IDIOT-fråga - men jag måste fråga - för jag vet faktiskt inte:

Växer träd uppifrån eller nerifrån?

Är det nån som fattar vad jag menar? Alltså, de grenar som är längst ner kommer dom alltid att vara det? Att vara på samma höjd så att säga?

Om jag ristar i bokens bark "EVA + ENOCK = SANT" kommer detta då att stå på samma höjd, eller kommer det att vara högre upp om 50 år?

Kommer syrenens lilla puttestam längst ner, innan alla grenar spretar ut, alltid att vara så puttig, eller kommer spretigheten vara högre upp om några år?

Ja, där fick ni nått att bita i - eller ha roligt åt!

Ska jag sätta dumstruten på huvudet?

Du kan ha en liten enkät om det Eva. Jag röstar på uppifrån!

Växer människor uppifrån eller nerifrån?

Tillväxtpunkten sitter i toppen på grenarna så toppar man ett ettårsspö på låg höjd så kommer det att få en låg krona även i framtiden. Detta är en av orsakerna till att det är bra att köpa träd som är ympade på lite högre stammar.

Jag har både unga och gamla syréner och på de gamla sitter spretigheten högre upp än på de unga. Alltså drar jag slutsasen att de växer både uppifrån och nerifrån, samtidigt!!!

Innifrån Hannele, inifrån!!!

Själv växer jag numer bara på mitten och det mest på vintern. Så träd och människor kan man inte jämföra.

Det här är en helbra fråga Eva och en av de mest fascinerade sakerna med träd.

Träd växer från topparna och ut - de grenar på stammen som sitter på en meters höjd kommer att växa från en meters höjd till dess att grenen faller av. Men inte bara det. Träd växer också på bredden på ett märkligt sätt. Som ett ytterligare skal som läggs på det tidigare.

Och det är inte vilket skal som helst... Klart mer komplicerat än de träplankor vi är vana vid att tänka på.

Längst in i trädet finns kärnan (alla trädslag har inte den mörka ved som kallas kärnved men ändå). Sedan splintveden, som fungerar som ryggrad och i viss men liten mån vattentransportör. Sedan kambiet, ett flortunt skikt som är tillväxtdelen. Och så sildelen, ett tunt skikt som trädet transporterar näring och vatten upp och ned med. Ytterst barken som skydd mot omvärlden.



Och under växtperioden omvandlas skikten (ungefär...) och ny tunn sildel och kambium bildas utanpå de gamla och vips har stam och grenar blivit en årsring tjockare.

Betty - att dina gamla syréner har mer grönt spret långt upp beror på att syréner också är smarta. De grenar som växer längst ned och har minst ljus dör först. Så stammar både träd och syrén upp sig.

Och visst Ingo - träd är inte människor . Medan vi byter celler hela tiden så skapar trädet fler och fler... Våra sår läker, medan trädens sår kapslas in. Det är därför man kan se gamla skador inne i gamla träd som meld helt frisk ved utanför.

Träden sväljer sina bekymmer, kapslar in dem och bygger nytt utanpå.
Visst är det förunderligt!


Inkapslad skada


Också grenar "bäddas in" på grund av hur nya skikt skapas på bredden. Det gör att infästningen på en gren går mycket långt in i trädet och blir enormt stark.

Vilken häftig bild, Cilla, på hur grenens fäste kommer längre och längre in i trädstammen, samtidigt som grenen blir tjockare och tjockare och behöver starkare fäste!

Genialt! Vilken anpassningesförmåga, så gör öinte vi människor när vi blir tjocka.

Ja fast egentligen menar jag tvärtom - träden växer inifrån och ut - ingenting växer utifrån och in...

Till exempel: En liten ettårsgren växer ut från en grövre gren. Nästa år har den grövre grenen vuxit sig ett lager utanpå den lilla grenen, och liksom "svalt" den, samtidigt som den lilla breddats ett lager.

De nya skikten på bredden från den stora grenen och den lilla "hakar i" varandra, och så håller det på. De är för evigt "inhakade" i varandra.

Jag försöker hitta en teckning som är så himla bra men finner den inte på internet. Men om man tänker så här:

År 1 är trädets stam 2 cm tjock och grenarna 1 centimeter tjocka.
År 2 är trädets stam 2,2 cm tjock och grenarna 1,1 centimeter tjocka.

År 2 består trädet av sitt gamla träd, med de nya skikten utanpå.

Träd är träd i träden...

Du kan nog skriva hur mycket som helst om träd, Cilla. Bara ett par kompletteringar. Det enda som i egentlig mening lever på ett träd är kambriet och sildelen, förutom blad och barr då. Resten är före detta levande vävnad som fungerar som skydd och stöd och vattentransportör.

Tillväxten kan ibland få roliga resultat. Om man på en gran sågar av en levande gren så att det bildas en liten stump händer det ofta att barken dör och sitter kvar i torkat skick. Efter några år kan man se hur stumpens bark pressas ut som som ett rör runt den. Stumpen kan ju inte följa med i rörelsen.

Liknande kan inträffa med holkar. Sätter man upp holken med långa spikar som sitter ordentligt försvinner dessa in i veden så småningom. Använder man lite kortare spik så följer holken med i tillväxten.

otroligt intressant ämne!
Festligt att tänka sig att holken följer med i utvecklingen.

MvH

Ja, det kanske är en semantisk fråga om vad som lever på ett träd, men man brukar säga att det enda "döda" är kärnveden (som vissa trädslag har) och ytterbarken. Resten är levande med aktiva funktioner.



Men det är helt klart att det skikt som är innanför de andra är före detta... Sildel och kambium skapas nytt varje år, medan de gamla blir delar i splintveden.

När man sågar av en gren ska man naturligtvis inte lämna en liten stump... Gör man det försvårar man trädets läkning och man får in rötsvamp och annat elände - men här blir det intressant igen!

Titta här:



Någon har sågat av grenen strax utanför grenkragen. Denna syns som små veck på ovansidan av grenen, och en liten bulle på undersidan. Det varierar på olika trädslag hur stora och bulliga grenkragarna är.

Och vad händer om ett antal år?



Jo detta. Övervallningsved har närapå helt slutit såret. I grenkragen finns läke- och försvarssystem som aktiveras om en gren dör eller skärs av. Först bildas kallus, en sårvävnad som bildas i färska snitt (som man inte ser med ögat), sedan ser kambiet, tillväxtdelen, till att det bildas övervallningsved. Övervallningen av ett rätt lagt snitt går många år snabbare än om man lämnar en stump och ska vänta på att grenen innanför ska "svälja" den.



En stump har lämnats. Det mest sannolika är att stumpen med kambiet innanför barken kommer att dö. Sällan ser man att trädet lyckas bilda övervallning om en gren skärs så här. Det vanliga är att grenens tillväxtskikt dör, barken faller av och fortsätter att dö också nedanför grenen så att det ser ut som om någon rivit av barken.

Men om trädet överlever angreppen som kommer med stumpbeskärning kommer det att år för år svälja den döda grenen en liten bit. Efter många år kan hela den lilla stumpen vara innesluten!



Den lilla döda grenstumpen håller på att övervallas av grenkragen. Dessutom har ju den grova gren som den sitter på blivit lite tjockare varje år. Snart kanske det ser ut så här:



Vänstra bilden: Grenen som syns som en mörk elips neders i veden har "svalts" av trädets egen tillväxt.
Högra: Samma sak - en sjuk eller skadad eller illa beskuren gren har svalts av trädet - lite varje år. På utsidan av trädet kan man se detta som en bulle på stammen.

Tack för intressant och lärande läsning, Cilla!
Tack även till Eva som sätter pränt på sina funderingar.
Såna där funderingar har vi nog alla, men det är kanske inte alla som "vågar fråga"!

Ser ni vad detta är?



Splintved, sildel, kambium och lite till.

Träd är inte bara vackra på utsidan, de har en inre skönhet också!

Mer vackert och spännande om trädens insida här: http://www.humboldt.edu/~dll2/bot105/secon...nd/secgrow1.htm

Den här tunna skivan (rosenträd?) fick jag av en farbror för några år sedan.

Nu har vi fått igång Cilla igen. Att lämna en grenstump är givetvis inte bra men på gran och tall har det inte så stor betydelse. Blir sällan röta där. Men jag funderar på det här med röta på lövträd. Även om det finns försvarsmekanismer i grenkragen så kan väl det knappast hjälpa på grenens såryta. Det skulle i så fall betyda att trädet kan distibuera dessa ämnen i sidled i den "döda"veden och det funkar väl inte? Sen när skadan är läkt kommer det i ett annat läge.

"Tillväxtpunkten sitter i toppen på grenarna så toppar man ett ettårsspö på låg höjd så kommer det att få en låg krona även i framtiden."

Tja, helt slutar den inte att växa. Ett toppad träd fortsätter att växa i höjden.

Åh Cilla, vad impad jag blir av dig..
Skulle önska att jag kunde en del av allt du kan..
Men men , den som undrar han lär sig så småningom!!

Ja du Åke, det här med hur träd försvarar sig är ett annat intressant kapitel, och ett som man använder sig av hela tiden när man beskär och bedömer träd.

Först vill jag bara påminna - splintveden, dvs den ljusa som de flesta trädarter har mest av, är inte död. Den lever i högsta grad. Genom den tranporteras både i längsled, sidled och radialt en mängd nödvändiga ämnen, bland annat när trädet ska innesluta sår.
Och en annan sak som är bra att komma ihåg: Träd läker inte - de sväljer sina skador.

När trädet utsätts för skada eller beskärning i en gren, sker förberedelser i grenkragen.

Kallus, sårvävnad, bildas ungefär som vita antikroppar hos oss, iallfall bildas den snabbt efter en skada vid såret, och den kan bildas oberoende av grenkrage.

På fyra sätt känner vi till att träden försvarar sig i samband med uppkomna sår och snitt:
- mellan spintvedscellerna i sidled - hindrar syreinträngning, bakterier och röta att komma utifrån och in i trädet
- mellan cellerna i längsled - hindrar spridning uppåt och nedåt
- mellan märgstrålarna - hindrar spridning radialt
- med barriärzon - vävnad som bildas runt sår i veden och som är ett mycket starkt försvar mot spridning

Oj då, det var tydligen ingen idiotfråga! Av med dumstruten och med den i handen bugar jag vördsamt för denna oerhört intressant lektion om trädet. Så fantastiskt naturen har ordnat det - om det nu bara är naturen...

Jag vet att jag en gång ställde frågan om hur ett träd vet om att det ska bli ett träd, och fick det lakoniska svaret - på samma sätt som barnet vet att det att det ska bli en vuxen människa. Det omsorgsfulla ansandet av unga träd berörde tydligen bara frukträd - inte alla träd.

Men jag ställer återigen frågan, nu med ett exempel: mitt unga, flikbladiga klibbalsträd Alnus glutinosa ´Imperalis´som jag köpte förra året växer glatt, snart 1,80 högt, men har grenar som stretar horisontalt från stammen redan nere vid fötterna. Ska det vara så? Kommer dessa grenar att fällas? När ser detta ystra liv ut som ett riktigt träd? Med stam och krona uppå? Ska jag inte matte "hjälpa till"?

Till slut en saktmodig reflektion över trädets tillvägagångssätt att inkapsla sår för att överleva - gör inte även människan så? Till vad skulle vi annars ha alla terapeuter? Jag känner full själsfrändskap med trädets strategi.

Jovisst känner man igen sig i träden! Men fysiska sår läks ut hos oss människor och blir bara lite ärrbildningar, medan de sväljs som de är i träden. Hoppfullt är att se att det går att leva som stor, mäktig, vajande, vindutsatt varelse också med stora sår inuti...

Med andra träd än fruktträd och beskärning är det ungefär så här: Parkträd och andra som växer mer eller mindre solitärt, fristående, kan man uppbyggnadsbeskära. Anledningen att man kan välja att göra det är för att det är lite onaturligt för ett träd att växa så, och att man ska hjälpa det att klara det genom att se till att grenarna från början blir grövre med bra greninfästningar mm från början.

Men man kan också med ett solitärträd låta naturen ha sin gång, och personligheten frodas också i en sådan individ.

Man väljer alltså. Dina horisontellt växande grenar på alen kommer att dö så småningom, men många alar har också en liten "krans" av låga skott runt stammen som äldre. De är beredda att ta över om det skulle gå åt pipan med deras större syster.

Visst kan du ta bort dem. Vårvinter är generellt tidpunkten för beskärning av al men små skott som inte är mer än ett par år kan du med vass sekatör ta nu, strax utanför grenkragen. Är du osäker på var den sitter - klipp utanför och nästa år när grenkragen bullat sig lite mer gör du ett snitt just där.

Jag skulle dock väntat med all beskärning till dess att trädet stått ett par-tre år i backen. Varje blad behövs för att rötter ska utvecklas och etableras, oavsett på vilka konstiga grenar de än sitter.

Alar växer ganska snabbt. Redan om ett par-tre år kommer du att kunna se att det kommer att bli ett ståtligt träd. Missa inte blommen till våren!


Alnus Glutinosa

Visst Cilla, jag uttryckte mig lite felaktigt där. Kärnveden är heldöd men splinten lever. Om det nu kan kallas liv. Alla möjligheter till celldelning mm är borta. På tal om detta, förekommer det någon vattentransport i kärnveden? Mina böcker nämner inget om detta.

Fel diskussionsforum - jag vet!

Men visst är det sant, Eva! Vi bäddar in och försöker gömma, alternativt springa ifrån, våra sår med hjälp av alla möjliga mystiska strategier... jobb, sprit, spel, mat, tobak, stolliga relationer... listan kan göras mycket lång.

Tack förresten för att du tog upp frågan och tack Cilla för dina intressanta svar - fantastiska krumelurer dom där träden!!

Jovisst är det liv i spliten Åke... Var den inte vid liv miste träden två av sina viktiga försvarssystem mot angripare. Transporter sker genom splinten också, och härigenom går de viktiga märgstrålarna...


Veden i en rot

Nej, det förkommer ingen vatten- eller näringstransport i kärnveden - men - och här blir det lite överkurs: Man har tidigare varit snabb i att tolka träden. Splintveden har den funktionen, barken den, etc.

Men träden har dolda hemligheter. Inte undra på det - de växer över hela jorden och har funnits i minst 100 miljoner år.

Det finns liv i kärnveden, säger forskarna nu. Liv och funktioner. Om jag minns rätt (var en tid sedan jag läste detta) någon sorts signaler (träden har en massa sådana inuti sig) och något som lagras där (som jag glömt).