Hörde med ena örat om någon planet som låg 500 ljusår bort. Hur lång tid skulle det ta med den farten vi kan färdas idag att åka dit? Hur fort kan/har vi färdas egentligen?

Det snabbaste rymdskeppet är Voyager 1, som lämnade solsystemet för några år sedan. Det rör sig med ungefär 70000 kilometer i timmen bort från jorden, och det tar därmed 15 tusen år för den sonden att flytta sig ett ljusår. Om 7.5 miljoner år har den rört sig 500 ljusår bort från jorden.

Men, för all del, det är jordtid. För sonden har det tagit lite kortare tid pga tidsförvrängning, men skillnaden är för liten för att spela någon roll. Det går också bra att flyga snabbare än så, och en sond som heter Helios var under en period uppe i hela 250000 km/h, men även den skulle ta 4300 år på sig för att flyga bara ett ljusår.

Det är de dåliga nyheterna.

Den något godare nyheten är att den planet du förmodligen tänker på (man har upptäckt överr 300 planeter kring andra stjärnor) visserligen kretsar kring en stjärna som påminner om vår sol, men det är en gasjätte som är många gånger större än Jupiter, och den har en yttemperatur på 1500 grader - dvs den har inte liv.
Detsamma gäller alla andra kända planeter utanför solsystemet, ingen av dem kan ha liv. När man väl upptäcker en planet utanför solsystemet som kan stödja liv får vi väl hoppas att den ligger närmare än 500 ljusår.

Är det vintersemestern du planerar ?

Tack för svar.

Jösses... Då har man tid att fundera en stund om man skulle få för sig att åka dit. 7,5 miljoner år

Ehh, vår näst närmaste stjärna ligger väl bara 4 ljusår bort. Alfa Centauri, där kanske det finns grabbar på nån nära liggande planet? Har vi sett planeter runt den?



Jaaa, en långsemester. Mellan jul å nyår kanske.

Nej, just Alfa Centauri har nog inga planeter lämpliga för liv. Närmaste möjliga kandidaten jag känner till är Barnards stjärna, ungefär 10 ljusår bort, fast man vet inte säkert om den ens har några planeter.

Även om man hittar en planet på under 10 ljusårs avstånd får man nog räkna med en restid på ett antal tusen år, och det blir inte fråga om nån retur-resa. Detta då med teknik som finns idag eller tros kommer att finnas inom överskådlig framtid. Dvs att få ut människan bland stjärnorna torde kräva generationsskepp, små självförsörjande "städer" med kolonister villiga att ge sig ut på en resa bara deras avlägsna avkomlingar kommer att se slutet på.

Det är just det... Kommer vi någonsin få reda på om det finns liv någon annan stanns? Eller har funnits (i vårt solsystem)? Ganska intressant tycker jag, fast åka med en jättefarkost till andra sidan vintergatan t.ex, det vete 17 och hur stor skulle den farkosten behöva vara för att befolkningen skulle överleva 100 000 (knappt) ljusårs resa? [attachment=24299:huh.gif]
Jösses vad många generationer det går åt...

Intressanta frågor som förmodligen aldrig kommer att besvaras. Även om bara en stjärna på miljarden skulle ha en planet med liv skulle det ändå finnas miljarder med sådana planeter. Problemet är som sagt att etablera kontakt, via radio eller direkt. SMS funkar liksom inte i världsrymden. Det stora problemet med att färdas är den enorma energin som går åt om man komma fram snabbt.

Man lyssnar efter radiosignaler, bortkastat tycker jag. Vi själva har bara förorenat rymden med radiosignaler i drygt 100 år, kanske har vi slutat med det om ytterligare 100 år för vi har kommit på något bättre sätt. Alltså en teoretisk tidsperiod på några 100 år. Om andra civilisationer skulle genomgå liknande utveckling gäller det att tajma lyssnandet rätt.

Kolonisationsskepp som färdas i generationer är nog en utopi. Energin är också där ett problem. Skall man ha med sig en kärnreaktor då? Hur många år håller en sån?

Tyvärr så är vi nog fångna på den här planeten med fler frågor än svar, möjligen kan vi ha utposter på månen och mars. Vad vi nu skall där och göra?