P1010257a.jpg
En eftermiddag var han plötsligt borta från köket där han alltid brukade sitta på sin pinne. Vi vände upp och ner på hela huset i tron att han var kvar inne men till slut gick den hemska sanningen upp för oss att han tagit sig ut. Vi letade i trädgården och i omgivningarna, han var ju gammal och inte så duktig på att flyga så han borde inte ha tagit sig så långt. Detta hände på en onsdag och på fredag reste vi bort över veckoslutet med sorg i våra hjärtan. På tisdag veckan därpå fick jag ett mail från en man i länets burfågelförening. Han hade tagit reda på en kilstjärtsparakit som flugit in i ett fönster och eftersom han är något av en expert på fåglar kunde han se vad det var för sort och satte sig att söka på nätet. Och kan ni tänka er, han hittade bilden av Holger som jag lagt in på husdjursforumet och tyckte att det stämde med ringarna runt hans ben. Men han hade ju ingen aning om var jag fanns någonstans så för att få kontakt med mig fick han bli medlem och maila via odla.nu. Och ibland händer det saker som får en att tro att någon högre makt har ett finger med i spelet. Det visade sig att denne man som tagit hand om Holger bor i princip tvärs över gatan! På fredag hade han hämtat Holger som faktiskt tagit sig ett par kilometer hemifrån innan han kraschade in i fönstret hos en familj som gjorde sig besväret att se till att Holger blev omhändertagen. Tyvärr var han så utmattad efter dygnen i frihet att han somnade in på lördag morgon. Vi fick i alla fall 20 år med vår goja och kunde till slut begrava honom hemma och slippa fundera på vad som hände tack vare bilden på odla. Ett ganska bra slut på historien, trots allt.
Synd att Holger inte orkade mera, men det blev ju som du säger ett bra slut, trots allt. Klart att högre makter har ett finger med i spelet 
. Skönt ändå för er att få veta vad som hände, att han inte bara var borta utan att veta?
