Ja, jag avmaskade henne efter att ha frågat veterinären. Det måste vara 10 dagar sen och detta hände igår. Men det kanske kan ta så lång tid? Skulle det ha varit uppsvällda tarmar då eller? Jag har aldrig känt något sådant (och som sagt kände ju flera personer på henne som har erfarenhet av dräktiga katter - vilket jag inte har - och de var 100% säkra de också). Jag tyckte även att hennes spenar var svullna, de är då mycket större än på min kastrerade katt och inte dolda i pälsen utan med naken rosa hud runtom.
Tjock har hon aldrig sett ut, bara mager med stor mage. Det här är den enda bilden där magen är med, men den är inte så bra.



Jaja, det är ju bara bra om hon inte skulle vara med barn, men lite snopet känns det, jag som hade så bråttom att fånga in henne. Kan katterna i samma koloni ha så olika mycket mask? Ingen av de andra ser ju ut som hon har gjort.

Om hon bara har kort tid kvar på havandeskapet så kan hon också se ut att gå ihop sig, småbebbarna lägger sig tillrätta för födseln och hon minskar i omfånget runt magen.
Har ni känt foster så finns dom där och du får snart se dom skulle jag tro, lycka till med småbebbarna!!

Fast om hon inte är dräktig är det ju bara bra, det blir ju svårare att hitta bra hem ju fler katter det är, det blir mer hem över de de som redan är födda. Men jag förstår att det är snoppet, kattungar är ju söta och trevliga, så det är klart man ser fram emot det.

Kan du inte ta henne till vet så de kan känna?

Så himla fint att du bryr dig så. All credit til dig. Behövs fler som du. Själv är jag student och har inte heller råd eller tid med en katt dessvärre, men jag önskar dig verkligen all lycka!

Jag blir mer och mer konfunderad, för idag försökte den lilla svarta dia hos sköldpaddan! Hon gick inte riktigt med på det, men var inte alls ovänlig heller utan tvättade ungen. Undrar om de tre små som försvann var någon annans? Hon kanske bara lät dem dia ändå, jag såg det nog bara vid ett tillfälle, och det var strax innan de försvann. Deras mamma kanske hade dött och det var därför de dog också? Men om hon istället är mamma till de här två systrarna kanske hon kan vara mamma till den nya kullen i alla fall...
Och allting hänger på att någon kan svara mig på den enkla frågan: Hur snart efter födseln kan en katt bli dräktig igen? Man skulle kunna tycka att någon vet, men ingen har kunnat svara mig.

Dom KAN bli dräktiga ganska omgående efter förlossningen, men det är inte vanligt att dom släpper till, det vanligaste är att dom blir dräktiga vid första löpet efter förlossning, vilket är vanligast då ungarna inte diar på fulltid utan äter själva en del

Tack!! Det var det jag trodde, att de inte blir dräktiga så länge de ger di. Men hon kan ha blivit det. Hm... räkna räkna...

Jag har funderat på det, men eftersom hon verkar må väldigt bra tycker jag att det är onödigt att stressa henne. Hon ser nu ut som en helt vanlig, odräktig katt.

Vet du säkert att det inte är hon som är mamma till ungarna i ladan?

Jag funderade också på det.

Men då undrar man ju hur ungarna i ladan överlevt när mamma varit bort så länge. Äter de då själva eller stöddiar någon annan? Har de blivit i "sämre" skick sen hon kom in osv.

I så fall måste de blivit adopterade av någon annan, för jag hade aldrig hört eller sett dem innan (de borde väl ha ropat på mamma då?) och när jag upptäckte dem flera dagar efter att jag fångat henne så såg de nöjda och välnärda ut, låg och sov i en liten klunga. De är för små för att äta själva, har aldrig kommit ner vad jag har sett. Dessutom verkade ju honan nästan glad över att få komma in, lugn och avslappnad hela tiden. Om hon hade haft ungar skulle hon väl ha varit orolig åtminstone i början? Hoppas verkligen det inte är så, det är ju inte lätt att komma på den tanken när man var övertygad om att hon var högdräktig.

Igår när jag stod i duschen och hade bråttom för att jag var bortbjuden, ringde telefonen. Jag brukar inte svara när jag duschar men kände väl på mig att det var viktigt. Det var systersonen, han med gräsklipparen. Inte så lite irriterad. Han hade varit där förra söndagen, sa han, och då hade katterna ingen mat och var hungriga. (Jaha, och?) Så nu hade han fått nog, han hade ju sagt att där inte skulle finnas några katter kvar! Nu skulle de skjutas. Jag fick ju panik, försökte desperat förklara för honom ytterligare en gång (medan grannarna knackade på dörren och jag klädde på mig med en hand…) att jag försöker vänja katterna vid burarna och mig, de ska förknippa mig med mat och därför inte ha hela berg av mat hela tiden. Han hade ju fattat det sist vi pratade trodde jag! Men nu framställde han mig som någon sorts djurplågare som lät katterna lida. Han avbröt mig hela tiden och lyssnade knappt på mina förklaringar: Jag är ju där varje dag. De får äta sig mätta medan jag är där och sedan lämnar jag mat kvar. „Jag förstår inte problemet“, sa han. „De känner ju inte när de blir skjutna!“
Ringde till kommunjägaren och fick inte tag på honom. Paniken växte. Ringde till gubbens syster/ gräsklipparens moster som ju hade varit så förstående. Hon var jättesnäll, lovade att göra vad hon kunde och ringa till sin systerson och prata förstånd med honom. Sen fick jag tag på jägaren som inte hade hört något, han lovade återigen att inte skjuta några fler katter utan kontakta mig först om de skulle ringa honom. Pust. Nu vågade jag gå till festen jag var bjuden till.
I morse fångade jag den lilla röda hankatten och skrev en lapp till gräsklipparen. Ska i morgon försöka ta den vuxna honan och köra henne raka vägen till veterinären. Men det här med att kastrera och släppa tillbaka på gården kan jag ju bara glömma nu. Alltså får hon vara här hon också. Nu börjar det verkligen bli problem här, hoppas jag kan hitta något stödhem åtminstone. Jag trodde ju att den röda honan skulle hjälpa den nyinfångade att känna sig trygg fortare, men istället anföll hon och hade nog gärna mördat honom, tur att jag inte hade hunnit öppna transportburens dörr. Den lille är vettskrämd, inte så mycket för mig utan för honan och hela situationen. Kan liksom inte ha en katt i varje rum, har bara en katttoalett och fick improvisera fram något. Här finns många inbrottstjuvar och jag vill nog faktiskt gärna kunna sätta på larmet när jag går hemifrån utan att katterna utlöser det. Det går bra med en katt i badrummet och en i hallen (och min egen i trädgården), bara inte honan smiter ut när jag kommer in (har satt nät framför dörröppningen, hoppas det räcker). Men om nu sköldpaddan inte heller skulle gå ihop med de andra börjar det bli lite kris. Sen är det ju den lilla svarta också, hittar jag inget hem till henne snart måste hon också flytta in här. Blivande hussen till den svartbruna kommer inte hem förrän om en vecka, hoppas hon får vara kvar på gården till dess.
Jag tycker det är roligt att ta hand om katterna och hjälpa dem så gott jag kan, men dagar som igår vill man ju bara inte vara med längre. Det är tur att jag är så dålig på att ge upp.

Beundrar dig att du pallar!
Det känns så dumt att jag faktiskt inte kan ta emot någon katt.

Men alla har ju inte möjlighet att göra det, inte behöver du känna dig dum, du som dessutom har bidragit med så mycket pengar och moraliskt stöd!!

Verkar vara en stressad situation du är i just nu
Att vara dålig på att ge upp är väl en av de bästa egenskaper man kan ha

Jag känner också som Aqvakul, skulle också velat hjälpa dig genom att ta någon av katterna, men kan tyvärr inte ha fler katter än jag redan har.

Jag sätter nu under veckan ut "kattauktionerna" och hoppas på att dessa går bra så att jag iallafall kan hjälpa dig ekonomiskt. Skickar dig ett PM med uppgifter om detta så snart dom ligger ute på nätet.

Ha en bra dag!

Usch så jobbigt!
Killen verkar ju lagom rolig. Lustigt att människor bara är förstående när det passar dem...
Du gör i alla fall ett toppen-jobb, även om ddet kanske inte känns så när man är tvingen att hålla katterna i separata rum. Tror du inte de kommer vänja sif vid varandra. Honan kanske bara vill försvara sitt nya toppen hem och lugnar sig när hon märker att det inte blir mindre av det goda åt hennè?

Katternas beskydddare!

Återigen stort tack till er alla för vänliga ord, tröst, uppmuntran, kloka råd, kunniga svar och pengar! Just nu känns det inte så jättekul, ni hjälper mig att kämpa vidare. Så här på landet känner man sig annars lätt som den enda människan i världen som INTE tycker det är okej att skjuta katter.
Det blev ingen katt infångad idag. Människan hade ju hällt ut så mycket mat att jag inte ens såg till någon katt, de satt väl proppmätta i nåt hörn och undrade varför jag ropade.
Hoppas de två röda vänjer sig vid varandra snart, det går år rätt håll, hon bara morrar och väser ibland istället för att vråla konstant. Hon har dock inte använt den alternativa toaletten utan skitit på hallgolvet (i protest?), som tur var där det inte var någon matta.
Den lille är så söt, han har krypit in i det skydd jag har byggt och känner sig nog ganska trygg redan, för ibland kan man höra honom spinna högt. Jag har bara låtit honom vara i fred, han måste ju finna sig tillrätta först. Alltid lika fascinerande att en katt som aldrig har sett en katttoalett vet precis var den ska gå. Han tycker förresten att burkmat är så gott att han inte märkte när jag fångade honom! Jag vek in hans svans, stängde dörren till transportburen och väntade på explosionen. Men han bara fortsatte att äta! Jag hängde över en filt och väntade tills han hade ätit upp innan jag bar honom till bilen. Han blir nog kvar här; när han pep lät han precis som min saknade försvunna katt när han var liten så jag är nog på väg att bli lite kär i honom.



Tack! Annars brukar folk väl mest tycka att man är jobbigt envis

Det börjar så smått gå åt rätt håll. Mina två röda har accepterat varandra och en tjej har hört av sig som kan erbjuda jourhem för skölpaddan som jag ska försöka fånga idag. Men jag är tveksam om det lyckas, hon är så pass skygg att hon aldrig går in i buren när jag står för nära. Gubben kommer i helgen igen, skulle jag tro, så det hade ju varit bra att få bort så många katter som möjligt därifrån innan dess.

Trakten Skåne var ju lite långt och tyvärr bor jag i lgh..utekatter brukar inte må så bra av instängdhet.
Men lycka till och hoppas allt ordnar sig, Inget pensionärshem i trakten som är intresserade i terapeutiskt syfte.
Alla vet vi ju vad en katt gör gott!
varma hälsningar malin

[quote name='Myosotis' date='25-09-2008, 10:15' post='903441']
Det börjar så smått gå åt rätt håll. Mina två röda har accepterat varandra och en tjej har hört av sig som kan erbjuda jourhem för skölpaddan som jag ska försöka fånga idag.

Skönt att läsa att det händer positiva saker

Jag har nu lagt ut auktionerna och skickat dig ett PM, tror jag visste inte riktigt hur man gjorde så jag la ut frågan under Support och fick ett svar jätte snabbt från en Odla medlem, jag hoppas att jag gjorde rätt när jag skickade iväg det.

Ha en bra dag!

Fångat sköldpaddan igår… kastrerades idag & hämtades till sitt jourhem
Skriver mer i morgon – dödstrött nu



Det kom fram! Jag har svarat dig också.

Den gula katten älskar att vara inne – hon bara ligger och myser hela dagarna och är jättelugn. Hade passat perfekt som lägenhetskatt. Transport kan ordnas.
Pensionärshem var en bra idé! Men sen är det ju allergierna.

Hur går det med rödluvorna?
Antar att sköldpaddan inte var mamman, eller fanns det flera sköldpaddor?

De är döda. Tjejen från kattjouren kom med fällan idag, inga katter idag heller men maten var uppäten. De blir allt skyggare nu när jag har fångat några. Den svarta har jag inte sett på jättelänge, undrar om hon är död också. Sköldpaddan var inte mamma, var inte dräktig och hade inte fått ungar på ett bra tag, sa veterinären. Att min röda skulle varit mamma är nog också uteslutet säger alla som kan sånt här bättre än jag. Hon var ju så lugn redan när hon kom in. Hade hon haft ungar hade hon jamat och velat ut och man hade sett det tydligt på juvret. Ungarna var välnärda när jag såg dem flera dagar efter att jag fångat henne, sen har jag bara hört dem men ville inte störa. De var klart större nu men hade kanske varit döda några dagar - det var svårt att se, vi hade glömt ficklampa och hade bara en kamera att lysa med. Sen när vi kom ut och tittade på bilderna såg det nästan ut som om åtminstone en av dem levde, så vi klättrade upp på vinden en gång till för att peta på dem med en pinne, och de var verkligen döda allihopa men hade inte börjat lukta eller så. Jag undrar om det kan vara nån av släktingarna som har slagit ihjäl dem eller skjutit mamman. Jag vet att det inte är mitt fel men jag känner mig skyldig ändå. Men att ta in dem när allting tydde på att de hade en mamma hade ju också varit fel. Nu är jag trött på det här, hur man än gör känner man sig skyldig till att en massa katter har dött.
Sköldpaddan hade klöst jourtjejen rejält, katten är rädd men mår annars bra efter operationen.

Sista bilden i frihet

Igår gjorde jag av med en massa pengar till fler kattgrejor, tack till er som har bidragit

Myosotis!
Du har varit jätteduktig. Du har lagt ner massor med tid ooch hela din själ på detta. Man kan faktiskt inte göra mer än sitt bästa och ibland "når man inte hela vägen fram".
Sköt om dig!

Tack!

Du ska ha all heder och ära för allt du har gjort och ännu gör för katterna!

Håller med till 1000%
You can´t save them all..
Du har gjort mera än nog för pissarna, så ha inte dåligt samvete..
Utan dej, hade alla varit döda nu...

Ja, det är ju faktiskt sant. Jag jobbar på att få in det i min skalle.


Den lilla svartsköldpaddan var i alla fall hemma idag och när jag väl mutat henne med burkmat, fick jag t.o.m. klappa henne. Hennes blivande husse kommer nog hem i morgon så kan jag äntligen fånga henne.
Mina två gula har blivit bästa vänner nu, det är väldigt gulligt.

Härligt!

Oh vad roligt att det har gått så bra med att din första katt o nu den andra röda kommer så bra överens. Purrrfekt ju

Jag beundrar dig SÅ mycket! VÅGA INTE HA DÅLIGT SAMVETE!!!!! Känner inte många i min vänskapskrets av djurvänner som skulle lagt ner så mycket tid och energi som du har gjort. (vet för övrigt inte om jag skulle klarat det heller....)

Det är väl tur att jag är arbetslös helt enkelt, annars hade jag ju inte kunnat lägga ner lika mycket tid.

Jag håller på och försöker fånga den lilla svartsköldpaddan, men hon var inte där i morse, så jag riggade fällan, lämnade bilen där och gick hem. Får gå fram och tillbaka och hoppas på det bästa. Hennes nya husse kom inte hem förrän igår kväll när det var mörkt, egentligen hade jag velat fånga henne igår.

Härligt kämpat Myosotis!

Vilka är kvar där nu, vilka har hem som väntar och vilka behöver permanent/jourhem?

Svartsköldpaddan hade gått in i fällan när jag kom dit igen. Jag körde henne raka vägen till hennes nya husse. När jag ställde tillbaka fällan var helt plötsligt den lilla svarta där som jag inte hade sett på så länge att jag faktiskt trodde hon var död. Hon kom fram och jag kunde ta henne i transportburen. Av en slump pratade jag med en tjej idag som sa att hon kunde tänka sig att vara jourhem till henne, så just nu väntar jag på att hon ska komma och hämta katten.

Om där är fler katter vet jag inte, inte som jag har sett i alla fall. Kanske jag kan ta någon mer i fällan innan jag måste lämna tillbaka den.

Det behövs permanenta hem till de två vuxna honorna och den lilla svarta.

Ojoj, vilka små sötingar! Suckar tungt, skulle vilja ta hand om alla! Men jag försöker hjälpa lokalt också och tyvärr är det samma fenomen här,
alldeles för många katter utan mattar och hussar och alldeles för många människor som skiter i djuren. Jag hoppas att du hittar hem till dom,
borde väl känna att det kan vara dags att bli katthusse/matte. Tänk så mycket man får tillbaka av dom i form av kel, kärlek och uppskattning,
och en hel del goa skratt Håll oss underrättade om hur det går med missarna som du räddat. O vilken tur du hade, eller ska man säga
att katterna hade tur...

Bra jobbat Myosotis!

Hittils ingen mer katt - det kanske är slut nu!

KRIS!!!!! Precis när jag trodde att allting var lugnt och alla katterna borta, gick en stor j-a svartvit hankatt in i fällan, och han är fullkomligt helvild och galen, det här går inte. Om han inte lugnat ner sig till i morgon bitti står valet mellan avlivning och att släppa honom ut i skogen igen känns det som, det känns inte rätt att göra så här mot en katt, han beter sig sig som ett vilddjur, som om han aldrig sett en människa. Hoppas att det bara är chocken och att han kommer på att jag inte är så farlig. Jag är chockad i alla fall. Han är säkert inte kastrerad heller, jag kan inte ha en katt som pissar ner hela huset. Hjälp, vad ska jag göra. Jag är helt darrig av adrenalinet.

Känns som du borde släppa ut honom. Du kan väl inte ta ansvar för alla kommunens katter?

Släpp du ut honom. Även om han blir skjuten senare så har han iaf haft sitt liv i frihet.
Han verkar vara en katt som inte är van vid människor och inte har den minsta lust att bli bekant med oss
heller. Ett vilddjur som borde få den äran att dö i sin frihet, om det nu är det som händer. Men jag tror inte att han är
den siste katten, tror att något eller någon har skrämt katterna och att de en efter en börjar titta fram igen.

Så här ser han ut i alla fall. Jag vet en kille som saknar sin katt, den här stämmer mycket bra in på beskrivningen, men jag får inte tag på honom. Hoppas det är den!

Du får inte dömma uta honom för fort, mina tamkatter kan flippa ut totalt om de blir tillräckligt rädda, en gång hade vi en hund på besök när jag hade Tiger och hon fick ett frispel och fräste och sprang rakt in i fönsterutan flera gånger och klättrade på väggarna, det var knappt så vi själva kunde ta i henne. Och hon var världens mysigaste katt annars och älskade alla människor.

Klart han är hysterisk nu, fångad i en fälla, vilket han förmodligen inte varit innnan. Ge honom en chans att lugna ner sig, eller lägg ut honom på hittekatter.ifokus så kanske någon där kan ta honom.

Om du släpper ut honom är sjukrnings risken det minsta problemet, svält är en troligare dödsrisk. Men du gör som du vill, men ge honom en liten chans at lugna sig och kanske lägg ut en tråd på hittekatter. Jag hoppas det löser sig för er.

En katt som är rädd springer väl knappast runt och kissar revir, det är det väl bara självsäkra katter som gör?

Nejdå, jag ska inte slå ihjäl honom på en gång eller så. Nu ska jag först få tag på den där killen. Jag menar, ett svart och ett vitt ben, hur vanligt är det? Hoppas verkligen det är hans katt. Men jag har faktiskt aldrig sett en så rädd katt, ingen av de andra har reagerat så, även om de naturligtvis också klättrade på väggarna i början. Jag har jobbat hos veterinär och sett många rädda och arga katter och även såna som har „exploderat“ och gått upp i taket, men det här var det värsta jag varit med om. Det här med kissandet hoppas jag du har rätt i, jag har tänkt på det också.
Att släppa ut honom känns inte alls bra. Antingen svälter han eller så söker han sig hit och kör bort mina katter. Innan min hankatt försvann var det ofta slagsmål, trots att han var kastrerad, och jag har sett en svartvit hankatt häromkring ibland. Jag vill nog inte göra så mot min katt och mot den lille röde som ju också så småningom kommer att få gå ut.

Då hoppas jag att den här killen är ägaren till katten, det hade varit det bästa för alla.

Två av de jourkatter som jag hade, expolderade när de var hos vet första gången, så det gick precis att vaccinera dem, men inte att ge dem stronghold eller kolla kön. Och de var helt omöjliga att få kontakt med(låg fräste och tryckte i ett hörn) hos mig, då jag hade för många att försöka socilaisera, nu har de ett eget hem blivit vaccniradde, visade sig vara 2 pojkar och leker och busa nu som friska katter. Jag hoppas på ett lika lyckligt slut för pojken hos dig.

Ska du behålla båda rödingarna?