jag undrar vad andra tycker om att ha grannens barn springande i sina trädgårdar ?
Jag har en trädgård som jag trivs att gå och påta och pyssla i. I lugn och ro.

Nu har vi fått några nya grannar som har mindre barn. I 5-6-7 årsäldern. I början kutade de in i min trädgård lite hipp som happ. SEdan sa jag på ett vänligt sätt att jag inte vill att de är i min trädgård för att jag har växter som jag är rädd om. Har även idegran med bär som ju är giftiga,

Man respekterar att jag vill ha min trädgård ifred. Men tror ju att iallafall mamman ser mig som en ragata...
Är intresserad av att höra andra trädgårdsmänniskors syn på det hela.

Vill också berätta att jag har väninnor som låter grannbarnen springa, SEdan klagar man till andra, Bättre att säga till dem på ett vänligt sätt.. eller??

mvh Vanjalarsa

"Ett bra staket ger bra grannar", säger ett gammalt visdomsord.

Tycker du har all rätt att säga till att du inte vill ha grannens barn i din trädgård. Om mamman inte kan förstå det så är det ju hennes problem, inte ditt.

På förra stället där jag bodde och hade radhustomt sprang det en massa ungar som bara förstörde och sket i trädgården, jag och närmaste grannen satte upp ett högt staket runtom våra tomtplättar då ungarna inte lyssnade.
Inte hjälpte det heller, föräldrarna lyfte över ungarna beväpnade med saxar, det såg ut som om man stoppat hela tomten i en flistugg!!!
Alla mina fina rosor stendog därefter och många andra blommor kom inte tillbaka mer.

Där jag bor nu har vi varken häck eller staket, men grannungarna lyssnar och respekterar var blommorna är och håller sig på tillåtna platser.

Det är en självklarhet att andras ungar ska lyssna och respektera VAR på tomten dom får vara och OM dom alls får vara där, med normala föräldrar så ska man också kunna ta upp det om det inte hörsammas.

Självklart att grannens barn inte ska få springa runt oinbjudna i din trädgård. Lika lite som de ska få springa omkring oinbjudna inne i ditt hus. Det verkar som att dina nya grannar inte har lärt sina barn att respektera gränser. Om grannfrun ser dig som en ragata för att du sagt ifrån så får hon väl göra det, slösa ingen energi på att fundera på det du. Din trädgård är ju en del av ditt hem - det största rummet i ditt hem, det är helt upp till dig och ingen annan vilka som ska få vistas där.

Finns ngt som heter "olaga intrång"!

Gäller på den egna tomten!

Hej igen !

Tack för alla synpunkter och tankar !
Känns så bra att höra att jag kanske inte är unik vad gäller objudna gäster i trädgården!

MVH vanjalarsa

Trädgårdar är väl inga offentliga lekplatser oavsett vad som växer där, själv har jag hellre rabatterna fulla av skitande katter än av folks ungar.
Jag tycker din granne ska vara glad att du sa till på ett vänligt vis. Sist jag fräste ifrån på barn så tillhörde de en kompis till Henrik och då lät det: "Håll inte på och spring här, pys iväg till pappa nu och håll er där!!!"
Pappan hade dessutom haft den ljusa idén att ta med ungarnas cyklar som han trodde att de skulle få cykla runt i trädgården med.

Jag är ju trots allt diplomerad bitterkärring.

Man bara gruvar sig !!!!
mvh vanjalarsa

vanjalarsa, du skrev "Man respekterar att jag vill ha min trädgård i fred." Jag tycker det är fint att du lyckats säga ifrån på ett vänligt sätt.
Om du är orolig för vad mamman tänker kan du väl prata med henne om vad din trädgård betyder för dig och varför du sagt till barnen? Troligen kan hon förstå varför du inte vill ha barnen springande där. Förstår hon INTE tycker jag, liksom Ramred, att det är hon som har ett problem, inte du.

Förmodligen (ifall det är plogat ända fram) fattar ungarnas mamma och pratar vett med dem. Annars kanske ett elstängsel kan göra susen.

Men Hallå? Hur sjutton kan FÖRÄLDRARNA låta barnen springa på grannens tomt? Själv skulle jag ALDRIG låta min dotter leka på grannens gräsmatta när jag har en egen hon kan leka på.

Självklart har du rätt att ha din trädgård i fred! Jag tror säkert att mamman förstår det också och skulle hon inte göra det så är det som sagt hon som har problem. Då kanske inte hon heller har fått lära sig att respektera andra människors gränser. Barnen måste ju ha gott om andra ytor att springa på så inte lider de av att inte få kliva över din tomt.

Min 7-åriga dotter skulle aldrig komma på tanken att härja på andra människors tomter, hon skulle inte våga dete eftersom hon vet att det är fel. Lilleman, snart 2 år, försöker förtvivlat att beträda andras tomter när vi är ute och går men jag lyfter helt enkelt bort honom därifrån. Så småningom går väl förhoppningsvis budskapet in där också.

tack för alla bra och kloka inlägg!

Nej jag lät naturligtvis inte mina barn springa hos grannarna. Inte nu mina barnbarn heller. DEt borde vara självklart.
I det fallet som jag skrev om först så verkar det som om barnen är klokare än mamman.....

mvh vanjalarsa

Älskar ungar, men någon okontrollerad hord som löper amok i min trädgård skulle jag aldrig tolerera. Känns ibland numera som att en del föräldrar tycker det är väldigt jobbigt att säga åt sina barn, att det sen går ut över andra verkar bekymra dem mindre.

Ja huvva, vi ska få nya grannar snart, med ungar vad jag förstår. Har för stor trädgård för att kunna sätta upp staket överallt. Tycker ibland att folk är lite nonchalanta som tror att alla fullkomligt älskar deras fantastiska ungar. Jag skulle som Grå hellre ha skitande katter... de trampar i alla fall inte sönder växterna...

har lite taskig erfarenhet från när mina gamla morföräldrar fick nya grannar. Först smällde de upp ett blaffigt hus några få meter bort i den tidigare härliga trädgården/skogen. Sen var föräldrarna fullkomligt ointresserade av vad deras ungar var nånstans - nämligen sprang omkring i mormor och morfars trädgård + gick IN i huset och tiggde bullar. Sen flyttade mormor och morfar... så jag kommer inte vara lika tillmötesgående om samma sak händer mig tyvärr...

Det är verkligen skittrist när man får grannar som inte förstår att man vill ha sin trädgård ifred. Säger man ifrån blir man klassad som en tjurkärring. Vi flyttade till nybyggt hus i maj och jag vet snart inte vad jag ska göra Hela området är nybyggt och vi har än så länge inte fått upp någon häck eller staket mot granntomten. Anledningen är att byggbolaget trots våra påtryckningar fortfarande inte märkt ut tomtgränsen. Annars hade ett rejält plank varit på plats för länge sedan.

Grannbarnen springer på vår tomt dagligen och lämnar sina leksaker spridda över gräsmattan. Jag har talat med föräldrarna och de säger att de förstår, men det blir ingen skillnad. Tror de tycker jag är urfjantig. För mig handlar det inte så mycket om att de förstör, även om de flera gånger sprungit rakt över en slänt med nyplanterat gräs, utan att vi vill ha vår tomt ifred. Lika lite som att jag vill att folk traskar in i vårt hus utan att vara inbjudna, lika lite vill jag ha dem på tomten och framför allt vill jag inte behöva plocka upp deras fotbollar, pilbågar, etc. Fick rådet häromdagen att slänga alla saker som hamnar på vår tomt, men samtidigt vill man ju inte göra sig ovän med grannarna. Har dessutom köpt ett hus som vi trodde var insynsskyddat på baksidan, men nu vågar jag inte äns gå i underkläder från badrummet till sovrummet då det när som helst kan dyka upp ett barnansikte i fönstret.

Det kanske inte räcker med att säga till trevligt. Man kanske måste bli en tjurkärring för att folk ska fatta. Det är bara så trist ...

cbe...

Det är bara att säga ifrån på ett vänligt men bestämt sätt... Det är din tomt...

Men jag hade inte slängt barnens leksaker utan samlat dem på hög och saknar ungarna dem så får de väl komma och hämta dem och då kan du kanske prata lite vett med dem...

Ciczi

varför måste man fjäska med människor som helt klart inte bryr sig om sina grannar. Jag förstår situationen men man väljer sina grannar lika lite som sina chefer. Många av oss vill ju faktiskt ha privatliv också. Jag hade ställt prylarna utanför huset vid vägen eller satt en lapp på grejerna eller nåt, då kanske de hade fattat till slut. Under tiden kanske nåt slags vägg som är helt säkert innanför er tomtgräns kan vara nåt... tills ni får det uppmätt

Hade grannars ungar drällt prylar på min tomt är jag rädd att jag hade lackat ur, samlat ihop dem (prylarna) och lämnat till Myrorna eller liknande. Om jag hade varit på bra humör hade jag lagt en lapp i grannarnas brevlådor innan.

Det som finns på min tomt är mitt och har folk problem med det så kan de ju placera sina pinaler nån annanstans. Mitt enda fynd hittills är en stor blå ikea-kasse, tyvärr kanske.

Förstår inte heller varför man ska fjäska för idiotiska grannar som saknar respekt för andra...

samtidigt är et inte kul att vara så pass osams med sinaa grannar att man inte hälsar, helst tittar bort... Grannfejder kan bli riktigt förbittrade....

nej hälsa ska man väl göra som en någorlunda väluppfostrad människa, sen behöver man ju inte umgås om man inte vill... man kan ju inte välja sina grannar

Våra förra grannbarn (5 resp 8 år gamla) var alltid inne och lekte på våran tomt och stod titt som tätt med näsorna tryckta mot någon fönsterruta och glodde in.
Jag började snällt med att förklara för dem att nu har vi flyttat in här och det är ingen lekplats längre. Det funkade inte alls och med tiden fick jag bli allt strängare i tonen och det funkade bara så länge de visste att jag såg dem. Gissa var de var när vi var borta.....
Snack med mamman var värdelöst, hon förklarade bara att de vara VANA att springa på vår tomt och de kunde alltså inte fatta att det var slut med det.

Med åren blev jag riktigt osams med dem och deras förgrymmade mamma. Särskilt efter att jag talat om för henne att vi inte uppskattade att hennes barn rotade i vår postlåda och läste vår post. Det hette bara att de små änglarna aaaaaldrig skulle göra nåt sånt. Trots att jag tagit dem på bar gärning ett flertal gånger.
Föräldrarna gick dessutom in i vårt hus och garaget och s k "lånade" både verktyg och mjöl mm. Vi hade aldrig sagt till dem att det var ok att göra det. Dessutom så hade de en förmåga till att glömma lämna igen grejorna. Det fick vi själva förstå att det var "utlånat" och hämta tillbaka hemma hos dem.
Behöver jag säga att det blev ohållbart till slut. Tack och lov så flyttade de så småningom och de nuvarande är betydligt bättre att ha att göra med.
Grannsämja, det är ofta bara på en familjs villkor......

När man läser sånt här så är man verkligen glad att man bor där man bor och har de grannar man har.

Jag tycker inte man ska behöva tolerera att andra ser ens egen mark som deras privata egendom som de kan göra vad de vill i när de behagar. Lider med trådskaparen och hoppas det löser sig på bästa vis.

och självklart så är det den typen som alltid ska yngla av sig Jag hade nog attan lappat till henne, rejält.
På tal om annat, nu är det älgjakt och alla år har jaktlaget lekt paris d'acar när de stampat på gasen genom gårdsplanen på väg upp i skogen och jag har gapat och skrikit och varit heligt förbannad, men i morse körde de jätteförsiktigt Alltid något positivt, hoppas de fortsätter med det hela veckan
Grannen "varnade" mig vis sms i lördags att det var älgjakt denna veckan och jag svarade "Jo tack, jag vet. Jag har bunkrat upp med konserver och allehanda överlevnadsutrustning, men tack ändå"

Två av grannarna har barn. Och i vårt hus bodde tidigare en barnfamilj, så ungarna var ju vana att vara i det som nu är vår trädgård eftersom dom var kompisar. (Två 10-åringar och en 5-åring.)

Har skapat en egen relation till barnen, helt oberoende av föräldrarna. Det är kul att prata med barn. I våras fick dom vara med och hjälpa mig rensa löv och kottar i woodlandet som vetter mot deras tomter. Men lika naturligt har det varit att under sommaren säga åt dom att kila hem för nu ska jag jobba eller sitta och läsa eller vad det nu var jag skulle göra. Då lyder dom snällt.

Att bli sedd som en surkärring eller surgubbe borde inte vara nåt problem om man inte vill vara vän med familjen ifråga. Spelar ingen roll vad dom tycker, bättre sätta sig i respekt än att låta ungar och andra trampa på en.

Så här hade jag gjort.

I tysthet hade jag samlat in alla leksaker på min tomt varje kväll ganska sent.
Efter några veckor hade jag lagt en lapp i grannarnas brevlåda om att du har tillvaratagit en stor mängd leksaker, cyklar mm på din tomt.

Du det kan vara oklart om vem som är ägaren vill du att samtliga barnfamiljer samtidigt skall återhämta leksakerna så att du inte riskerar att lämna ut fel saker till fel ägare eftersom du vill tänka på grannsämjan.

Eftersom du vill att alla skall ha en chans att närvara så sätter du datumet fjorton dagar bort.
Du påpekar samtidigt att alla ej återhämtade leksaker som upppenbarligen inte har någon ägare kommer att skänkas till myrorna eller förpassas till soptippen efters om de upptar så stor del i ditt garage och du inte har plats.

Avluta dom med att hälsa dom hjärtligt välkomna till leksaksdelardagen mm.

Sedan skall du vara stenhård med att inte lämna ut några leksaket i förväg utan låt ungarna vänta fjorton dagar på sina cyklar osv. Den biter ska du se.

Eftersom du varit artig och rättvis kan ingen klndra dig men inte järnvägars kommer det att vara några leksaker på din tomt i fortsättningen.

urk hoppas man inte får det så i vinter... jag kan nog bli riktigt förbannad om jag hade det så... deras leksaker hade inte haft en chans ens

Håller med Ingrid Zon3! Samla ihop prylarna o skänk till nån insamling. Kan folk inte lära sina ungar gränser i alla bemärkelser ska de kanske inte skaffa barn?!
Hade en grannunge som inte pratade normalt utan tjöt i falsett! Den stolte barnafadern verkade aldrig ha hört talas om hörselskador! Vore ju bra om föräldrar tog sitt ansvar!
Barn kan inte allt av sig självt, någon måste lära dem...
NinaVästerplana

Fattar inte varför alla tycker du ska "hämnas". Alla förslag om att kasta leksaker, samla ihop och skänka bort eller hålla på dom i flera veckor är ju att bära sig lika illa som barnen och deras föräldrar. Håll dig för god för det! Det slutar bara med att alla grannar som har barn kommer att snacka skit om dig.

Att dom bär sig illa åt ursäktar inte att du själv gör det som nån slags hämnd.

Bättre att sätta sig i respekt. Säga till barnen vänligt men bestämt. Säga till föräldrarna vänligt men bestämt. Då har i alla fall du gott samvete.

Bäst sagt!

Varför vara den som grannarna berättar om här som den som knycker barnens saker och ger bort eller slänger...??

Det kan ju vara en bra idé att börja med att prata både med ungarna och föräldrarna. Det tråkiga är när det inte hjälper. Vad gör man då?
Kan faktiskt förstå dem som "håller inne" med prylarna tills grannarna måste komma och fråga var de är.
Pratar skit om en, det gör de andra barnfamiljerna ändå så fort man vågat öppna munnen för att säga något negativt om barn som leker där de inte ska.
Numera ska man vara tyst och glad så fort ett barn kräver sin rätt att få leka var det vill......