Själv är jag på väg att flytta ut på landet !vid 55 års ålder,inget nytt igentligen inte för mig eftersom jag tillbringat större delen av mitt liv där som barn och delvis som "äldre".Men visst är det alldeles speciellt där ute ?lugnet ron avsaknad av stress ljuden är annorlunda doffterna djurlivet,ja livet är lugnare och annorlunda där och man har en annan växel inlagd.Dela med er av era liv ni som bor på landet, tala om vad ni värdesätter och vad ni tycker är livets grädde där ute Tala om hur ni känner varje morgon då ni vaknar till fågelsång eller tjuten av snöstorm eller avsaknad av el. eller kaffe

Mvh Maria.W

Jag bor i Stockholms skärgård och det jag verkligen älskar med att bo så här är att kunna åka ut med båten riktigt tidigt på morgonen när det är tyst och fjärdarna ligger blanka, äta frukost i båten och fiska abborre, det är livet!

Bor inte långt från Hornborgarsjön i Falköping. Flyttade ut till landet som 32åring. Visst är det en helt annan växel i här. Rusningstrafik här innebär att man möter ett tjugotal bilar på väg hem från jobbet undet 3,2mil Fast nu på sommaren är det ju värre trafik förstås, eftersom alla husvagnar och husbilar finns överallt. Här är härligt tyst, tranor vandrar omkring i trädgården tidiga mornar och jag behöver aldrig vara rädd att vare sig hundar eller katter skall bli övekörda om de går utanfrö trädgården. Nackdelar finns ju också i och för sig. En mil till närmaste affär, en halvmil till busshållplatsen om bilen lägger av och blir man sugen på något efter halv tio, hinner man inte åka och köpa det, för klockan tio är allt stängt inom någorlunda bilavstånd.
Christer.

Samma här fast jag har ingen båt (än). Det är så skönt att slippa trafikbrus, och kunna gå ut tidigt på morgonen och bara sitta och njuta. Igår åkte jag båt pga busstrejken och det stod en massa turister med jättepackningar som bara längtade ut, det är skönt att få komma ut till friska luften varje dag .

På veckorna bor jag på en skogsgård i Småland, ca 1 km in i skogen och inga grannar inom synhåll, men närmaste grannen ca 500 meter tvärs över skogen åt ena hållet och andra grannen uppe på åsen över hygget åt andra hållet. Vägen som går igenom gården slutar på en vändplan uppe i skogen i ingenstans.
Ändå är det så att jag funderar på att sätta upp vägtullar och tjäna storkovan för det är ett herrans åkande genom min stackars gårdsplan på bönder, timmerbilar och düzka dürizder, och de kör inte sakta heller de jävlarna...

På helgerna och nu på semestern bor jag på Henriks gård i Västra Götaland. Det är här vi håller på och grejar som mest med grävande och byggande. Här ser man grannar överallt och hundarna leker allsång på skansen med grannhundarna emellanåt. Det är ca 150 meter tvärs över gärdet ner till vägen där det åker lite bilar på dagarna men på kvällarna är det kav lugnt och knäpp tyst. Här stormtrivs jag, verkligen.

utflyttad sen i mars iår till torpet
o där finns inga grannar bara natur
här finns allt som naturen kan erbjuda
lugnet
o jag älskar varje sekund
även då snön faller ner o målar allt i vitt
katterna älskar de o erik me förstås
skulle kunna skriva sida upp o sida ner men de orkar jag inte ,,så tänk er allt som ni känner för på landet de finns här
ok lite spartanskt men det är en del av charmen långt bortom allfarvägen

[attachment=20710:vyoverl.jpg]
här lite utsikt från mitt paradis

Jag bor på norra Kålland. 1,5 mil från Lidköping. 500m till närmaste granne i norr. 500m till Vänerns vatten, bortanför åkrar och skog i öster. I de övriga vädersträcken är det då berg och skog runt vår 5000kvadrat stora tomt.
Så härs års, går jag ut naken i trädgården och tittar till djur och växtliv. Vi har bl.a. en halvtam räv, som brukar komma fram och tigga mat i dåliga tider. Fågellivet är rikt och just idag, såg jag några svalungar ta sina första vingtag ut från loftet. KAttugglan matar sina två dunbollar i skorstenen till maskinhallen. Koltrastar, nötväckor, skogsduvor och finkar sjunger ikapp. Det enda som stör fågersången, är någon bil som far förbi ute på asfaltsvägen. Själva har vi ju grusväg förstås.
På vintern, när vindarna viner utanför knuten, har vi en välisolerad stuga att ta tillflykt i. Fast allt som oftast, tar jag mig en 100meter lång promenad, ner till växthuset och dess grönska. Elavbrott... Javisst. Då och då, men elen kommer ju snart tillbaka igen. Dessutom har vi ju eget elverk om det skulle bli långvarigt. Men än har jag inte upplevt ngt avbrott längre än fyra timmar, och det har varit på sommaren det.
Nä, nu ska jag ta min kaffemugg och gå ut och sättta mig vid dammen och titta på guldfiskyngel, grodor och ödlor.

Ha en fortsatt skön sommardag...

Jag bor utanför Hudiksvall i ett, från början pyttelitet KarlAlbin-torp, som vi byggde ut för 23 år en då vi fick vårt femte barn.
Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bo i stan igen.
Flyttade från Stockholm för trettio år sen, och har bara varit där en handfull gånger sen dess.
Min man säger att han aldrig skulle kunna bo i stan,för där kan man inte kissa bakom knuten.
Jag älskar att se årstiderna dra fram över landskapet och att ha de vilda djuren så man kan se dem genom köksfönstret. Fast jag gillar inte att ha björnar på nära håll, det måste jag erkänna.
Vi sköter vårt lilla jordbruk på hobbybasis numera (vi jobbar inom skolan båda två), men räknar med att ta upp fårhanteringen ordentligt igen när vi går i pension.

Jag bor på landet utanför Vårgårda, västergötland. Det bästa är att kunna gå ut och röra sig, att ha en egen plats. Slippa alla människor som springer omkring i stan.

Att rådjuren kommer och hälsar på med sina ungar är bara en bonus.

Jag bor på landet utanför Eskilstuna.
Vi har ett litet jordbruk men arbetar i stan på dagarna.
Har dessutom köpt till en fastighet vid vår markgräns där jag jobbar med trädgården och dammen.
Det huset är rivet.
Kan inte tänka mig att bo i stan igen. Mina första 20 år bodde jag i stan.

Det bästa har nog varit ungarnas trädkojor och när man känner för det, att kunna spela musik utan att det stör.
Att bara gå ut som man är. Sitta och äta frukost och se rådjuren eller räven på åkern.

Jag bor på landet i norra Skåne, och jag njuter av det varje dag. Jag är nämligen född och uppvuxen i en storstad, och jag hatade att bo där. Här kan man t o m skrika högt om man skulle känna för det, inga grannar inom hörhåll (jo, nu på sommaren bebos en sommarstuga inom hörhåll av jättetrevliga grannar), närmaste granne annars 1 km åt ena hållet och 2,5 km åt andra, kanske 5 – 10 bilar kör förbi på grusvägen per dag. Det bästa med att bo så här är fåglarna, tystnaden och att det blir sådan ro i själen.

Bor i en medelstor stad, jobbar i en lite mindre stad och har mitt fritidsboende vid havet. Klagar inte.....

bor i en tätort i en liten kommun men har bara 150 meter till åkrarna

Är på gång och skall bygga hus på landet, i en skogsglänta med en halv kilometer till närmsta grannar(som är väldigt trevliga). Har man växt upp på landet är det svårt att anpassa sig till ett liv i staden, även om det funkar rätt bra i den mindre ort jag bor i nu. Men aldrig i livet att jag skulle vilja bo i Göteborg eller annan större stad

Grå har ju beskrivit hur vi bor, men jag tänkte komplettera lite
Åker har vi precis utanför husknuten (3 meter från groventren) Skog inom 50 meter bakom huset.
Annars är det mycket ängs och hagmarker häromkring. Gården ligger högt uppe på en sluttning ner mot en dalgång vilket gör att vi sällan har de där riktigt låga temperaturerna, de blåser bort.

Växtzon fem på grund av höjden och blåsten
[attachment=20740:husen.JPG]
Vy ute från vägen
[attachment=20742:vitsippor.JPG]
Så här ser det ut i backarna när vitsipporna blommar
[attachment=20741:jobbresa.JPG]
Utsikten på väg ner till jobbet i stan är inte så tokig den heller

Den gemensamma nämnaren för oss i den här tråden verkar vara den samma lugn och ro djur natur Vi flyttar som sakt ut om några veckor och jag har saknat mina morgondopp fågelsången och att få odla,saknar även änderna som brukar komma upp och hälsa på med sina ungar och att kunna gå ut i nattlinet och sitta nere vid sjön och dela bröd med dom.Vi flyttar till Nässjö Småländska höglandet ! ja 5 kilometer utanför med växtzon 6-7.Ska bli härligt att få odla igen nästa år för just nu är tomten bara en sandhög med sten Ja jag saknar hela konceptet just nu men snart får jag ju bo där året runt Skulle aldrig kunna bo i en storstad med all stress ,det skulle bli katastrof då.Vet inte !men antagligen är man speciell om man trivs på landet

Mvh Motti

[attachment=20804:juli7_00...Web_view.jpg]
[attachment=20805:juli7_00...Web_view.jpg]
[attachment=20806:juli7_00...Web_view.jpg]

En av anledningarna till att jag vill bo kvar på landet - skogen och de blå bergen...

Bor i Östergötland 2 mil från Norrköping.

Det är stillheten inuti. Att det är tyst på kvällen och mörkt på natten. Att det är högt till tak så att man ser stjärnorna. Att man kan andas ordentligt. Att man alltid kan gå ut, tre små trappsteg och sedan mark. Att man kan sitta ute och dricka kaffe i morgonsolen och lyssna på gråsparvarna som grälar på taket. Att man blir lugn och stilla inuti. Att inte alla springer som yra höns kors och tvärs. Att människorna man möter alltid har tid att prata en liten stund, det finns inget för sent...bara lite senare. Att Man kan gömma sig i backen ner mot dalen om man behöver vara ensam en stund...där kommer bara hjorten och räven ibland....och dom frågar inte varför man inte gör någonting. Att bara ta på sig skorna och gå ut i skogen och leta vildsvinsspår.

Jag och min älskade har lovat varandra att ALDRIG försöka få den andra att flytta in till stan. Vi har båda bott i stan stundvis....ALDRIG mer! Jag kommer ALDRIG mer att bo i stan...eller i ett villasamhälle!! Usch, stackars dom som måste! Stackars dom som aldrig får det tyst och mörkt, stackars dom...

//Heda

Så vackert skrivet, Heda!!!