Man bör inte plantera intill husgrunden, det vet vi väl alla vid det här laget.
Så här kommer en samvetsfråga
- handen på hjärtat -
bryr du dig om det?

När jag börjar "tänka trädgård" så glömmer jag lätt att jag också har ansvar för huset......

Visste inte riktigt hur jag skulle rösta där. Medvetet planterar jag aldrig intill huset, men så är det ju det där med självsådder. De poppar gärna fram ur grusgången alldeles itill dräneringen. Dem tar jag ju inte bort. Dessutom fanns det redan två rabatter där när jag flyttade hit, men där växer torktåliga växter, så vattning behövs bara sådana här extrema torrperioder. Sedan är det sandjord runt hela huset, så jag känner mig inte orolig ändå.
Christer.

Tulpaner och en del andra lökar mår toppen intill söderväggen. Inte en droppe vatten får de av mig, bara det naturen bidrar med. Sen har jag en gammal klätterhortensia på en annan vägg. Den får heller inget extra vatten. Men planteringen av den gjordes långt innan jag köpte huset.

Nu tror jag att en del av den rädsla som finns för växter utmed fasaden inte riktigt gäller oss som bor i betonghus.

Jag planterar inte intill huset, men det beror mer på att det inte brukar fungera så bra, än att jag är så himla rädd om huset. Det är ju alltid snustorrt intill husväggen och jag gillar inte att hålla på och vattna i tid och otid...Vid vårat hus (vi hyr ett gammalt torp) finns det en Plymspirea på baksidan, samt en gavelrabatt. Dessa få vara kvar...men gavelrabatten består av vårlökar (snödroppar och krokus) samt torktåliga Irisar och Toppklocka...har även satt någon Rölleka och sått lite vallmo. I torkan som varit har jag fått lov att skvätta lite vatten...men min ambition är att de som bor där ska klara sig utan.

Undantaget är garaget, men där känns det ju inte lika viktigt som i boningshuset.