"Kill your darlings" - att inse att sånt man tyckte var genialt inte är det, och att helheten vinner på att ta bort det. En term som man använder i textsammanhang - går den att applicera även i trädgården?

Efter att ha samlat, snott, hittat, fått, tokhandlat har nu min lillla trädgård blivit ett sammelsurium av allt möjligt. Jag har nu börjat inse att mycket av det jag har tycker jag inte om längre. Det känns som om vissa växter inte är "jag" liksom.

Nu har jag till exempel en (inköpt) mandarinkaprifol - en kul typ när den blommar då färgen är spektakulärt orange. Men den doftar inte, den får inga vackra bär, den blommar bara en kort tid sen är den bara ointressant grön. Mina ("hittade") vilda kaprifoler däremot doftar, blommar fortfarande har också knallröda bär - mycket intressantare som växt.

Ett par klematisväxter, som har fått något slags pris, tyckte jag nu att de var ganska menlösa och mesiga, och heter i det här sammanhanget komiskt nog "My darling". En E-planta av en klättrande vit klematis har heller inte varit så där spännande.

Och måste man ha prästkragar?

Vad skulle du göra? Ta bort det du inte tycker om?

Hej!
Jag har tänkt i samma banor som dig i år.....har sett mina rabatter
med andra ögon och vill oxå förändra
Har satt mig ner och skissat lite...håller på att flytta sånt som
blivit för stort och mycke av.
Har två vita clematis som inte alls blev som jag trodde...dom går bort,
får hålla sig att klättra på tallarna från o med nu

Gillar mina prästkragar som kommer lite här o var men dom får inte
va i rabatten, blir så spretiga där...eftersom jag har kommit på knepet att få behålla
mina rosor för rådjuren nu så är jag sugen att satsa på rosor i bakgrunden,
får skissa vidare

Hej,

Eftersom jag bara hållit på med trädgården i ca 3 år men är otålig har jag flyttat en del växter många gånger tex kaprifol som nu bor på sin tredje plats och jag känner mig nöjd. Ofta kan jag flytta och kombinera med något annat så blir helheten bra. Jag har svårt att slänga växter men ibland kan man ge bort växter som man har för mycket av eller inte tycker om.

Just nu har jag en klematis "Summer Snow" som skulle växa på en lyktstolpe, problemet är att den tagit över en hel rabatt och det känns som inget kan stoppa den, dessutom är den dålig på att klättra den svingar sig mer. Den skall nog få flytta till berget, det skall bli spännande att se hur den beter sig där.

Jag har en stor trädgård och kan därför flytta runt mycket men just nu är jag mycket frustrerad. Jag hade stora planer för hösten men är gravid och har dumma fogar så jag får inte lyfta Jag försöker intala mig att jag kan vänta till nästa år men ha svårt att acceptera detta. Jag har också problem att sitta stilla så min plan att skaffa trädgårdsprogram för datorn och sitta där har också gått i stöpet...

Min sambo är dock inte så förtjust i att flytta saker så jag får ofta använda ett års övertalning och lägga fram massa argument innan jag får igen det jag vill. Bla annat därför vill jag också göra jobbet själv.

Ja ja, lycka till med era planer.
/Marie

Jag våndas över att ändra i det som varit någon annans "darlings": Vi har övertagit en trädgård som en gång varit älskad - men nu är ganska eftersatt. Varje ingrepp jag gör känns lite halvhemskt vet ju hur mycket förre ägaren älskade sina plantor. Men jag är inte lika förtjust i ormbunkar och humle... Nu sist flyttade jag en humle som tagit över en hel rabatt och slingrade sig kring allt - kändes hemskt att hugga i en frisk planta..

Men man måste ju få försöka hitta sin egen smak - även om man ska vårda arvet.

"mycket av det jag har tycker jag inte om längre"

Så är det väl här i livet. Med mycket.
Maken har jag behållit - men till och med massa gamla böcker har jag lämnat till insamling...

Jag har gjort tvärtom

"Jag har gjort tvärtom

Lämnade du maken till Myrorna...? eller
Ursäkta, kunde inte låta bli

Låter lite farligt! Med tanke på rubriken alltså.

Det är klart att man kan slänga växter, det är ju det vi har komposten till

Vissa växter håller inte vad dom lovar, bort med dom. (jag sorterar inte människor enligt samma principer om nu nån' vill missförstå)

Så länge man har plats att flytta runt tycker jag man skall göra det. Ofta passar och/eller trivs en planta bättre nån' annan stans.

Sen slänger man.

Att ge bort det man själv tycker illa om är nog lite tveksamt.

Jag lämnade tillbaka maken till Myrorna. Hittade honom där, på hyllan bland bättre begagnade äkta män. Sen tror jag att fruntimret som har honom nu fann honom i fyndlådan - eller om det var han som hittade henne där...

Numera letar jag bara efter trädgårdstomtar på loppis.

Man kan ju aldrig vara helt säker på att an växt man köper kommer att passa en själv eller trädgården som man tänkt sej! Så att "döda älsklingar" är väl i det här sammanhanget helt ok....

Jag har bara lite svårt att verkligen döda växter utan ger hellre bort dom till någon, vare sej denna någon behöver växten eller ej!


... och vad det gäller karlar så kör jag med återvinning; Jag har flyttat ihop med min före detta äkta man... Alla sätt är bra utom dom tråkiga!

Jag tar bort det jag inte gillar, bla mina prästkragar, ha!
Ger bort till andra eller sätter ut dem i skogen. Hade ett "överskottsställe" i skogen, väl synligt, på vårt förra boplats där det hammnade lite perenner som ingen ville ha. En vacker dag kanske de får hamna i min rabatt eller någon annans.

Jag ändrar uppfattning om växter varje år. Inte alla, men många. De som var livsviktiga upplevelser för några år sedan står idag lite mer undanskymt, den förr heliga slåtterängen är i år kantad längs stigen med oregano och myntor och jag har låtit några ytterligare träd få komma upp mitt i ängen som tidigare var så viktig att den var öppen.

Men kill my darlings gör jag inte. Bestående är min kärlek till träden som inramar min lilla plätt, och min strävan att aldrig helt rensa bort en växt. Jag minskar framfarten av och flyttar vissa växter, men jag vill att min trädgård ska ha fler arter varje år - även om jag inte älskar dem alla.

Många gånger när en växt inte ger den upplevelse jag vill ha kör jag med latmansmetoden. Jag planterar en ny vid dess sida och låter den dominera över den andra. Klematis ochkaprifol är bra exempel. Den nya sorten man hittar kan mycket väl klättra på och framför den gamla.

Jag ger bort växter på höstarna för att få plats med nya,
sista åren har jag till och med gett bort stora Dahlior som varit
heliga för mig i alla år. Mitt nyvakna rosenintresse tvingar mig att
släppa lite av det gamla. Och i år blev det fem nya clematis alla E-plantor.
I bland kan jag bli trött på att det aldrig blir färdigt.
Varje år nya sorter, alltid något som ska provas, men spontanköp
blir inte så vanliga längre. Att sitta här på Odla.nu ökar lusten att
prova nya växter, alla fina album som ger nya ideér.

"I bland kan jag bli trött på att det aldrig blir färdigt."


Gôrtrist, om jag inte hittar ofärdiga hörn i trädgården...

det är inte lätt att göra sig av med växter man levt med i flera år
hade tänkt att ta bort gamla gula och blå irisar
dottern sa en dag- de där blåa blommorna är de finaste jag vet;
jag kommer ihåg att du alltid brukade plocka dom, och vi gav blommorna
till fröken på skolavslutningen.
Vi brukade göra det när hon gick i låg och mellanstadiet.
Dottern går andra året i gymnasieskolan nu.

Alla blå står kvar, de gula har jag rensat i och gett bort till nån som blev glad.

Jag har också hållt på o samlat på mig det ena och det andra och kom fram tilla att jag nu ska minska antalet sorter med en tredjedel. Istället för resten av plantorna ska jag låta de utvalda två tredjedelarna få sprida sig och få lite utrymme.

Jag har tänkt o tänkt men kan tyvärr inte komma fram till någon bättre lösning. . Ibland önskar man att man hade en extra rabatt utanför tomten där man kunde förvara de växter som inte får plats, men men...
Man får göra det bästa av situationen som jag anser är att skänka bort till släkt och vänner. Vem vet en vacker dag då man har mer yta kanske denne delar sina plantor och vips så har man fått tillbaka den igen.

Go natt allihop
MvH

Precis en sådan skaffade jag bland det första jag gjorde när jag köpte mitt hus för tre år sedan. Farbrorn som jag köpte av kom inte ihåg vad/var han hade planterat + att man alltid hittar överraskningar.
Allt som jag hittade och inte visste vad det var planterade jag i det hörnet. Nu har jag också planterat ett Victoriaplommonträd där — rakt upp och ner bland plantorna.

- - -
Tycke och smak förändras ju hela tiden. Växter som jag tidigare inte varit förtjust i har stigit och vice versa. Är det inte det som är en levande trädgård?

Just mina prästkragar kom jag lustigt nog just i måndags fram till att de skall bort! Har 2 rejäla rundlar med rejält höga p-kragar som flankerar mini-dammen. Visserligen mjukar de upp den raka linjen som annars skulle kunna bli, men det finns vackrare växter.

Jag skulle vilja slänga ut en god del och göra om.
Först och främst skulle jag vilja ha upphöjda odlingsbäddar, med en gjuten kant a´la Sylvias, när jag fick se bilden av den AoT, fick jag stora hjärtsnörpan. Men för ett få det så skulle nog rätt många plantor få stryka på foten. Men jag lider inte av seperationsångest så det var nog minsta besväret. Just nu har jag prackat på en annan Odlamedlem en kaprifol som jag inte tycker om, den doftar inte och då kan der vara.Det är ju förändringen och förnyelsen som gör trädgården så spännande.En trädgård blir ju aldrig helt färdig, eller?

"Ibland önskar man att man hade en extra rabatt utanför tomten där man kunde förvara de växter som inte får plats, men men..."

En pallkrage, kanske?
Eller en flätad (tvätt)korg?

Eftersom jag är en relativ nybörjare ägnar jag mig mest åt den ofrivilliga sorten av "kill your darlings".

På så vis uppstår det också hål dit jag kan flytta sånt som inte längre platsar där det står. Jag har svårt att bara slänga bort en växt och som jag var inne på i en tidigare tråd gäller det även sånt som kommit dit av sig själv. Det beror nog på lika delar blödighet och samlarråtteinstinkt.

Skulle situationen uppkomma att det är något som jag inte tycker platsar nånstans alls så har vi en bit mark i samfälligheten där en granne redan har planterat ut några överblivna buskar. Men den dumpningsplatsen har jag inte behövt tillgripa än.

Tydligen är det inte bara jag som jönsar och hattar...skönt att veta.

Under morgonrundan i täppan rev jag ner den tradiga klematisen. Fäste dödsblicken på andra tråkmånsar, men då hade redan en av grannkärringarna varit ute i sitt förråd 4 gånger under 20 minuter (behöver man det mellan halv 8 och 8?) och jag kände mig så iakttagen att jag gick in och satte på kaffet istället. ÅH vad jag lääängtar efter insynsskydd!

Alltnog, jag tar till mig kloka Cillas råd om att inte radikalt riva bort växter. Den osensuella mandarinkaprifolen får vara kvar för att tjäna som utfyllnad och kompis till en vildkaprifol som jag komemr att placera intill.

Men Cillas trädgård och min skiljer sig nog avsevärt i storlek. Alltså måste man väl med liten trädgård vara mera selektiv - både vid planering och inköp - och grymmare när växterna inte passar. Jag har kollat runt lite var jag kan sätta ut sånt som jag inte vill ha. Något har jag redan planterat på allmän plats. Jag vill naturligtvis inte heller döda i onödan, absolut inte, det är därför detta har blivit ett problem.

Jag inser också att jag kommer att hålla på som alla andra trädgårdsälskare: att ändra mig, ångra mig, ändra smak, förälska mig i nått som inte passar, riva upp, flytta runt, slänga och köpa nytt, falla för trender och misslyckas. Hej och hå!

Ännu en anledning till mitt akuta behov av insynsskydd, för folk får ju ständigt bekräftelse på att jag är galen - som jag håller på! Men att jag är fullt normal förstår jag när jag tar del av vad mina vänner här skriver.

Man kan la inte hatta med ett tulpanträd som tar 25 år på sej till blomning...?

Ha, ha...jag tycker du låter
rolig...du har ju inte tråkigt i alla fall och det
är huvudsaken......du är bäst
Kramis

Det är sunt att förändra, men ganska svårt att släppa taget.

Bra idé om att sätta ut växter i "skogen", kanske inte den riktiga, men i många villaområden finns ju plättar som inte är riktigt något, utan bara glömda.

Själv hade jag en malva som jag inte stod ut med, flyttade den, men tillslut åkte den i en sopsäck, på komposten ville jag ej ha alla frön! Likadant så sorterade jag bort lite av en näva, som jag ställt i full sol, men den trivdes ej och jag har på för många ställen ändå. Hitintills har jag använt mig av att vårda dem på fel sätt, så att de självdör, känns enklare rensa bort visset.
Men det tar emot att slänga, ge bort och "adoptera" bort till "skogen" känns bättre.
När jag går förbi nybyggda hus är jag lite frestad, kanske man borde ta en
sväng förbi och skänka växter, skall se när jag blir modig.

Många har ju satt in annonser i sälj/byt/köp och givit bort växter mot porto, det är också en bra idé. Själv blev jag glad när jag fick iris.

Jo Eva, min trädgård är nog större men jag har så smått börjat öva mig i att ta bort mer för att få plats med nytt - det behövs här också. "Ta bort" innebär oftast att jag ger bort eller sätter ned någon annan stans. "Busplanteringar" som glatt överraskar andra är roligt!

Min stora trädgårdsutökning nu är taken. Nästa sommar sjöboden - ca 15 kvadrat helt underbart tom yta! Sommaren därpå tar jag det stora huset - 80 kvm!

Det blir mest befintligt markskikt med tillhörande blomster som ska upp på taken, med inslag av lite nytt. Och genom att ta befintlig äng och rabatter blir det massor av fria kvadrat på tomten också.

Varje gång jag lyckas utöka och få utrymme för nytt sprider sig en sådan skön känsla av lyx...

@Cilla

Nya bilder ifrån huset med trädet efterlyses

Jag har nyss inhandlat pressenning och lagt på hallonrisbacken.
Det får ligga där två år - bättre än roundup och annat...

Sedan har jag flera kvm att odla på!

OK, jag håller just på att lägga golven i trapphuset runt trädet så det är stökigt som 1000an för tillfället. Men OK, så snart det är lite mer fritt ska jag ta några nya bilder.

Jag minns inte - hade innertaket kommit upp på fotona sist? Nu ser det iallafall härligt ut när trädet går upp genom innertaket. I källarplan kommer det upp genom skiffergolvet.

Fortfarande är huset mer ett bygge än ett hus.