Igelkotten är inte en överlevare. De håller på att dö ut på sina platser de med.

Dinosaurierna försvann aldrig, bara en del av dem. De finns runt omkring oss i vad vi kallar fåglar och de är överlevare i många former.

Och de saker som är skapade för överleva? Vad händer det om man rubbar den delen så det som är skapat för att överleva inte överlever? Vad ska man göra då?

Hej Motti, som du kanske har märkt att det finns dom som nervärderar el. pekar när jag skriver längre utlägg.
Det finns ju så mycket att alltid retar det någom, även att jag sedan läser och ser ut som en ugla och förstår ingenting. Det var en diskussion om dagen-D , Normandi, härom dagen och det blev mycket skrivet och sedan hakade ett par medlemmar på det och ville veta mera, det som inte kan läsas i historieböcker. Intressant att de stod ut med mina berättelser, men det fanns ett genuin intresse, så jag delade med mig vad jag fått veta fr. föräldrar och släkt. Jag kom inte till den världen där mina föräldrar träffades.
Du frågar om målning och visst gör jag det, men det är lite av periodsbetingande. Jag har varit lärare i oljemålning i 7 år på en kvällskurs och vi var 5st som öppnade en atelje i byn och vi träffades och målade. Vi finansierade det gm att andra fick ställa ut sina konstverk. Sedan fick jag upp ögonen på porslingdockor fr. 1800-talet och tog min examen efter 4 år som Master of Dollmaking av antika dockor. Sedan traslade jag mig i knypplingen, men min dockatelje är just nu lite vilande pga. att jag hann inte beroende på den utbildningen jag avslutade i mars. det tog mer än 4 år och så trött som jag har varit efteråt ...ucsh...usch. Tänkte ta hand om mig själv ett tag förutom att jag kan ta emot klienter, men jag skyltar inte med det, det fungerar ändå, tack vare mina lärare/ledare från den andra dimentionen. Jag föddes med detta och nu kan jag använda de "verktygen" jag fick med mig. Jag har gett ut en bok i början av 80-talet och har nu ett halvt manus till en ny bok. Det kanske är så att mitt sätt uppfattas fel, men jag är ingen ängel själv heller ..... får hålla mig i de smala ramarna som jag har märkt att inte snacka för mycket för att inte sticka ut för mycket, hur det nu fungerar ..... ... Fuchian ..