Halv fyra idag försvann strömmen hemma hos oss. Det har blåst väldigt hårt hela dagen, mycket hårda stormbyar som delvis förstört min trädgård.

Min man ringer och gör felanmälan till Vattenfall som ber oss kolla jordfelsbrytare (som naturligtvis redan var gjort) De såg inget fel men skulle återkomma. Då gick min man ut i skogen för att se om han kunde hitta felet. Vi gissade att ett träd ramlat på ledningarna. Han kommer inspringande och ropar att det brinner i skogen.

Vi ringer brandkåren och springer ut till brandplatsen. Hela gärdet var rökfyllt och det brann rejält på många ställen.

Brandkåren kom till slut - hade lyckats välja den längre vägen hit som tar ca 15 min. längre! Lovar att det var långa minuter i röken innan de anlände.

Folk kom för att hjälpa och vi försökte slå med granruskar på alla små brandhärdar som antändes. Det är mycket, mycket torrt här, har inte fått regn på snart en månad.

Brandkåren lyckades men hjälp av folk här släcka elden men det var bara tre man! som kom.

Och vattenfall hörde inte av sig - min man gick hem och försökte ringa igen - 17 samtal före i kön. Det tog 29 min. innan han kom fram till telefonisten!

Precis nyss var dom här och sågade ner grenen som hade ramlat över ledningen och antänt skogen. Ca 5000 kvm hann brinna.

Jag har i min naivitet trott att när förhållandena är så extrema som nu borde det finnas extra resurser men inte ens i växeln på Vattenfall.

Mycket otäckt alltsammans .

Usch vad läskigt. Bränder är oerhört skrämmande att vara nära. Jag har varit med om det en gång och jag var så rädd minns jag. Det är sådana ofattbara krafter i en brand och man känner sig så liten. Tur att det gick bra ändå!

Fy tusan så hemskt! Förstår om ni känner er omskakade. Säger som Lena, man är inte stor när sådana krafter slipper lös.
Skönt att det är över och att det gick bra!

Ja, jag blev väldigt skärrad. Nyheterna har ju basunerat ut om alla bränder varje dag och om hur oerhört farligt det är nu pga torkan...och så står man plötsligt där själv...och känner sig helt maktlös!

Det gick så oerhört snabbt från det att min man upptäckte branden och plötsligt brann det på massor av ställen bara 200 m från vårt bostadshus.

Usch vad otäckt! När man känner den stickande lukten i näsan så börjar man verkligen se sig omkring för att se var det brinner. Nu brinner det i Lerum också, kommunen alltså, i Gråbo och på en golfbana. Det är ungefär 1 mil dit och röklukten kändes mycket starkt här i Lerum ändå, mycket tack vare de starka vindarna. Så jag förstår din oro och rädsla.

Mot naturens krafter och med uttunnade samhällsfunktioner så står vi oss ganska slätt.

Så skönt att det gick bra.

Fy, vilken mardröm. Vilken tur att din man gick ut och kollade på ledningarna. Å skönt att det slutade lyckligt, trots allt.

Oj vilken tur att han gick ut och kollade! Vilken tur att det gick så bra ändå.

Nu har lugnet återinfunnit sig - tacksam för att det slutade så bra. Nu skall jag gå ut i trädgården och beskåda förödelsen där efter stormvindarna, dammen var full med skräp i går kväll och blommorna ser inte trevliga ut - och vi som skall ha "Öppen trädgård" på lördag!