Jag har faktikt slöat mig genom större delen av denna underbara höstdag. Städat lite, funderat över vad som är viktigt här i livet ang trädgården, kollat upp recept så att jag kan handla allt jag behöver inför morgondagens tomatsyltning. Och åkt in till centralorten för att handla.

Ja, lite mer har jag gjort. Satt upp ett par brädor på vedboden och sågat till för 180 cm täckning som sonen får spika upp. Jag får så ont i armen numera av hammarslagen. Satte i alla fall upp blinddörren. Dvs när vi rev gamla vedboden så hittade vi den gamla ladugårdsdörren helt intakt. Kommer att bli grön som de flesta dörrar är här i byn även om en och annan är blå. Vedboden i övrigt blir gul som alla husen hos oss. Trädgårdsbyggnader blir däremot faluröda.

Visst lutar den stackars vedboden lite grann. Men det får ligga inom vingelmån som en jaktkompis sa när jag skjutit ett dåligt skott i ryggen och älgstackarn dog på fläcken. Normala ”perfekta” skott inom skjutbanans träffbild så knallar älgen upp till två hundra meter innan den faller. Lyckligtvis vet man att smärtchocken kommer först efter ca en timme. Och då är allt över.

Åter till vedboden. Visst lutar den och vi vet att den kommer att luta framgent också. Att gräva grund i böleleran skulle aldrig falla oss in inte ens för gäststugan. Och nu gällde det en vedbod runt vedhögen. (Vilket var först? Hönan eller ägget?)? Vi insåg alltså att vi skulle bygga vedbod. Vägde av med spadens hjälp och lekablock. Lade på en 40cm granstock med tjärpapp emellan och byggde en rektangel. Tog golvplanken 2”x 8” från gamla uthuset till syll och gamla resvirket. Fick till ett hammarband och fixade lite med de gamla takstolarna som en gång varit takstolar på ladugården. Vi mätte stommen 2006, då var den OK. Fixade takstolarna 2007 och nu har vi lagt taket och börjat med väggarna. Lutar lit här och var men det är en vedbod. Tjälen reser och tjälen lägger sig. Levande hus kan man säga. Kul att skicka någon att hämta ved som sliter med de fastspikade lagårdsdörrarna.

Men nu tillbaka till trädgården. Och då är det den stora trädgården även om rosor blommar än och alla dahlior har inte frusit. Echinea eller vad det heter blommar än och några pyttisar av geranium. Clematisar blommar på några plantor och gentianorna lyser underbart djupblått i blå flodens källflöde.

Och då till den stora. I morgon är det lovat storm. Just nu flammar trädgården i de mest underbara höstfärger. Detta till trots kan den inta mäta sig med de underbara vyer jag såg på vägen in till Hammarstrand i dag. Rönnar i blåviolett till illrött och orange. Sprakande fyrverkerier i asparna. Åsarna och bergen i fjärran på andra sidan älven var sagolika. En färgkakafoni som en pastoral av Lars Erik Larsson. (Prova att lägga den som bakgrundsmusik till ett bildspel om trädgård).
Färgat? Ja, jag har haft den som bakgrundsmusik vid resultatet av en film och fotasafari 1977. Jag har haft den som bakgrundsmusik vid ett radioprogram om ”Annandagsharen” på radio Jämtland 1988 och det är still going min bästa bakgrundsmusik till den stora trädgården.

Visst handlar det om vemod när året lider mot vinterdvala. Men så underbar finalen är. Alla aktörer är med. Några har lyckats med det i egna täppan men inget slår den stora trädgården.

Vemod? Inte ett dugg. Men längtar till januari med frösådder och maj när man kan få ut planten och börja med tomat- och gurkodlng i växthuset. Men ibland blir det först i juni för det kan vara kallt henan.

Börjar bli pömsig nu
Mae råkes
Överbölingen

Vilket fint kåseri om dittan och dattan i Böle,nja vedbodsbygge kan jag inget om,trädgården glädjer mig ännu med allt som blommar,ingen frostnatt har förstört blommorna,men de sprakande färgerna i den stora trädgården är lite dämpat ännu. Skönheten med alla höstfärgerna ni har där uppe måste vara en upplevelse.Jag älskar höstens lysande färger.jag har upplevt denna intensivt sprakande färgprakt i Österrike i oktober en gång.
Jag ser du har fullt upp med göromal,jag håller på i trädgården än,men det lider mot sitt slut nu.

Härlig berättelse!