jag har under sensommaren tagit lite sticklingar på blåhallon/salmbär/kärringabär(dewberries på engelska?!) med tanke på att försöka få dem att växa på min odlingslott. tanken var att eftersom de här bären växer där knappt än björnbär vill leva, så borde det vara något för min trista odlingslott. att de dessutom är i barnvänlig höjd gör det hela perfekt.

första försöket att utplantera sticklingar gick käpprätt åt skogen.
andra försöket skedde genom att sticklingar sattes i torvbriketter i ett minidrivhus, och det har nu blivit små plantor.

MEN, ju mer jag frågar runt desto mer osäker blir jag - ingen verkar odla blåhallon. alla vet var de växer vilt men ingen har tagit in dem i sina odlingar frivilligt. varför? gillar de inte att bli ompysslade, vantrivs i fångenskap eller vad?
är de ett ogräs som tar över allt?

jag är så glad för mina sticklingar. de kommer från fri mark som ligger långt ifrån vägar och avgaser...och jag vill inte lyckas döda dessa med genom omtanke.

De växer ju ofta på karga utsatta områden, det antyder ju att de inte har stora näringskrav. Ger man dem alltför mycket näring kanske man får mindre med bär. Jag har sett några namnsorter som säljs i andra länder. De brukar ju vara mycket lågvuxna, sällan mer än 30-50 cm höga.

Hur smakar bären?

Vet inte om jag någonsin sett blåhallon. Här i Skåne/Blekinge så har vi gott om björnbär, men blåhallon?

Det finns gott om blåhallon i Skåne, ofta på magra områden. Längs kusten eller ännu oftare längs landsvägar, eller inne i städer. Men man kan förväxla revorna med björnbär, och ofta är det inte så mycket bär på plantorna.

jag tycker att...de är kanske inte världens smakrikaste bär. lite som smått sura björnbär, men samtidigt är de just perfekta för barn att plocka iochmed att de växer lågt och har väldigt få/små taggar. jag tänkte att omväxling förnöjer och kanske har de bättre smak om de lever gynnsammare?

jag har hittat runt nedlagda järnvägsspår, dvs där man ofta hittar just björnbär och hallon. Skåne och Gotland är väl typiska ställen?