Tar min kvällsrök på balkongen ser fyra ungdomar som kelar med en kelsjukkisse,de har en mobil som filmar ,de sprutar nogot på katten och tänker elda ,men snabbt ner frånförsta våningen där jag bor, lyckas stoppa fanskapet ,Jag säger bara d
et var rädd om era katter,får jag tag i katt ägaren till nästan levande brinnande YouTube kisse så .Fan vad jag hatar folk som inte tar ansvar för sina katter.

Det var bra gjort att stoppa det, storm!

Sen kan jag inte låta bli att anse att ungdomarna (och ev. deras föräldrar) hade haft större skuld till det än kattens ägare. Även om min katt är inne på nätterna.

Det jag såg ikväll!!! ungdommarna är sjuka de ska spärras in men hadde jag haft katt så aldrig att jag skulle släppa ut den ,kastrera vad som hälst ,ett jamande i ett halvår men icke ut till katt plågare..

Fy fan vad jag hatar föräldrar som inte tar ansvar för sina skitungar... eller övriga ondsinta som inte har några äpplen i trädet..
Hoppas du anmält dem så ögonen öppnas på de berörda vilka skitungar de avlat..

Ansvaret ligger hos ungdomarnas föräldrar... inte kattägaren.
Som tidigare kattägare vet jag att det inte alltid är så lätt att få in katten på kvällen, samtidigt vet jag att det heller inte är så lätt att få in sin ungdom på kvällen heller .
Som förälder tror man ju alltid att ens ungdom sköter sig när den är ute, tills man får reda på via andra att så inte är fallet. Då ska man som förälder reagera. Det finns föräldrar som aldrig får veta, och det finns föräldrar som får veta men skiter i det, och så finns det föräldrar som får veta, och som gör något åt det!.
Det finns tre sätt för föräldrar...så min slutsatts är var tredje strulig ungdom blir tillsagd men dom andra två drar med sig sina vänner i galenskapen utan föräldrarnas vetskap... Där kommer kommunen in med sina fältassistenter som gör ett otroligt bra jobb. Men dom kan inte vara med överallt, så en eloge till dig Storm som reagerar, mycket bra. Vi måste bli flera som "vågar" reagera. Har man inte själv ungdomar och vill agera kan man ringa fältassistenterna och man har såna i sin kommun, ring till kommunen. Vi är lyckligt lottade som har tre st. Nu bor jag i stockholm tättbebyggt. Hur ni har det som bor utåt i landet och inte har tättbebyggelse vet jag inte hur ni har det med fältare.
//Mari

Det är ju inte mindre plågsamt för katten bara för att någon annan borde bära ansvaret....
Anki

Vidriga människor, hopas du såg vilka det var och kan anmäla idioterna.

Sen tycker jag ablsolut du ska för ska få kontakt till kattägaren så h*n har en möjloghet att välja att ha katten inne, finns det halsband kan du sätta ett medelande till h*n eller så kan man sätta på ett halsband med meddelande, om du nu träffar på katten igen.

Barn och ungdomar är anledningen till att våra katter aldrig får gå ut här i stan, bara när vi är på landet. Biltrafik & aggressiva hundar är ett mycket mindre hot än fulla ungdomar och empatibefriade barn.

Varför får jag lust att hälla bensin på ungdomarna och tända på? Tänk att man kan bli så full av hat så man får såna hemska tankar. Hoppas verkligen att de får ett straff. Menar du att det finns filmer på youtube som visar sånt?! Fy fan.
Hörde att de använde kattungar till att göra brandgator när det var så mycket skogsbränder i Italien eller var det var i fjol; elden tar sig inte över där det redan brunnit, så de tände katter och lät dem springa där det behövdes. Jag mår så illa när jag hör sånt. Och jag tycket allvarligt att straffet borde vara att man gör likadant mot dem.

En snabbsökning visar att det finns en uppsjö såna och liknande videos på youtube, den ena mer "humoristisk" än den andra.

Svepskäl. Sånt gör de för att det är "kul".

Empatibefriade, som sagt.

Jag blir så förbannad och vansinnigt lessen när jag läser sånt här , HUR kan man ens komma på taken att tända eld på ett levande djur för att det är kuL???
Det är ju för f*n sjukt!
Visst är det föräldrarna som ska veta vad ungdomarna gör, men vad är det för föräldrar som inte lärt sina ungar att djur ska ha kärlek och omtanke precis som människor? Misstänker att det kan finnas djur i dessa familjer som inte heller mår så bra pga vanskötsel.

Glömmer aldrig när några påtända puckon tände på en levande åsna i slottskogen i göteborg för 20 talet år sedan, den dog, och ni kan ju bara tänka vika smärtor den hade innan den äntligen blev medvetslös av smärtan.

VARFÖR ska människor ge sig på djur som inte kan försvara sej, som förmodligen tror att människor är goda och inte kan förstå varför de möts med sparkar och slag och tom sätts eld på.

Hoppas du hann se dess odräglige yngel och kan polisanmäla dom.

Inte för att det händer något speciellt ändå, våra djur är skamligt eftersatta i lagtexten, det skall mycket till innan man får djurhållningförbud, och det innebär att många oskyldiga djur hinner plågas ihjäl. Kände förr en djurskyddsinpektör i GBG, de historier han kunde berätta när han kom hem från jobbet fick mej att gråta blod...

Så sanslöst! Tror och hoppas att mina barn aldrig ens tänkt tanken....

Skulle jag få veta att nåt av mina barn gjort nåt sånt så skulle jag se till att de låstes in på psyk och inte kom ut förrän de var botade.

Jag blir så arg att jag skakar och tårarna rinner, när jag läser detta.

Hoppas jag aldrig behöver försvara ett värnlöst djur mot djurplågare, för jag tror uppriktigt sagt att jag inte skulle kunna kontrollera mig i en sådan situation. Förmodligen fullkomligt rabiat och hamna på hispan.

What Comes Around Goes Around

Sitter bokstavligen och gråter framför datorn efter attt ha läst den här tråden...
Man blir ju alltid upprörd när man hör hur folk (oftast unga) misshandlar djur på "kul" men det blir på ngt sätt så mkt värre när det är så överlagt och filmas. Och det är ju alltid de keliga, snälla kissarna som åker dit. Ännu värre.

Det värsta är att, hur gärna man vill tro att alla de här ungarna är helt sjuka i huvudet (för det de gör är vidrigt) så tror jag inte det är hela saken. Jag tror att samhället/föräldrar/skola missar ngt i uppfostran. Mitt argument för det är att när jag gick i högstadiet (inte SÅ många år sedan) hörde man om liknande saker hela tiden. En del var nog bara snack, men en del stämde säkert. Och de här killarna var inte avvvikande, kom inte från dåliga hem (föräldrarna skulle reagerat som alla här om de vetat), hade husdjur, och blev så småningom medel-medborgare som aldrig skulle göra ngt liknande igen. Moral och medkänsla är delvis inlärt och tydligen lyckas inte nå fram till alla tillräckligt tidigt.

Visst får man lust att sätta eld på idioterna. Bara lite, så de får veta hur det känns, det kan de ju omöjligt förstå.

Någon som vet hur det gick för denna snubbe i Skåne??

http://sydsvenskan.se/skane/article193435/...m-pa-natet.html

Rik Skånsk snubbe som nog fick bra Skånsk advokat... Undrar om det ens gick till rättegång.

Ja man blir illamående. Dels för vad han gör, dels för att ingen gör ngt åt det. Djurskyddet i sverige är klart för dåligt.

tänker inte läsa detaljerna. Ingen aning hur det gick, hade inte hört talas om det.

Jag tror tvärtemot att det är fel på såna här personer. Inte på barnet som på impuls kastar en sten på en duva, men en grupp undomar som skaffar kamera och köper tändvätska och går ut och letar efter en katt? Jadå, personlighetsstörning.

Och hur mycket jag än avskyr sånt här så tror jag ändå man mest skall se det som ett symptom - för hur tror ni nån som på kul torterar djur behandlar klasskamrater? Sin flickvän? Sina framtida barn?

Jag tror inte svaret är "med respekt, kärlek och hänsyn".

Jag har för mig att han inte fick något straff (för det var inte filmat exakt när han sköt katten). Är liiiite osäker dock.

Hos en och annan person kanske det beror på sjukdom, hjärnskada eller så, men i de flesta fall tror jag nog att det beror på vad man har fått med sig för värderingar hemifrån. Jag tycker det är självklart att man växer upp med och lär sina barn att djur kan känna smärta, skräck och lider på samma sätt som vi människor. Lär sig barnen det från början så tror jag inte att sådant här kan hända utom av någon enstaka sjuk individ.

För länge sedan bodde jag utomlands ett tag. Där sprang omkring flockar med vildhundar på gatorna. Där var det vanligt att man lockade till sig hundarna och slog dem med järnrör och misshandlade dem bara för att det var kul. ( Att landet var i krig också är väl inget att förundras över). Några utländska kvinnor försökte förklara hur fel det var. Att djur lider på samma sätt som människor, att det är lika illa att slå hundar som människor, tänk om någon gjorde så med er president. Kvinnorna hamnade i fängelse för att de jämfört presidenten med en hund. Jag kan ju lugnt säga att jag inte stack ut näsan och protesterade mot något där.

Missförstå mig inte nu, jag vill inte att det blir en bråktråd. Jag vet ju att det är svenska ungdomar som gör så här i Sverige. Men det handlar om de värderingar man växer upp med. Jag har svårt att tro att de skånska ungdomarna i inlägget innan har vuxit upp med värderingar från sina föräldrar om människors lika värde och att djur ska respekteras som levande varelser som man inte ska orsaka lidande.

Jag har upptäckt en sak om mig själv. Man ska ju inte döma barn utifrån sina föräldrar. De kan ju inte hjälpa vad de har för föräldrar och vilka förutsättningar de växer upp med. Däremot har jag allt mer börjat döma föräldrarna utifrån hur deras barn beter sig. Jag vet ju att det händer att bra föräldrar ibland får dårar till barn men det är väl en fördom då som jag dragit på mig med åren.

sjuka ungar och ännu sjukare föräldrar som bara tänker på jobb, karriär och inget mer. Ungar ska man bara ha för att alla andra har det tydligen. När jag kliver på bussen några kilometer från min trygga skogsvärld så kliver plötsligt 50 pers odrägliga människor på bussen och gapar, knuffas, pratar privatliv i telefon och beter sig allmänt svinaktigt. Bara några kilometer därifrån så hälsar folk fortfarande på varandra även om man inte vet vilka det är. Vad är det med folk nuförtiden?

Om vi överger djurtortyr-biten, så läste jag en rätt intressant artikel i New York Times nyligen. Den handlade om barn från s.k. "curling-föräldrar", dvs föräldrar som gör allt för sina barn, ser till att barnen aldrig får möta några motgångar, aldrig behöver ta ansvar. Artikeln hävdade att resultatet är barn och ungdomar som är helt motiverade av sina egna önskemål, dvs ren egoism. Artikeln kallade såna barn för "hajar", för de var inte onda, men egoistiska och hänsynslösa mot andra.

Artikelns poäng var att det var inte synd om "hajarna", det var synd om de barn som lärts att ta hänsyn, följa regler, och känna empati - och därmed hamnade i underläge mot "hajarna".

Jag vet inte. Visst är det så att barn kan lära sig elakhet av elaka föräldrar eller onda omgivningar, men kanske kan de lära sig egoism och hänsynslöshet av alltför medgörliga föräldrar också?

Jag vet bara att jag skulle känna mig säkrare med mina djur lösa vid en motorväg än vid en högstadieskola.