Var just inne på vårt nybyggda bibliotek och kollade i trädgårdshyllan. Hittade två små böcker av Lars-Åke Gustavsson, en om buskrosor och en om klätterrosor. Och tänk, i den ena fanns en helt förtjusande blid av en Zephirine Drouhin som såg ut som den vackraste lilla buske. Det går att klippa den hur man vill tydligen, om man inte vill att den ska klättra högt uppåt väggarna.

Helt fantastiskt! Det här med beskärning måste jag sätta mig in i! Misstänker att det är a och o för att inte få några taniga pinnar med lite blommor i toppen.

Det verkar som om jag blir tvungen att köpa alla tre delar av "rosbibeln"... Jag längtar efter att läsa dem, men har inte tyckt mig ha råd hittills. Men jag kanske skulle ta och skämma bort mig själv lite.

Det finns massor fantastiskt att lära sig! Vet inte vad jag vill med det här inlägget, mer än att dela min förundran och entusiasm!

Ser för mig hur jag susar ut till våren och klipper ner alla mina pyttesmå rosor till något ännu pyttemindre. Fast kanske inte de jag nyss planterat... Här ska läsas!

Känner igen mig i din glada förundran!
Rosor är fantastiska och med beskärning har man ett mycket bra & kreativt redskap!
Jag har inte kommit dithän ännu.....ska ta tag i den biten när jag går i pension

Ja, men visst! De flesta klätterrosor kan bli buskrosor; och de flesta buskrosor kan bli klätterrosor. Ibland blir man nästan tokig över alla möjligheter som man inte får testa, haha!
Har själv Austinrosen Eglantyne som liten klätterros. Inte skicklighet alls, utan råkade bara sätta den för nära ett staket. Då ränner den iväg och skjuter långa skott, och eftersom den står varmt och gosigt så fryser den inte ner nåt alls!

Det man som färsking behöver mest, men har svårast för, är tåååååååååååååååååååååååååååååålamod. Det tar tid för rosorna att växa till sig till de där stora och fina plantorna man ser på bilder. Ju större planta ju fler blommor. Det är först nu, efter 6-7 år som man börjar inse att man måste ha tålamod, att odla en trädgård tar tid. Men, jag har kommit på ett trick för att om inte öka tålamodet så åtminstone minska tidsstressen. Man är en del i ett stafettlag, och driver trädgården en etapp, för att sedan lämna över stafettpinnen till nästa man. Vips minskar tidspressen, och man inser att det inte är hela världen att trädgården inte kommer att vara färdigvuxen när man själv är det. Ta't lugnt, ta ett Toy, och krama varandra i trafiken osv.
/S