Varje kväll är det samma sak. Ut! Ut! Efter att ha berömt dom över deras duktiga bravader, ifall bytena är döda vill säga. Annars är det Ut! Ut! och totalöppen dörr.

Min yngsta katt är en suveränt duktig musfångare, fast kanske ändå inte, hon har förmodligen gjort slut på släkten näbbmöss i området vid det här laget och med tanke på deras blindhet/dåliga syn är det väl egentligen ingen sport att fånga dom. Dessa skriker ju något fruktansvärt, innan de möter mörkret, eller ljuset, beroende på hur man ser på saken. Idag kom hon in med en sork. Jaha, det var det jag misstänkte nämligen, att jag har fått sork. Hålen har jag sett men liksom ändå blundat för, hoppats på gigantiskt stora ormar kanske... Den här sorken kom hon in med 2 gånger, nu har jag låst kattluckan.

Jamen, det är väl jättekul att höra katten jama på det där speciella sättet som betyder: Här kommer jag med stor fångst! Sedan slår kattluckan igen och innan man vet ordet av så hör man "kras, kras" under sängen. Detta händer oftast när man just har somnat och då vet man att det bara är att ta fram moppen och torka rent. Visst älskar man dem ändå, fast man inte tänker så snälla saker just då!

Min lilla Tess (4 ½ månad) är så stolt då hon tar sina "storviltsbyten" (harkrankar), jag hoppas att hon blir en bra musjägare och ger blanka f*n i alla småfåglarna.

Hoppas kan du ju alltid!

Dutti tisse. Vill ju bara visa flocken vad hon har fångat ju...

Visst är dom gossia di små djuren!

Min gamla katta Klös har väl släpat hem det mesta....

Förutom diverse sorters möss och råttor och fåglar så har vi haft grodor, gräshoppor, ödlor, snokar, daggmask! sork....

Hankatten salig Klas kom hem med en ekorre och en annan gång en harpalt. han brukade även ta fåglar genom att sitta på taket till fågelholkarna

Fast min lilla Sascha mjauar inte när hon kommer med bytena, det bara slår rejält i kattluckan o då vet jag... Sedan är cirkusen igång, morr, fräs , skrik, pip och så jag då... vet inte hur många gånger jag gått ut i natten med en levande näbbmus och försökt hitta något ställe där jag kan lämna av den utan att kattrackarn kommer efter. I början av hennes karriär blev det eklöv och daggmaskar, nu är det alltså möss, sork och tyvärr fjärilar. Men hon blir väl blasé på de sistnämnda kan jag tro. De andra jagar bara mig, när det är matdax alltså

Men om du inte berömmer henne för att hon är en god jägare kommer hon tro att hon ska komma med nåt bättre byte för att göra matte nöjd. Hade jag haft sork i trädgården hade jag blivit jätteglad om katterna tagit hand om det problemet.

Du får nog gilla läget, katter är rovdjur och rovdjur dödar sina byten.

Jo tack jag vet att katter är rovdjur, har en del erfarenhet av katt. Meningen med mitt lilla inlägg var inte att beklaga mig utan mer en reflektion hur olika katter är sinsemellan. Mina andra katter tar inte in sina byten, som tur är. Och jag hade nog vart bra mycket gladare om det vart så att det INTE fanns sork hos mig. Först en massa grannar, ungar, sniglar och nu sork ...

Tror du verkligen att katter tänker så där?? Det tror inte jag. Jag har aldrig berömt min utekatt. Jag kan titta på håll när hon låter så där och konstatera att hon tagit en sork, men det är hennes byte och jag vill inte att hon ska försörja mig. Jag brukar faktiskt säga "nej tack, jag har ätit". Går man nära och kanske börjar klappa henne så kanske hon låter sorken ligga där, det hände ibland i början när jag gjorde det "felet". Nu äter hon alltid upp bytet själv. Näbbmöss och mullvadar har jag inte hittat på jättelänge, så hon kanske har lärt sig att hellre jaga sånt som är ätbart.

Beteendet går säkert tillbaks till att katthonor tar hem byte åt ungarna, men jag tror tamkatter har beteendet för att det visar att de är duktiga jägare - och att de var duktiga jägare är fram till för bara några årtionden sen hela anledningen till att katter alls hölls som husdjur.

Det går förstås inte att bevisa, men jag tror att en katt som regelbundet visade upp sin fångst visade att den gjorde nytta, medan en som aldrig gjorde det löpte stor risk att bli nackad. Så beteendet spred sig.

det är måttligt kul kl. 2 på natten när man ska upp till jobbet och måste röja undan (minst) en död mus/fågel/fladdermus. Ett tag var det ett dagligt pyssel. Eller nattligt...

Hur, eller om, katter tänker vet jag inte om jag har någon uppfattning om. Men reagerar gör de. Mina två tar aldrig med byten in här i radhusområdet. Men när vi hade landställe var det annat. Honkatten kom in med minst ett byte varje natt, jamade och la bytet under sängen. Ofta åt hon upp det sedan jag fått beundra det - och henne. Om jag låtsades sova hoppade hon upp i sängen och lät sig inte ignoreras. Jag brukade också tacka nej och då åt hon upp det själv, oftast.

Hankatten kom in med byten mer sällan, tack och lov, för alla hans byten levde och levererades direkt upp i sängen. Sen satt han och log medan jag försökteundvika att få vettskrämd gnagare under täcket, hua.

Båda katterna, men speciellt honan, är rätt hårt präglade på mig för att vara katter. Jag försökte i alla fall se det som att de erbjöd mig att äta först av ren "artighet". Och jag upprepade att tack men det är verkligen inte nödvändigt. Så minskade det för att sedan ta slut. Jag säger inte att det var orsaken, men man kan ju prova .

Ett annat alternativ kan ju vara att vänja katterna vid att vara inne på nätterna.

Våra katter brukar släpa in både levande och döda fåglar och möss. Men rekordet var nog när dom hade släpat in en levande skata genom kattluckan mitt i natten. Vi vaknade av att det kraxade så högt, så vi gick in i stora rummet, och där satt en livrädd skata i fönstret och våra tre katter satt och tittade på den. Som tur var satt den stilla så vi kunde öppna fönstret och släppa ut den.