Har glädjen att bo vid kusten, nära Marstrand, i ett litet samhälle som bestått av gårdar och sommarstugor som succesivt gjorts om till permanentbostäder.
När vi flyttade hit för 20 år sedan var det verkligen landsbygd.

Men nu, nu har Kungälvs kommun upptäckt att här finns det möjligheter att exploatera, läget är attraktivt och folk betalar vansinniga priser för att se en gnutta av havet.
Bönderna styckar sin mark och säljer tomter, och vi som bor här blir fullständigt överkörda, har ingenting att sätta emot... det ska byggas hus uppe på våra höga berg, med utsikt förstås..

Jag vill inte ha bredare vägar inne på vårt område, Vill inte att det ska byggas parkeringsplatser för att "öka tillgängligheten", vi behöver inte kommunalt vatten och avlopp, jag vill ha kvar skogen som min närmsta granne. Och varför ska vi redan boende behöva betala enorma pengar för något vi inte vill ha?

Eller är det bara jag som är bakåtsträvare och vill ha kvar det gamla? Är det för att man känner sej hotad som man reagerar som jag gör?

Helt plötsligt känns det inte längre omöjligt att flytta härifrån.

Men att lämna trädgården...Usch vad deppigt detta känns...

Förstår precis hur ni resonerar. Tyvärr är era erfarenheter långtifrån unika. Möjligen kan ni göra en "hacka" på att flytta till ett mindre exklusivt läge. Men visst, det är inte lätt att överge sin trädgård......

Bodde 20 år i en by, som blev allt mer populär. Det byggdes om och till och nytt. Människorna som flyttade in gjorde det av andra skäl och hade också ofta en helt anna syn på vad som var viktigt i tillvaron. Med en ökad exploatering så förändras inte bara miljön utan det blir också en mentalitetsförändring....vilket kanske betyder väl så mkt......

Känner med er.....

Jag förstår dig. Jag hade legat och skjutit på dem med slangbella... tids nog inser de väl att de likagärna kunde ha bott inne i stan och det är då de kommer på att de faktiskt redan bor inne i stan, fast det inte var vad de tänkt sig när de köpte tomten uppe på berget med havsutsikt...

För 35 år sedan semestrade jag med familjen just runt Marstrand, vi hyrde en gammal tullbåt och låg vid bryggorna nedanför Marstrands fästning bl.a, en underbar plats.
Som turist skulle jag hellre se allt orört så jag förstår att du som boende i närheten är upprörd, det skulle jag också vara.

Jag hade nog reagerat lika själv, skillnaden mellan landsbygd och stad är ju just att det ena är landsbygd och det andra inte.

Är själv lantis och gruvar mig för ett turistlockande projekt de ska starta här. Jag har ju strandtomt och de ska öppna kanotled precis utanför mitt hus och så var det med den sommarfriden. Min förhoppning är att kanotism är säsongsbetonat och att det inte blir en "fluga", en och annan passerar det ibland ändå så ett par till stör väl inte men kommer det 50 stycken om dan så blir det ju inte lika skoj (men man vänjer sig väl kanske).

Precis det som du beskriver Aqvakul, mentalitetsförändringen som kommer att uppstå, är nog det som jag mest gruvar mej för. De nybyggda hus som finns skiljer redan markant från den äldre bebyggelsen.

Jag missunnar inte mina medmänniskor att gå till "vår" strand att sola och bada, inte alls, men jag vill inte ha en bilparkering framför mitt hus, där det nu växer björkar...

Visst livet förändras, men ibland undrar man det inte finns en nödbroms någonstans som man rycka i.

Vi har en fantastisk miljö med bohusläns höga berg, kombinerad med gammal odlingsmark, faunan är otrolig med en mängd djurliv. Vart ska de flytta?

Man blir uppgiven när naturen hela tiden får kliva tillbaka.

samtidigt udnrar jhar man blvit gammal eller? jag känner som du monaxe, men sen när jag ser på min egenbyggd o hur den såg ut, så ser jag ju att det är en konstant utveckling ok i etapper, men långsiktigt så ärr det ju något som pågått sen istiden...
ja e uppvuxen i Vaxholm. tex på Resarö var det jordbrukstrakt tills 30 talet. Dom fick ström och vägfärja på 30 talet och en del sommargäster.
På 60 talet blev det bro och mera permanentbebyggelse, men det var fortfarande majoritet sommarhus.
Idag då har dom 10-minuters trafik med buss till sthlm. Det är som en förort till sthlm.

På nåt sätt vill man stoppa utveckligen när man har blivit gammal men jag tror trots allt att det inte går!
Men givetvis sker det felaktiga exploateringar, att man bygger på värdefull mark osv.

jag står själv i kvalet att sälja villan eller bo kvar. Jag ska få 3 st 5 höga punkthus mitt emot mig. idag har jag en skidbacke och en lugn småindustrilokal mitt emot. jag har njutit av friden o förmånen att få bo centralt i en villa. Men ska inte andra få bo lika centralt? Ska gamlingar som bor i området i villa inte få bo i en lägenhet i samma område?

Jag förstår dig mycket väl. Att det tycks vara ett enormt tryck på kusten märker jag inte minst på styrelsemötena hos Naturskyddsföreningens länsförbund. Nyss hade vi ett ärende där någon ville bygga ett "fårhus" på en klippö där det knappt fanns ett grönt strå. Antagligen i samma klass som de "sjöbodar" (väl isolerade med elektriskt ljus, fina glasdörrar o s v) som alltför många vill uppföra i strandskyddade områden. Som väl är är det inte samma tryck här i Bohusläns inland, även om ett par nya hus har byggts i min närhet också de senaste åren. För mig är det ett måste att bo nära naturen med skogar, ängar och hagar omkring mig. Jag vill höra fåglarnas sång och emellanåt se rådjuren beta här utanför. Det är fruktansvärt när makthavarna kör över en lokalbefolkning som inte har samma ekonomiska möjligheter som de som vill exploatera. Jag tänker bl a på motorvägen som byggdes genom mina hemmamarker på 80-talet. Vi trädkramare gjorde allt vi kunde för att stoppa eländet, och fick mycket uppmärksamhet, men till slut stod vägen färdig ändå. Är du med i Kungälvs naturskyddsförening? Det kan jag annars rekommendera, för ett aktivt engagemang brukar göra att allt inte känns lika hopplöst längre. Det går inte att stoppa utvecklingen, men det går att leda den åt rätt håll!

Olle

Jodå Ralf,jag har nog tänkt så med. Är man en hopplös bakåtsträvare, börjar man bli gammal?

Till viss del är det väl en kombination av båda delarna, en rädsla för det nya. Jag kommer ihåg de fiskelägen som en gång låg utanför Göteborg, de är nu integrerade i storstaden.

Det är nog bara att inse, tiden gör sitt och allting förändras. Självklart ska det finnas möjligheter för alla att ta del av attraktiv mark, men det är inte kul när det endast är kapitalstarka personer som får tillgång. Då har det gått snett någonstans med en från början god tanke.

Och varför måste det på vissa ställen ske med sådan ovarsamhet? Det finns kulturlanskap som utan hänsyn skövlas, man klämmer in vad man kan för att få ut största möjliga ekonomisk vinning.

Jag vill inte se mitt hem som en kapitalinvestering, jag vill inte tjäna pengar på mitt hem, det är mitt hem och jag är nog ohjälpligt sentimental (och kanske på väg att bli "gammal") här har mina barn vuxit upp, jag har begravt mina hundar i skogsbrynet, jag vill att det ska likadant ut ALLTID!!! (sa ju det, ohjälpligt sentimental )



Tack för tipset Olle! Jag är inte med i Kungälvs naturskyddsförening, men det går ju lätt att ändra på!

Här är bla gammal bosättningsmark från stenåldern, det är väl oxå något att värna om.

Du formulerar väldigt bra vad jag menar, man kan inte stoppa utvecklingen, men leda den åt rätt håll!


edit: stavfel

jo jag förstår hur det känns. I vår lilla kommun "förtätar" de ständigt. Grannens potatisland hos mor och far ska bli en pastellfärgad villa åt några trädgårdshatande människor (det måste de vara om de bara vill ha en 3 dm gräsremsa runt huset). Man blir ju rätt lessen när man ser hur de skövlar överallt. Det finns ju knappt en remsa skog kvar där man växte upp. Stränder finns väl knappt snart heller utan det är väl bara lägenheter med sjöutsikt för Stockholmsfjollan. Så det var ju skönt att lassa ur sig lite skit

Det är just det det handlar om, att leda utvecklingen åt rätt håll. Du är INTE någon hopplös bakåtsträvare för att du värnar om natur, djur och lokalbefolkning, kom ihåg det! Visst förändras tiderna, men i en demokrati ska det inte bara vara miljonärer som får bestämma. Och som sagt, naturskyddsföreningen är en väldigt bra kanal för att vara med och påverka.

http://www.kungalv.snf.se/

Olle

Tack för länken Olle! Jag kontaktar dem imorgon.

Skickat ett PM till dej om fågellivet här, behöver fråga lite...

Hej!
Det är så ibland att vi som vill ha mycket utrymme får flytta på oss. När man byggde höghus där vi brukade rida insåg vi att det var dags att flytta. Det var ett bra beslut för oss men kanske inte för alla. Bor man i en liten kommun som vi gör nu inser man att det vore bra om fler flyttade hit. Vi har ibland svårt här i kommunen att finansiera skola, barnomsorg och åldringsvård. Skatteunderlaget är för litet. Här måste man ordna nya tomter med sjöutsikt för att få några som flyttar hit. Det är inte bara nackdelar med inflyttning.
MVH
Jan Lindgren

Jag håller med och förstår precis hur ni resonerar. Man har ju valt att bo permanent eller ha sommarhus utanför en stad för att man vill slippa allt det som en stad för med sig. Det betyder ju inte att man är folkskygg eller bakåtsträvare.

Här i Härryda kommun har politikerna beslutat att ett privat företag ska få bygga 2(!) 18-håls golfbanor, hotell, stugby, skidtunnel och permanentbostäder, ett jätteprojekt alltså, mitt i en orörd skog som består av riktig gammelskog och skog som brann på 1920-talet och som sedan dess har fått sköta sig själv. Där finns kommunens största population av tjäder men också fiskgjuse, orre, mellanspett och andra rödlistade arter. Naturskyddsföreningen och Länsstyrelsen har sagt nej men kommunen har inte lyssnat på det örat utan har gett sitt tillstånd. Det är ju så att när det kommer till arbetstillfällen, skatteintäkter, tillväxt och pengar finns inga argument. Naturintressen har alltid fått vika sig för marknadskrafter.

Naturskyddsföreningen kan jag också rekommendera, dels känner man att man gör något dels kan man vara med på olika aktiviteter som naturvandringar eller inventeringar.

Lycka till!

Jag ser det lite grann från andra hållet eftersom jag är "inflyttare". I slutet av 70-talet flyttade jag till Torslanda. Det hade i alla år varit en liten håla med lite bondgårdar och enstaka sommarstugor men på 70-talet så byggdes det ut rejält. Ene sonen började högstadiet och i välkomsttalet på höstterminen talade rektor och sa bla att det hade varit så trevligt därute innan alla "nya" flyttade dit! Snacka om att känna sig välkommen! På den vägen var det i många år, man var inte riktigt välkommen trots att många bilar körde omkring med dekalen "Vilken härlig anda - Torslanda" (!)

Sen var det lugnt på byggnadsfronten i många år men för några år sen började den riktigt stora utbyggnaden. Idag är bor det runt 20000 människor i Torslanda SDN och utbyggnaden fortsätter. Det har för med sig många fördelar. För två-tre år sen fick vi tex eget systembolag och bankomater. Allt har dock inte hängt med. Bussen går fortfarande bara en gång i halvtimman och vårdcentralen är dimensionerad för 8000 personer.

Det jag har förundrat mig över lite är att man lockar ut folk hit med att "bo nära naturen". Och folk får betala rejält för det. Men naturen blir mindre och mindre! De flesta skogsområden vi promenerade i förr är nu bebyggda och husen ligger tätt.

Men jag gillar det. Och jag önskar verkligen inte att de nya skall bli "välkomnade" så som vi blev.

Bee, vad tråkigt att ha fått det bemötandet. Så vill man ju inte att det ska vara. Men man kanske borde tänka till en extra gång var man placerar diverse nybyggnationer, eller kommunen borde tänka till. Det är nog inte helt ovanligt att det tittas snett på nyinflyttade. Här på orten tar det 7 generationer innan man är riktig! Vi har bara bott här i 11 år så det är en bit kvar!

Nej, det tycker jag inte. Jag förstår dig och håller med dig. Det finns ju inte bara stad och land, det finns även villaområden och liknande där de kan bo som bara vill ha lite lagom natur. Jag trodde faktiskt att det fanns lagar att man inte får förstöra kusten hur som helst, det är oacceptabelt både för naturen och de boende. Man har ju även hört om fall där fiskare har fått flytta från sin lilla stuga vid havet där de bott i generationer, för att de helt plötsligt fick skatten höjd pga havsutsikt så de hade inte råd att bo kvar!