Under tiden har trädgården växt så det knakat, det enda jag har gjort är att vattna under torrperioden. Men nu har jag börjat röra på mig igen. Min förskräckliga brant som varit ett sorgebarn under några år börjar så sakteliga fyllas med växter (fick presentkort) men det återstår många kvadratmetrar...
Smultronshersminen vid dammen doftar så det känns ut på vägen, senblommande kaprifol har börjat komma och min clematis *Huldine* som fört en milt sagt tynande tillvaro har spottat upp sig och har nu snärjt in sig i löjtishjärtat. Förmodligen för att jag hade för avsikt att flytta henne, skulle bara vänta tills hon kom upp...
Den enda andra clematisen jag(?) lyckats med har växt så den hotar att välta spaljen. grannarna som var över på fika hade ingen aning om att jag var rätt orolig för att hela klabbet skulle komma att välta över dem... Undrar om det finns clematisförsäkringar...?
Alla gångar växer ihop av fläder och astillbe och smultron och annat oidentifierbart.
Och själv sitter jag vid dammen och är lycklig....
