Hej!

Helt förtvivlad. Min lilla valp Frank en fransk bulldogg har insjuknat i alvarlig epilepsi och veterinären rekomenderar avlivning eftersom han blev aggressiv efter anfallet disorienterad. Jag älskar honom så mycket. Är det någon som har hund med epilepsi eller känner till det? Det ska gå att medicinera men inte säkert att det fungerar och jag har blödarsjuka, tar risken attt bli biten annars kan man inte ha djur men om det blir ofta blir det svårt.

Går emot mina läkare ofta och har det ganska bra ändå. Men jag saknar någon som vet råd om att leva i oro för ett anfall. Dom kan ju leva gott mella dessa och han har redan charmat personalen på iva.

Jag är och lär mig blommor på forumet men eftersom jag tycker det finns så mkt bra människor här så testar jag att gå in på djur länken. Min första tråd hoppas jag gör rätt. Tips på var jag kan hitta information på svenska om hundar tar jag tacksamt emot också.

Hoppas på svar!

Mitt hem är väldigt tomt nu.

Men vad tråkigt, man är ju mån om sina djur och se dem sjuka är uppslitande

Här kan du läsa mer om epilepsi hos hundar http://www.alltomhund.se/epilepsi.asp

Du kan ju även bli medlem där och prova att fråga i deras forum bland andra hundägare om de kan ge råd.

http://www.alltomhundar.com/hundforum/

Du kan ju pröva medicinering för att se om det fungerar, ofta gör det det. Men ännu oftare gör det inte det. Har aldrig haft hund med epelepsi själv, men en god väns far har haft ett par. Den ena fungerade medicinering bra på, men den andra inte alls. Personligen skulle jag nog valt det svåra beslutet, men pröva! Du behöver ju inte vara nära när han vaknar upp. Ha honom kopplad i så fall, så att han inte kan nå dig om han skulle vara agressiv.
Christer.

Om veterinären säger att valpen borde avlivas så skulle jag nog faktiskt lyssna på det. Antagligen har din valp en allvarlig form som medicinering inte biter på. En veterinär föreslår inte avlivning om det finns något annat sätt.
Tänk också på att det inte är ett hundvärdigt liv du erbjuder den lilla valpen om du måste börja medicinera tungt redan vid denna ålder.
Jag menar inte att låta hård, men det är bättre att du skaffar en annan frisk valp och börjar om. Vare sig hunden är gammal eller ung så kommer vi alltid till det stadiet där vi måste fatta beslutet om att de ska tas bort tyvärr. Hundar lever inte lika länge som vi.
Tröstekram
Fenja

Vi hade en hund med EP som medicinen funkade så där på. Tyvärr så mådde han så illa efter dom enstaka anfall han hade att vi valde att ta bort honom. Det var inte för att vi inte älskade honom utan för att han mådde så dåligt varje gång han haft ett anfall. Han blev oxå aggressiv och orolig. För oss kändes det inte som om det blev ett värdigt liv för honom, först lite avtrubbad av medicinen och sen orolig och aggressiv efter anfall han fick ändå. Det fanns inte så mycket kvar av den goa glada hund vi trodde han var. Man kan visst prova med medicin men för mig är det viktigast att hunden har det bra på hundvis, inte hur mycket jag älskar honom på människovis.

/Åsa

Tack för svaren!

Det var bra information om epilepsi.

Tyvärr var det svårt att logga in mig på forumet men jag ska försöka om en stund igen.

Och jo visst slits jag mellan det svåra beslutet, för jag är rädd att inte kunna dra en gräns senare med risk för att övermedicinera vårda honom. Köpte hund för att ha kul med den inte gå och vara orollig jämnt fast det handlar väl mest i grunden om mitt förhållningssätt som får ändras att se allt som går att se possitivt.

Jag har ju tyvärr inga garantier för att nästa valp är helt frisk. Vi trodde detta var en championkull;)

Var så bestämd i dag att avliva honom men så råkade det vara så att sköterskan som svarade och undrade vilken valp det gällde, så skrattade hon till och sa med mjuk röst att han ligger och sover i mitt knä men veterinären ringer upp om en stund så ni får prata. Då kunde jag känna hur gosig han är när han ligger i mitt knä och halva fotöljen och då var det bara kört. Jag vill ha tillbaka honom. Fast det är hur egoistiskt som helst.

Man har aldrig några garantier här i livet vad gäller levande varelser.
Håller dock med Fenja här, fast det är så svårt att inte vara egoistisk...
Anki

Håller absolut med till fullo. Har ingen personlig erfarenhet av epilepsi men anser att om man ska "spara" denna hund så är det av egna behov och intressen, inte hundens...

Jag resonerar på så sätt att om hund ska vara lycklig, så vill den arbeta och göra sin flockledare tillfredsställd. Kan dom "arbeta" till 100% med mediciner?, det vet inte jag.

Jag kanske låter hård men jag vill absolut inte såra... Jag brukar dock ofta tänka på hur det hade gått i "det vilda"...

Hoppas allt ordnar sig för Dig, Milda!

Sussie.

Hej! Hjärtat.
Skriver hjärtat då du tänker med hjärtat. Inget fel i det, men i deta fall måste du stänga hjärtat en stund och använda huvudet.
Brodern till vår första hund fick epelepsi som valp. Kämpade länge, med medecin. De inser ju idag att hunden led. Sen att han blir aggresiv...han kan ju bita ngn annan, det kanbli en fobi för livet. Har en bror som har epelepsi, dock skiljer sig hund och människo epelepsin åt. Min bror blir väldigt trött. Sen måste du ta hänsyn till hur kraftiga anfall. Den första hunden jag berättade om, sket ner sig och bet sig i tungan.Anfallen blev värre och värre. Mammas förra hund hade en labbis med lätt form, blev lite snurrig...låg o såg skum ut en stund. Blev sen normal igen. Sisit men inte minst...det brukar vara allvarigt när en vetrinär föreslår avlivning istället för medecinering.
Försök se det hela ur hundens ögon och inte vad du vill.
Kram på dig, vet att du sitter i en helvetisk situation. Skall tänka på dig.
Anki i Dalsland

Har själv en västgöte som har väldigt långt mellan anfallen (2 st på 3 år) och dessutom lindriga. Han är nu över 10 år och mår bra.

Har dessutom en hundkompis med en cavaljer. Hon har blivit bättre nu när hon har blivit äldre och lever ett normalt hundliv. Har numera enstaka lindriga anfall.

En som bor i området hade en schiperke, som fick anfall i vuxen ålder. De blev bara värre och värre - trots medicinering, så det slutade med att de fick ta bort honom.

Den slutsats jag drar, är att det är olika från individ till individ. Men det är du som har avgörandet.

Hur är det med kullsyskonen? Och resten av släkten? Är det ett problem som förekommer inom rasen? Är det ärftligt? (man kan tydligen göra någon slags test för att kolla detta)

Om du väljer att ta bort valpen, så borde du borde få en ny från uppfödaren om han/hon är seriös.

Jag håller tummarna för dig att det löser sig på bästa sätt. Det är svårt när djuren är sjuka; de kan ju inte berätta för oss vad det är som är fel.

Min hund insjuknade i EP när hon var 15år,tre anfall innom 2 dygn.Hon fick somnar in med värdighet.
Jag skulle lyda veterinärens råd och avliva hunden,jag vet det är svårt men bäst för djuret.

Hej chivvie. Vet du mer om vad det kan vara för test? Om det är ärftligt. Dom säger att det är ärftligt när det utvecklas vid så ung ålder men min uppfödare är inte med på detta. Hon har börjat fråga om det hänt någonting under valptiden mm och vill inte säga att det är ärftligt, resterande kull borde informeras enligt veterinären bör ingen av hans syskon gå i avel men detta är känsligt.

Hos uppfödaren ska en tik få valpar om knappt 2 veckor men jag har frågat och hon vill inte säga om att jag kan få en av valparna. Hade jag vetat det skulle det vara lite lättare trots ett svårt beslut.

Jag vet att jag borde avliva honom och jag har suttit i situationen att avliva andra djur innan men Frank kan jag bara inte släppa.

Försöker sätta mig in i fakta och läst massor om epelepsi och sett mer och mer hur vanlig denna sjukdom är bland hundar, även inomm den lilla gruppen frallor som finns men konstigt nog är det inte registrerat på kennekklubben eller avelsrådet. Veterinären känner väl till och behandlar flera hundar med diagnosen.

Imorgon är sista dagen som han får vara kvar på blå stjärnan, ska sitta och ringa runt till försäkringsbolaget för tydlig information om att beandla ett djur med livslång sjukdom med oklart förlopp. Ringa min läkare och egne veterinär för mer råd. OM jag tar hem honom på prov trots att det betyder ett förlängt avsked för mig så vill jag få honom kastrerad för att minska stress nivån och minska risken för anfall slagsmål av hanhundar i omgivningen. Det är en risk att ge narkos till epelepsi sjuk hund men det får gå.

Att han biter andra är en möjlighet men jag vet om det och vid anfall får jag be andra hålla sig undan. Jag får stoppa lösspringande barn som inte har hundvett och inte deras föräldrar heller som skickar barnen rakt på valpen utan att fråga. Blir någon annan biten så får jag försöka hjälpa dom så dom inte utvecklar fobi utan förstår att hunden var vid tilfället sjuk.

Nå är inte klar med hur jag ska göra. Det här är vansinnigt svårt!

Ska ut i regnet och grava i landet och bära hem en säck jord från kollonistugan till balkongnen och plantera rosenträd så rensar jag huvudet och sover gott de timmar jag möjligen får sovit i natt.

Tack igen alla som engagerar sig, även hårda ord behövs. Jag vet ju att det ligger mkt bakom som stämmer.

Mvh

Ja usch det är ett så svårt beslut . Vi var tvugna att avliva vår 5 månaders valp för ca 2 månader sedan. Hon hade ett allvarligt bettfel och hade ont av det mesta delen av sitt korta liv och blev agressiv av det redan vid 10 veckors ålder. Jag märkte även att hon blev ängslig, rädd och försiktig av sig, ja jag vet inte men jag tror nog det hörde ihop med att hon hade ont.

Du måste bara tänka på vad som är bäst för din lilla älskling. Vad tror veterinären om medicineringen? en veterinär borde väl även kunna avgöra ifall det är ärftligt och då borde du få dina pengar tillbaka. Borde inte dålda fel försäkring täcka sådant?

Jag vet hur jätte svårt det är, vi funderade inte ens utan beställde tid genast då vi tänkte att det nog är det bästa för vår älskade. Jag har aldrig ångrat det för innerst inne vet jag att det var det bästa för valpen och det är det som är det absolut viktigaste!

Hej
har själv haft en hund med epilepsi, men en lindrig variant.
jag tycker att om du tvekar med avlivningen, så ta henne till en annan veterinär och få ett "second opionion", och säger denna veterinär samma sak som den första...
ja, då kankse det är bäst att följa deras råd med avlivning...

Har faktiskt haft hundar med EP som behandlats med fenemal och kortison ( för att minska trycket på hjärnan) - det är jobbigt att hålla på med år efter år och jag skulle inte ge mig på det om det gällde en valp.
Som uppfödare däremot skulle jag se det som en självklarhet att en så hårt drabbad valpköpare skulle få en ny valp så snabbt som möjligt. Visst är det känslagt betr avel på hans släktingar och där bör man nog hissa varningsflagg!! Tyvärr är ju franska bulldogen på väg att bli en mycket populär ras och jag är inte säker på att alla uppfödare tar ett EP fall allvarligt!

Jag tycker du skall byta till en annan ras!

Testet - tror jag - var ett blodprov, men det borde väl Blå Stjärnan veta om! Naturligtvis SKALL kullsyskonen informeras, speciellt med tanke på att veterinären tror att det kan vara ärftligt. Dessutom bör ju även föräldradjuren testas, om de skall gå i fortsatt avel. Är det så att någon av far/mor/syskon har anlaget, borde rasklubben se till att det sätts avelsförbud på de djuren. Har du kontaktat rasklubben eller SKK? Hos SKK finns en hunddatabas där man kan gå in och kolla om det finns några veterinära anmärkningar på en hund. http://kennet.skk.se/HUNDDATA/
Finns det inget där, kan det ju hända att det är ett problem som sopas under mattan... Om vet. har behandlat flera hundar, vore det ju hög tid att det lyfts fram i ljuset. Det blir ju inte mindre förrän man tar tag i det och åtgärdar det. Hjälper ju inte just dig, men jag anser att alla ärftliga problem skall åtgärdas genom avelsrådgivning.

På rasklubbens hemsida står följande: "Vid planerat valpköp rekommenderas ett samtal med Fransk Bulldogg Klubbs rasinformatörer".
http://www.fbksverige.se/
De borde kunna ge dig upplysning om det är ett rasproblem.
Aktivitetspersoner i Fransk Bulldogg Klubb
Lisbeth Andersson, Skåne. 0433- 301 00, slottshojdenred@telia.com
Leif Hardebrink, Skåne. 044-71405, lhardebrink@hotmail.com
Ninni Honeth, Småland. 0380-20141, ninnihoneth9@msn.com
Monica Nyström, Halland. 035-102310
Sofie Thörnqvist, Göteborg. 031-825266, sofie411@gmail.com
Annika Rydén, Göteborg. ryden.annika@gmail.com
Madeleine Aronsson, Värmland. 0555-22011, maaro77@hotmail.com
Stefan Ekgren, Västmanland. 0227-13063, stefan@ekgren.se
Anneli Övermark, Östergötland. 011-128787, annelie.overmark@gmail.com
Nathalie Wallin, Stockholm. 0762-607317, nathalie@gimli.info
Gunilla Carmstedt, Stockholm. 08-50011610, gunillacarmstedt@telia.com
Frida Jonsson, Västerbotten. 090-129494, info@kennelcreative.com

Om han är väldigt aggressiv efter ett anfall, så mår ju hunden väldigt dåligt. Är du verkligen införstådd med vad det innebär att ta ansvar för detta. Det är ditt beslut, men jag hade nog lytt veterinärens råd. Det är ju hunden och hans liv som är det som är viktigt. Kommer han att få ett fullvärdigt hundliv? Det är ju hundens bästa vi vill, eller hur. Jag vet att det är det värsta tänkbara beslut att ta, men försök att se det ur hundens synvinkel. Tänk dig att gå omkring och vara så aggressiv att man bits; då är livet inte bra...

Kram och sköt om dig. Hoppas att det löser sig till det bästa. PM'a gärna om du vill prata med.

Chivvie

PS. Cavaljeren jag skrev om har haft stora problem med sin uppfödare som inte alls vill kännas vid problemet. Ägaren har dragit in SKK som har engagerat sig i fallet. DS

PPS. Gunvors inlägg är mycket klokt och bra DS

Du vet vad du bör göra, skriver du. Då måste du följa det och göra det rätta. Släpp dig själv! Det handlar om din hund, som du älskar, som lider.

Du kan inte fatta beslutet utifrån om du får en "ersättningshund" eller inte. Tänk på Frank.

Jag vet att det är enormt svårt att avliva sina älskade djur, men ibland bara måste man. Och hur hemskt det än låter så känns det faktiskt skönt och rätt efteråt.

Hej.

I en så här jobbig situation pendlar man hela tiden och jag skrev vad jag kände för stunden,, ang senaste inlägg från Tezzla. Vet inte hur jag får in citatet.

Iaf klart att en ersättningshund inte avgör nuvarande valps livskvalite. Men det är en tröst att känna att uppfödaren står bakom och stöttar och förstår hur tokigt det blivit och erbjuder sitt stöd i form av en ny valp i en såpass extrem situation.

Nu blev det så att veterinären ringde imorse och tyckte att om jag vågade ta risken med min sjukdom så ville hon inte stå för beslutet att ta bort honom utan hade hopp om honom. Jag tar hem honom på prov, han blir /är kastrerad för att minska stressfaktorer och kommer hem i morgon. Förhoppningsvis får han inte så många anfall, blir det så avlivar jag honom för då har jag gjort allt jag kan.

Det är endast vid anfall pga epilepsi som han kan bli aggressiv när han stunden efter är disorienterad. Jag får hålla mig undan och om vi är ute vänligt men bestämt hålla andra människor undan en stund efter anfallet. Det är ett försök och jag känner att min kontakt med veterinären fungerar mycket bra och litar på att vi kommer att ha ett samarbete framöver. Det är på försök och jag har sörjt honom mkt dom här dagarna som gått.

För övrigt när det gäller att avliva djur så är jag väl medveten att känslan inte får ta över djurets rätt till ett värdigt slut. Att avliva min första häst var ett sådant beslut som var svårt men som också idag var rätt att göra.

Det är svårare med en sjukdom på en valp där man kan medicinera vid behov där han kan ha ett bra vanligt hundliv mellan anfallen och där det är mitt eget handikapp som påverkar besluten. Har bestämt mig för att detta ska gå bra och jag är verkligen rörd över att jag fått så bra information och bemötande och att få reda på att epilepsi finns hos fler än min hund. Att det är en vanlig hundsjukdom! Fast tyst om den är det.

Ska självklart ta upp detta med SKK och rasklubben och be om avelsförbud på honom så det finns registrerat. Det är viktigt att frågan kommer upp i ljuset och tas på allvar. Veterinärer och försäkringsbolag vet om att ep är vanligt förekommande hos många hundar så nu är det dags att det kommer fram till uppfödare och köpare.

Mvh

Jag kan bara säga att jag önskar det skall bli bra.
Om han legat inne på djursjukhus så förmodar jag att det var illa.
En hund jag hade inlagd ( även den en trubbnos med rund skalle - inte fransk bulldog) fick sådana enorma febertoppar att han blev hjärnskadad. Jag satt med honom en hel dag på djursjukhuset och sedna blev han kvar 1 vecka. <när anfallen slutade komma fick jag hem honom och han hade ingen aning om vem jag var. Han visste inte vad han hette - han var totalt hjärnskadad . Medicinering hjälpte inte- det var en fruktansvård traedi. Hna hade 5 otroligt trevliga o vackra avkommor som inte fick användas i avel (mitt beslut) och det var nådastöten för mig med den rasen efter 20 år!

Hej Gunvor.

Vad tråkigt att du fått sluta efter 20 år. Men vad klokt av dig att ta ett så svårt beslut. Det blir så mkt känslor när någonting händer sina gosingar. När det lagt sig och jag kommit in i vardagen med honom i hemmet igen så kommer säkert empatin för min uppfödare att växa. Hans syskon är minst lika fina och alla hoppas på att det ska till avel och det har antagligen grusats många drömmar här om det registreras som ärftlig epilepsi. Min valp är ju nu i dag kastrerad, men jag kommer ändå anmäla detta för statistiken.

Att han varit på sjukhus i så många dagar beror främst på att han blev så aggressiv efter anfallen och att jag har blödarsjuka och blev chockad över hela situationen. Men båda vann på en förstående veterinär han fick genomgå fler tester och personalen fick se den fina valp han är och har lovat att hjälpa oss framöver och mitt försäkringsbolag har varit mkt hjälpsamma i den här situationen. Är nu oerhört tacksam att jag har försäkring vet extra där mediciner rehabilitering mm ingår. Jag får större frihet att ha hem honom på prov och i veckan har mina läkare på Sahlgrenska satt ihop en plan i min journal i vilken situation jag kan hamna i och vad det gäller. Fast dom inte gillar situationen så ordnar dom fram ovanliga lösningar så ibland fungerar faktiskt vården för individens bästa.

Jag har en medicin som är toppen, blodstillande flytande tranexamsyra som fungerar på hunden med om han får sår eller klipp i klo så häller man på så stoppar det direkt. Jag kan hälla det på eventuellt bett samt dricka det på väg till sjukhus. Så jag har lite tid på mig att få hjälp. Har även en kinesisk medicin som är i pulver form som kan pudras på blödning samt lösa upp och dricka och den är även bakteriedödande men ruskigt dyrt och inte helt lätt att få tag i.

Älskar slånbärssaft och ser det som en sport att lyckas plocka några spänner utan revor på händerna men har med mig ovan mediciner ifall..
Livet blir väldigt tråkigt att leva utan djur och växter och vänner. Man behöver utmaningar för själen. Men priset får inte bli för högt, skulle han lida och inte leva ett gott liv så är avlivning självklart det ända att göra. Har sagt till veterinären att hon ska fortsätta vara ärlig och säga ifrån när det är dags. Tror på henne.

Ha det bra. Sovdags för mig inför morgondagen. Har en känsla av att det blir omtumlande att träffa honom igen.

kopierat fr Chivvis inlägg


Hos SKK finns en hunddatabas där man kan gå in och kolla om det finns några veterinära anmärkningar på en hund. http://kennet.skk.se/HUNDDATA/


Detta stämmer inte riktig - det som finns betr veterinära anmärkningar är sådant där man bestämt sig för att inom vissa raser ha central registrering - dvs veterinärerna är skyldiga att skicka in kopior av undersökningsresultat - gäller ex vis vissa ögonsjukdomar, hjärtundersökningar HD o armbågar etc - men det är inte så att man på SKK hunddata kan hitta uppgifter om alla sjukdomar.

Hej
Jag har själv en hund med EP idag och har haft en hund tidigare också med EP.
Min nuvarande hund fick EP vi ett års ålder och är nu 4 år och han äter medecin dagligen. Han är högst välmående.
Min förra hund med EP fick jag också rådet att avliva honom men jag ville försöka ett tag först för att se hur han skulle klara av sin sjukdom. Jag är glad att jag tog det beslutet: Jag fick behålla honom i 10 ytterliggare år.

Hoppas allt går bra
Denise

Tycker det verkar jobbigt för både dig och Frank,väldigt ledsamt när sådant händer så jag förstår din förtvivlan,men frisk kommer aldrig Frank att bli tvärt om kan det bli värre så jag hade nog valt att låta honom somna in,det blir ju inget kul liv för varken dig eller Frank med ständig medicenering plus att du själv ligger i riskzonen med din blödarsjuka,jag skulle nog satsa på att skaffa en ny hund med "ren "bakgrund.Vet att hundar med "trång "avelsbas kan råka ut för medfödd epilepsi så var noga med att kolla upp förfäder nästa gång.Stackars er vad tråkigt att det blev så

Kramis Motti