Hörde just på TV att en Femåring knivhuggits till döds på en förskola i Arvika.

Smärtan är stor när man hör om allt våld.
Vart är världen på väg? Orkar inte se fler nyhetssändningar.

Vad är det egentligen som händer?

"stoppa världen jag vill kliva av"...

Usch...vilken tung dag

Det var ett TV-program alldeles häromdagen som handlade om hur drastiskt resurserna för vård och omhändertagande skurits ner på senare år vilket gör att många psykiskt sjuka lämnas därhän. Ett exempel på den nyliberala politik som numer förs.

Sitter här med min 2½ månaders bebis Rasmus och känner mig bestört över vilken värld jag fött honom till.

Helt meningslösa gärningar har försatt så många människor i sorg och smärta. Det gör så ont att tänka på de drabbade.


Jag grät när jag föddes och varje dag lär jag mig varför.

Noah

Jag bojkottar för det mesta tv-nyheter och håller mej till radio och tidningar. För mej räcker det att läsa och höra om eländet, som det ju tyvärr oftast rör sej om, jag vill inte SE skiten också! Att se den ena nyheten efter den andra när det bara verka vara en tävlan om vem som kan hitta det vidrigaste att rapportera gör mej nästan illamående...

Ibland önskar jag att producenterna av våra tv-nyheter och alla nyhetsbyråer och journalister skulle åläggas att för varje "eländesnyhet" balansera med en rolig eller bra nyhet! T ex en nyhet om en massaker måste uppvägas med lika mycket sändningstid om ett projekt där man räddar liv... Eller nyheten om att en ung person ryckt en väska från en äldre dam måste balanseras med en lika lång rapport om en skola som satsar på att öka kontakter och förståelse över generationsgränserna....

... och, som slutkläm; Ja, jag vet att dom otrevliga sakerna händer - jag försöker inte att säga att vi inte skall låtsas om dom, jag vill bara att dom positiva sakerna som faktiskt också sker skall få lite mer utrymme!

Ina

Du kunde inte uttryckt det bättre
Jag håller fullständigt med dej.

Vet någon om det finns en adress till TV dit man kan skriva och påpeka att vi inte behöver veta om alla olyckor utanför Sverige. Det händer trevliga saker i vårt land också (även om man är tveksam idag).

En människa som hela tiden får höra om allt som är dåligt blir inte positiv och har svårt att göra positiva saker.

Var det "Hasse o Tage" som hade sketchen, elände, elände, elände........ nu käns det eländigt.

Tack!
Jag får ibland höra att jag försöker blunda för verkligheten så det är skönt när någon förstår vad jag menar!

Det borde ju gå att maila till SVT - jag har trots mina åsikter inte gjort det själv.... Kan ju kolla upp om vad det kan vara för adress...

Kanske är det som händer, svaret på dom frö vi sådde på 50- och 60- talet
När vi överlät uppfostran av våra barn åt staten.
Hörde någon gång i somras att i dag har barnen kontakt med sina föräldrar högst en kvart på ett dygn. Om detta är sant, förstår jag inte varför vi är förvånade.
Jag fick några gånger höra att jag BARA gick hemma. Fick frågan
Varför tar du inte ett arbete, så du kommer ut, här går du ju bara och blir insnöad, man måste komma ut och träffa folk och förkovra sig. Och det sade en städerska som städade 8 timmar om dagen och reste från och till jobbet i nästan två timmar. När hon kom hem skulle det lagas mat, städas , tvättas kläder osv,osv Hur mycket förkovrad blev hon?
Och hur mycket tjänade hon på sitt arbete. Hon hann inte baka bröd, göra långkok, sy kläder, safta, sylta, osv. Hennes lön åts upp av allt som hon istället måste köpa färdigt, tiden räckte bara till att konsumera.

Många säger: Vi klarar oss inte med bara en lön. Är inte så säker på det.
Jag tror att det är helt andra krav som styr.Det är viktigare med två bilar, sommarstuga, prylar, prylar, till och med elektrisk tandborste måste vi ha.
Vi köper motordriven gräsklippare, sedan går vi ned i källaren och trampar motionscykel. Vi måste vara med i friskis och svettis, dansa break dance, gå på tupperware möte osv, osv. istället för att ta med barnen en tur i skogen. Det kom en slogan på 80-talet som sade " Jag måste må bra för att andra skall må bra" Jaget går idag före allt annat. Förr hette det "Om inte andra mår bra kan inte jag heller må bra."Hur kan vi tro att vi kan anamma helt och hållet det amerikanska levnadssättet utan att få med våldet på köpet. Var har empatin ,ansvar och omtanke, tagit vägen?

Nu kommer jag att få på skallen för att jag glorifierar den gamla tiden.
Inte sjutton att jag gör. Jag levde i den och vet hur arbetsamt det kunde vara. Att gå två mil och två kilometer till skolan varje dag i allslags väder, var ingen sinekur. Inte heller att flänga omkring på fjällen i regn och åska, ibland långt ut på natten, för att få hem kor, getter och kalvar. Att ligga på knä på en jutesäck och skölja tvätten i en isvak där det var så kallt att kläderna stelnade till mellan varje plagg som sköljdes, så man måste hälla över vatten för att få dom från varandra och vrida ur dom för att få dom i spannen med sig hem, var svinkallt. Sitta på ett gistet utedass medan snön fök in genom springorna var ingen vidare lyx. Allt var ett otroligt slit, men ändå, om jag fick jag välja ville jag ha den gamla tiden till baka .
Vi hade varken bil, TV, video, dator, tvättmaskin, kylskåp. men vi hade något som var mycket större. Vi hade varandra, tillhörighet, trygghet och först och främst tid att tänka efter. Att umgås och vara nära varandra.
Vem har tid att tänka idag? och vem har tid med närhet? Och barnen. Gud hjälpe om dom inte är upptecknade varje minut på dagen. Redan från barnsben skall stressen bankas in i dom. det skall spelas fotboll, ridas, dansas, spelas teater osv osv i det oändliga. I dag kan inte ett barn ligga på ryggen och titta på molnen och om dom kunde skulle dom aldrig komma på idén.År det någon idag som inte har hört när barnen gnäller "Vi har inget att hitta på" Hjälp vilken katastrof!!
Förr hade vi en tid på dagen under vinterhalvåret som vi höll skymning. Då föll lugnet och man fick tid att bearbeta sina tankar och dagens händelser. Vi hade ett ord som hette "Dumglo" Det gjorde vi när vi rensade skallen och tänkte ingenting och bara glodde rakt ut.

Vi anammade den amerikanska drömmen och nu får vi också allt som följer i dess kölvatten.
Hur kan vi tro att inte våldet ska synas i samhället, när våra barn matas med våld från morgon till kväll. Jag gjorde en gång bara för nyfikenhetens skull ett zappande mellan olika kanaler nästan en hel kväll. Utbudet blev 14 olika våldsfilmer, där dödande och blod, sparkar och slag var huvudinslagen i filmerna. Och så är vi förvånade över att vi har så mycket våld, och vi kan inte förstå det som händer i dag. Hur blinda får vi bli?

Du skriver så klokt Ann.
Jag tillhör också den gamla stammen som "bara" gick hemma
men till skillnad mot dig i ett med alla moderniteter.

Kom att tänka på en dikt jag skrev en gång för några år sedan.
Nyheter

Rapport, Aktuellt, TV4, 3 minuter
I alla nyheter dårarna skjuter
Varför skall vi bara elände se
Säg, kan ni oss en ljusglimt ge

Visa oss gärna när barnet föds
men inte hur stackars kycklingar göds
Visa när blommorna de slår ut
Det hjälper Svenska folket stå ut

Snälla ni rikta ej kameran blott
när ni förväntar er ett skott
Rikta den mot ett lekande barn
som bundit draken vid bomullsgarn.

Felix matte!
Det var i mitt barndomshem alla besvärligheter var. Men på den tiden fick man ligga i isvaken och skölja kläder nar man fyllt 10-11 år.
När jag hade barnen små hade jag både kylskåp, tvättmaskin, Tv och hela rasket.

Både Inas och ditt inslag visar vad det är vad vi vill ha. Men hur skall vi få det så? Vad måste till för att få en ändring. Och vilket pris är vi villiga att betala.

Idag klarar jag inte av mer än sorg, och vill att medierna ska klara att spegla chocken, förlusten och obehaget alla andra känner.

Andra mer normala dagar tänker jag ofta på att det finns så mycket gott att rapportera som läggs åt sidan för att de negativa nyheterna ska få plats. Jag tycker svenska media är mer präglade av pessimism än många andra länders medier.

Om man vill att också goda bragder, uppfinningar, handlingar och skeenden ska speglas så är man inte ensam. Många vill detta, också de som arbetar i media. Det gäller att göra den åsikten tydlig och visa på exempel.

Jag kommer inte att kunna följa upp diskussioner jag startat här och inte svara på frågor på ett tag, men kommer igen.

En gång var vi tacksamma för så lite. En gång kunde vi roa oss utan att det kostade en massa pengar. En gång fanns ett Sverige där folk kände trygghet och stolthet. Vi var föregångare... vad är vi nu? Trots en av Europas högsta skatter finns ingenting kvar. Allt nedrustas, alla slängs ut - överlev den som orkar och kan! Man måste vara stark, frisk och vid god ekonomi. Hur går det annars?

Beträffande vansinnesdåd nr 2 undrar jag om folk har blivit mångalna? Vi hade fullmåne inatt, vi består av 70% vätska... kanske somliga blir konstigare än andra av "flod" i kroppen? God knows...

Även en 16-årig flicka hittades död idag, efter att ha varit försvunnen i flera dagar....
Svart torsdag.

En dag som denna är det så svårt att orka. Det är 100% mord och död i nyheterna!
Vill bara krypa in i någons famn och gråta.

Tur att man ändå kan finna en liten glädje i de små plantorna som håller på att komma upp, hoyorna som tar sig, avocadon som fått ännu ett blad..

/en mycket sorgsen varg

Var och tränade Karate idag mitt i all förvirring över allt trist. En av killarna reste sig och sa, jag har fått en liten dotter idag, vi kommer att kalla henne Anna Det finns hopp. Vi som är kvar hjälper varandra!
Bamsekram på er alla som behöver det!

Tung dag - idag är till råga på allt den 11 september, vilket datum!
Hemskt hemskt hemskt!
Anna Lindh, en femårig liten flicka och en 16-årig flicka, borta från världen! Ryckta från familjerna, borta för alltid!
Känner så med deras nära och kära!

Imorgon måtte solen lysa, blommorna gnistra och världen vara lite ljusare! För det var en mörk dag idag!

Äntligen något fint i dag! Tack

Idag den 11 september är det 30 år sedan statskuppen i Chile. ...

jaa Ina jag skulle om jag varit journalist ha startat en tidning som skulle heta optimisten o skulle bara ha glada nyheter den tanken har jag haft i många många år, nu har jag ju min lilla hemsida som handlar om snälla vardagsting mest
ja man undrar vart världen är på väg, den femåriga lilla flickan som fick sätta livet till
jag tänker också att det beror till stor del på psykreformen ,
Ingen tar längre hand om de som behöver tas omhand o nu visr det sej tydligare för var dag
I dag finns det inte ens längre någonstans att ta hand om ,,,,alla sådana ställen är nerlagda o ombyggda till annat

o så har vi ju besparningar ständiga besparningar puhhh
(man undrar vad som hänt om dom hunnit lägga ner akuten på karolinska vilket är på gång)

nej jag vill också hoppa av världen eller gömma mej i mitt eget lilla paradis o blunda,,,inte se inte höra inte prata
men det blir ju inget bättre av men så blir det ju
vi kan inte orka bära hela världens olyckor på våra axlar
men kanske vi skulle kunna göra något åt det som händer runt hörnet

Det är visst nångonting med att planeten Mars ligger nära Jorden nu och också något med Uranus. Det kanske finns en astrolog här på forumet som kan mer om det. Mars står för krig och Uranus för kanske blixtattacker!? Fick höra detta i går men är själv inte nått kunnig i detta.

10 september va de fullmåne

mördaren har ju erkänt nu, han hade sett anna lindh nyheten strax innan han for ut.... och honnom skulle de snart släppa... Man var fick han knviven ifrån? På sådanna härna inrättningar borde de inte så tillgång till sådant...

Ska man nu ha ett öppet och mänskligt och demokratiskt samhälle som svenskarna tycker sig vilja ha och berömmer sig för - så har det ett pris. Och vill man inte låsa in sådana här dårbollar på obestämd tid (minst 20 år krävs det för att deras driftsliv ska lugna ner sig) så får man vara beredd på att oskyldiga människor (och barn) dör. Det är bara att välja. I Sverige har man ju valt att släppa ut galningar som man i Finland inte ens skulle drömma om att släppa ut ens på en övervakad frigång.

Skulle Anna Lindhs mord ha skett på ett motsvarande ställe i det centrala Helsingfors skulle mördaren ha varit registrerad på minst femton olika bandande videokameror - och han skulle redan ha åkt fast. I Stockholms centrum finns tydligen inte en enda övervakningskamera i bruk - ofattbart!

I och för sig kan man fråga sig vad detta har att göra med vansinnesdådet mot femåringen? Jo, kanske man borde vara mer försiktig i Sverige och inte släppa ut alla dårbollar på så lösa boliner som man gör i Sverige. Varken dom eller någon annan mår bra av dom att släpps ut hur som helst.

Micke

(f.d. sinnesjukvårdare - ja det är faktiskt min officiella titel, hur absurt det än låter - i Finland, 8 år på sluten "tung" psykiatrisk avdelning - som vårdare...)

Sjuka människor skall vara i tryggt förvar på anstalt. Både för sin egen säkerhet och andras. Sedan kan man undra var galanskap kommer ifrån.
Är det ärftligt kroppligt sjukdomsbetingat eller kommer det av en taskig uppväxtmiljö. Eller ytterligare ett alternativ. Kommer det från en till ytan bra uppväxtmiljö men där man inte har vuxna som bryr sig. Vuxna som formar den nya generationen helt enkelt, fattar att barn blir som man själv gör , inte som man säger åt dem att göra.
Jag tror att det finns alla sorternas galenskap. En del av dom kan vi förhindra andra inte.
Tänk bara tanken, alla barn föds oskyldiga. Dock är inte alla barn varken önskade eller älskade. Hur går det för dom? Troligtvis står de för en hel del av den galenskap som uppträder i vuxen ålder.
Det är nästan lika illa att inte bry sig, fostra eller att försöka köpa sig fri från sitt ansvar som förälder som att slå misshandla missbruka barn.
Många barn som blivit misshandlade som barn säger ofta att det var den psykiska misshandeln som var den värsta.
Trots att allt verkar hopplöst, att våldet verkar ta över så kan vi alla göra något i det lilla. Att låta våra barn bli sedda, att lyssna, och våga sätta gränser och framförallt ge kärlek.
Ju fler barn som blir utsatta för den kuren desto färre galningar har vi i den vuxna generationen. Dom galningar som finns och kan skada andra skall däremot vara på sjukhus.

Universums lag säger, att när vi är tillräckligt många, som tänker på samma saker, det är då det blir verklighet! Du har fullständigt rätt i att vi måste koncentrera oss mer på positiva saker för att minska ondskan. Utan att blunda för vad som händer förstås. Allting börjar med en tanke...
Det är inte fel att hålla sig underrättad via massmedia, men risken är att dom negativa tankar vi får till oss där stannar kvar hos oss. Jag har medvetet försökt undvika att matas med våldstankar via tv:ns nyheter. Så länge rädslan får styra oss människor, så länge kommer vi att bekämpa varandra....
Begrunda det onda som händer, men låt tankarna fyllas med godhet......

Hitler försökte skapa en stormakt med våld, det gick inte. Nu står länder i kö för att få vara med, på en fredlig, frivillig väg. Är det kärlek eller pengar det handlar om?

KÄRLEK

Det kanske inte går att säga om det är det ena eller det andra - det kanske handlar om både och....

Men hur stor är godheten och för vem?
Ännu har dom inte tagit ner valaffischerna, och bilden av Anna Lindh fick mig att haja till. Stackars hennes familj, men samtidigt har dom något mycket stort, som det är få förunnat. Dom har ett enormt stöd.
Jag ser på dessa enorma mängder av blommor, och jag tänker på, att överallt hålls det en tyst minut för Anna Lindh. Alla mässor, alla tal, alla manifestationer, alla kondoleanstelegram, allt skriveri och allt i TV och radio osv osv.

Vilka tysta minuter, blommor, tal, mässor, manifestationer, kondoleanstelegram, fick uteliggarna, som frös ihjäl på en parkbänk eller i en portgång. Dom ensamma gamla som ligger döda i månader innan någon hittar dom. I morse sa dom på radion "Ett helt lands folk är i chock och förlamade av sorg".
Men nästan dagligen misshandlas människor till döds. Unga människor dör av en överdos, eller i så dåligt skick att dom dukar under för den minsta förkylning. Gamla mer eller mindre svälter ihjäl på flera av våra serviceboende. En man med en bruten rygg och revben misshandlas på det grövsta i tre dar på ett serviceboendet innan han dog.
Varför blir vi inte chockade och förlamade av alla dessa som mister livet på sådant fruktansvärt sätt? Men det blir bara en liten notis i en tidning eller ett litet inslag på TV. Dessa som tydligan är vårat samhällets spetälska, får inga tårar eller tysta minuter, ingenting för någon av dessa oönskade, glömda, osynliga och bortvalda.
Är det så att i dag kan vi bara beröras när det är kändisar som dör eller far illa? Vi talar så vackert om demokrati, men vad är det för demokrati, där bara vissa räknas, vara värdiga vår empati och medkänsla.
Med detta vill jag inte på något sätt misskreditera Anna Lindh. Jag är fullständigt övertygad och helt uppriktig när jag tror att hon var en alldeles underbar människa och bara ville väl. Men jag kan inte med den här kultförklaringen som har pågått de här senaste dagarna, och ännu värre blir det vid minneshögtiden och dagen för begravningen. Tänk om bara några av alla dessa vackra ord, blommor och tårar, hade nått till dom som aldrig några fick. Precis samma tanke hade jag när uppståndelsen runt Dianas död var som värst.
En sommarkväll för en 8-9 år sedan var min man och jag ute och cyklade.
Då fick vi syn på ett bylte som låg på en parkbänk, tillsynes livlös.
Vi stannade och gick fram till byltet som visade sig vara en redlös berusad medelålders kvinna. Satte mig på bänken och försökte få kontakt med henne, i hopp om att få reda på var hon bodde. Men det var resultatlöst.
Folk gick och cyklade förbi, men inte en kotte brydde sig.
Efter ett tag gick jag till en bensinmack och försökte ta reda på var Frälsningsarmén fanns, det fanns ingen här i Nybro, bara i Kalmar.
Försökte höra om det fanns någon annanstans att få tak över huvudet på kvinnan. Det fanns ett ställe, men det fick jag reda på långt senare.Varför tog jag inte hem henne själv, varför var det andra som skulle ta hand om henne? Just den kvällen kunde jag inte.
Till slut var det bara polisen kvar, men här i Nybro fanns/finns det inga poliser på helgkvällar, bara patrullerande bil från Kalmar. Så det blev att ringa till Kalmar, där fick jag beskedet att dom kunde inte komma förrän om två timmar, så det var bara att vänta. Till slut kom det en bil och en snygg ung och tillsynes trevlig polis klev ut. Vi förklarade situationen för honom och då säger polisen så här: Jag ljuger inte, jag har vittne på vad han sade.
" Sådana där borde man slänga framför en lastbil" Jag blev så häpen och överraskad så jag kom helt av mig. I stället borde jag ha gett karlskrället en smocka, visserligen hade jag åkt dit för våld mot polis, men det hade det varit värt.
Han kunde inte ordna något för kvinnan, men lovade att kontakta ett närliggande samhälle som han trodde kvinnan bodde i.
Ytterlig väntande en timme så kom nästa bil och nu hade kvinnan vaknat till. Ur bilen kommer två snygga glada leende ungdomliga poliser.
Till oss är dom hur trevliga som helst, men när dom talar med kvinnan blir dom direkt nedlåtande, och så kommer det. "Har du tackat dom snälla människorna som har tagit hand om dig? Nu måste du räcka fram handen och tacka dom"
Kvinnan kunde vara deras mormor, men dom behandlade henne som ett treårigt barn.
Var fanns nu kärleken empatin och omtanken?
Någon sade senare. "Jag hade aldrig gått fram till någon som ligger på gatan, det kan ju vara ett fyllo."Men kan inte ett fyllo få ett infarkt, eller någon annan dödlig sjukdom, som behöver snabb insats?
Var finns kärleken??
Som Felix matte skrev. Vi måste känna empati för att kunna ändra vårt samhälle.

Intressant etisk fråga: ska man då låsa in alla som kan tänkas begå våldsbrott?? Mannen som dödade femåringen hade aldrig begått våldsbrott förut. Det finns många exempel på människor som begår vådlshandlingar utan att ha uppfattats som kapabla till det. Ska man låsa in alla???

Vet inte om jag vill leva i ett sådant samhälle.

Vilket våldsbrott är värst, den som håller i kniven, eller den som står vid sidan och låter det ske? Vem skall då låsas in?

En förmodligen kontroveriell fråga: Sak man nånsin gå fri igen efter att man dödat en människa? Psykiskt sjuk eller inte? En människa är ju ändå död.

Angående femåringen i Arvika fick jag idag veta att ett av de sex barn som var kvar ute var son till en barndomskamrat till mig. Ödet ville väl att det inte var han som skulle dra nitlotten. Usch vad hemskt det känns....

Det beror väl på hur man ser på straff - handlar det enbart om vedergällning, eller om skydd för allmänheten - så förespråkas förmodligen inlåsning i all evighet. Har man någon tro på att människor kan förändras (som jag) anser man att man avtjänar sitt straff - helst med behövlig vård och sedan släpps man ut. Jag säger inte att det är enkelt - vet ju från insidan vilka bristande resurser ex. psyk och missbruksvården har, och vilken i princip obefintlig "rehabilitering" som sker på fängelserna.

Det har väldigt länge varit ’humant’ att låta gamla bo ensamma i sina lägenheter, låta mentalsjuka bo utan tillsyn, mördare, missbrukare, alkoholister blandas med ’vanligt’ folk. Med följd att väldigt många människor är väldigt ensamma idag, ofta vanvårdade och ibland gör de illdåd, lik detta. Det är inte humant att stänga alla institutioner – där fick man åtminstone mat, hygien och lite sällskap.

Där slog du huvudet på spiken Hannele.

Vem sa något om att det var humant att stänga alla institutioner? Jag vet allt för väl genom jobbet vilka effekter den s.k. psykreformen har fått.

Jag kommenterade bara att det inte alltid är den självklara lösningen att "stänga in dem". Efter sådana här tragiska händelser kommer så ofta sådana tillrop.