Idag blev en grannes Bichon Frisé attackerad av lösspringande (med husse) sk kamphund.
Lilla T, som gick i koppel, fick käftarna om nacken och ruskades om.

Kamphundens husse skjutsade dem till veterinären.
Lilla T har två dränage i nacken ... förhoppningsvis kommer hon att klara sig ... men det får tiden utvisa.
Håller alla för henne.

Usch vad otäckt! Skickar också lite positiva vibbar till den stackaren.

Med tanke på andra historier man hör var det ju i alla fall hyggligt av den andra hundens husse att ta så pass mycket ansvar att han ställde upp och skjutsade. Hoppas han tar hand om veterinärräkningen också! Och håller sin hund i koppel fortsättningsvis.

Idag betalade han vet-räkningen och jag hoppas att han gör det också fortsättningsvis
så länge lilla T behöver vård.
Återstå att se om han håller hunden kopplad framledes.
Den var lite aggressiv mot gubben min när han motade bort den från vår altan en tidig morron.

Fruktansvärd händelse.
Men på mej låter det, som det trots allt är en ansvarstagande hundägare och jag tror han kommer att betala hela beloppet.
hoppas friséen blir återställd och inte blir rädd efter det här
Håller både tummar och tår för den lille
Olyckor händer och det här visar att man aldrig kan lita på en hund till hundra %
mågon liten signal, som vi mäniskor aldrig ser, gör att en hund attackerar.... Andra hundar eller mäniskor.

Lite OT... Har en hund som är lite rädd för "saker" som ligger i skogen. (fladdrande plastpåsar, kläder m.m.)
när jag visar henne att det inte är farligt, börjar hon och nya vovven slita i "saken" och då ser man vad en hund kan triggas till.
Hade det varit en hare eller katt som desutom pep/skriker, så slits den i stycken...Då har jag ändå "snälla och trevliga hundar" dessutom väluppfostrade och kopplade....(har fortfarande collie och colliemix)


edit:rättat stavfel

hoppas att hunden klarar sig utan men, fysiska och psykiska. lever den bitande hunden ännu? hoppas inte, sådana hundar ska avlivas, hellre förr än senare.

en av mina hundar blev nästan ihjälbiten av en pitbull för 8 år sedan, veterinärerna lappade och lagade i timmar och idag är han nästan återställd psykiskt. det har varit jobbiga år.

här på gården bor det en amstaff som är helt galen, den var nog inte det från början men har blivit pga understimulering och totalt hjärndöd ägare som inte kan ett uns hund. nu är hunden parad. inte röntgad, inte mentalbeskriven, ingenting .. jag blir så less på sånt.

på en gård bredvid såg jag en stackars pitbullvalp bli släpad på rygg efter en förbannad husse, valpen ville nosa åt ett håll men det ville tydligen inte husse.. husse är idiot så förmodligen kommer hunden bli det också.

Vad jag känner när jag läser vad du skriver, Herkules är inte lämpligt i tryck.
Blir lika förb***ad varje gång jag ser hur hundar far illa, av okunskap eller dårskap...

Har precis hindrat en tonårig tjej från att skaffa hund...Hon ville ha en pittbull som skydd!!!! (för vad visste hon inte) eller en chiuahua för att den är så söt.....
Tur att hennes mamma fortfarande har ett ord med i spelet och är min vännina.
Där är det tvärstopp och hon får lära sig av mej/mina hundar om vad som gäller, när det gäller hundägaransvar och fostran.

Vet inte om du kommer ihåg min hund jag avlivade på studs, då den bet mitt barnbarn, men många förfasade sig och tyckte att jag skulle omplacera henne.
Vad hade hänt, om nästa ägare fick småbarn som grannar???.
Därför valde jag avlivning och vet att min vovve inte vandrar runt på blocket eller far illa.

Finns dom som tycker jag är hård, men en hund som biter...då gäller munkorg, och koppel....
Eller fostran...(Har en ny omplaceringsvovve som lär sig för varje dag.) efter att ha bitit sin matte...numera god som guld..

Edit: kan inte stava till "jycken/råttan "f.låt ...och kul att se att du fortfarande är med herkules)

Där jag bodde innan skilsmässan fanns det en kamphund (pitbull, Amstaff) som hade gett sig den på att sänka en liten Huskytik.
Ägaren sket fullkomligt i att den visat extremt agg för tiken, en varm sommardag så hoppade den över den låga häcken och rusade rakt in i lägenheten hos Huskyägarna och försökte slita tiken i stycken.
Veterinären försökte så gott dom kunde och hon gick länge med dränage, men tyvärr så fick hon djupgående nekros i skadorna och gick inte att rädda.

Kamphundsägaren och hunden då? Fantasilös var han ialla fall inte, han skrev över hunden på en kompis så blev det helt plötsligt inte hans ansvar och ingen avlivning av hunden heller.

Jag blir lika förbannad och ledsen varenda gång jag hör sånt här
Stackars lilla vovven, hoppas verkligen att den klarar sig utan men.

Min förra hund råkade ut för samma sak för tre år sedan och fick gå med flera dränage länge. Hon blev aldrig samma trygga goa hund efter det. Den kamphundsägaren tog inget som helst ansvar och betalade inga veterinärkostnader heller. Nu när jag går ut med min lilla vovve går jag långa omvägar om jag ser en kamphund. Jag tycker inte att kamphundar har något berättigande i vårt samhälle då det oftast är helt fel klientel som har dom.

Ja vad ska man säga... bra att du hindrade tösen från att skaffa jycke Pejjan!

Min far blev biten en gång för ca 2 år sedan när han och Eddie (labbe) var ute och promenerade. Eddie var kopplad. Rätt vad det är kommer det en Soft coated farande och flyger på Eddie som tror att det handlar om lek. Far inser allvaret snabbt och sliter bort angriparen och får som tack vaden sönderbiten. Blodet sprutar och sedan kommer ägarna till angriparen och fångar in den. Den hade smitit ut inifrån.

Ägarna tog på sig hela ansvaret och betalade alla kostnader utan att protestera men ljög min far rätt upp i ansiktet när han frågade om hunden hade haft några tendeser åt detta hållet innan... "Ne-ej det har han inte..."

Senare fick far höra av andra att det var inte första gången den hunden hade attackerat andra hundar. Sedan dess har det dock varit lugnt i området där han bor.


Under vistelsen i Paris såg vi många hundar och alla av större modell oavsett ras hade munkorg. Endast småhundar som får plats i handväskan hade inte det. Samtliga var utan
undantag kopplade. Dessutom såg vi inte en enda hundbajs på gatan. Kan dock bero på att hundägare som lämnade sånt kvar får 180 euro i böter... Det hade ju kanske behövts på fler ställen.

Ciczi

Det är så j***a trist att en liten grupp totalt omdömeslösa och olämpliga hundägare kan få ställa till så mycket skada. Utöver skadade hundar så skapar det oro och rädsla hos många som knappt vågar gå ut med sitt djur.

stämmer bra det - jag går omvägar, kollar alltid runt när jag går över gården så inte tokspelsamstaffen kommer kutande.
har alltid hökblick framåt, bakåt och åt sidorna i stort sett var jag än är så att INGEN annan hund ska kunna kasta sig över mina hundar.
en rottis kastade sig över nacken på min andra hund för några veckor sedan, den hundens matte höll i men orkade inte riktigt med så hon flög efter hunden tvärsöver gångvägen.
nu blev det ingen skada sån tur var.
en hund som ger sig fan på att han oprovocerat ska klippa en annan hund har gjort sitt, svårare än så är det inte.
det är trist för det är till 99% inte hundens fel från början.
eller som anders hallgren säger "jag har inte träffat så många mentalt störda hundar, däremot ägare" ...
ett förbud för vissa raser skulle jag välkomna och munkorg och koppeltvång utan undantag på allt annat över 20 kg.
tyvärr tror jag inte på hundkörkort rent praktiskt.
däremot undervisning i skolor och på kommunal nivå (alltså jag tänker som simhallar, idrottshallar, fotbollsplaner så kanske hundens hus med alla roliga aktiviteter skulle kunna vara något, många ungdomar har ju från början ett genuint hundintresse men inga föräldrar som brinner och då kan det bli pannkaka den dagen det införskaffas en hund.
hundar är och kan bli ett ganska stort problem och då pratar jag inte hundbajs..

ps: tack pejjan

Min tanke är alltid när det händer....en del skulle inte få ha hund.
Den lilla vovven kan ju klara den fysiska skadan bra men den psykiska påfrestningen kan bli jobbig.

Jag håller tumamrna att allt ska gå bra.

Vi hat flera mördarhundar här i området samt rätt så många Dobermann hundar. T.ex. en tjej med 2 doberman i huset som tycker det är roligt när alla är rädda för hundarna. Ingen vågar gå in i hissen när hon är där med sina hundar. En morrar alltid när man kommer i närheten.

Jag gillar hundar och hundar gillar mig men en del hundar gör jag en stor omväg när jag ser dom.

För inte länge sedan blev en mördarhund avlivad här. Han gick på andra hundar och människor. En liten hund i grannhuset blev mycket illa biten av honom.

Många som skaffar sig sådana hundar gör det för att hävdar sig. Att andra människor är livrädda tycker dom är roligt.

Elisabeth

Är absolut avvaktande till sk. kamphundar, och deras ägare, men samtidigt finns det ju hundar av "vanliga" raser som är illa hållna. Här i trakten finns belgiska vallhundar som är illa hållna/fostrade eller snarast haft otur med sina ägare. Matte har noll pli och vissa brister i folkvett.

Läste också nånstans att golden retriever är den ras som orsakar mest bitskador på människor i Sverige. Konstigt låter det och jag vet inte om det är sant...

sett till hur många golden det finns i sverige jämfört med exvis pitbull så vore det konstigt om inte golden bitit mer/fler

Lilla T mår efter omständigheterna ganska bra idag ... går på smärtstillande
men hade nu på em orkat hoppa upp i soffan av egen kraft.

Enl ägarna till "besten" så har den avlivats redan igår.
Hoppas att det stämmer och inte är något de bara säger ... de hade tydligen inte låtit helt trovärdiga
men det lär visa sig ganska snart.

Jo, är det säkert. Men jag drar nog också slutsatsen att det primärt handlar om att bedöma "föraren" och inte hunden.

Netha, det låter ju bra alltihopa, vad glad man ändå blir av sånt här även om det var otäckt att det hände. Inte sånt som slaskpressen frossar i.

Håller med där, och tycker det låter som en seriös hundägare trots allt.
Hoppas att lilla vovve inte får för många bestående men av händelsen.
Hoppas att dess ägare vågar närma sig större och SNÄLLA hundar i fortsättningen, så lillen ser att dom inte är farliga.

Lite OT
Tycker inte om att man klumpar ihop alla brukshundar som "kamphundar"...
Det gör hundarna bara en otjänst, då det är massor av "doggar" som klassas som "kamphund" numera.
En renrasig Amstaff eller en engelsk staff är inte farligare än en boxer eller vilken hund som hellst.
MEN... när man blandar in flera doggar eller rena vakthundar (dobber ,rottis bulldogg ,argentino, boxer, rodesian, thai o.s.v.) Då förtst blir det en "farlig hund, när du inte har en susning om, vilken ras som dominerar och vilken instingt som styr.

Jaha...Nu spårade jag ut igen...Ber om ursäkt för det. Men vissa raser skall inte blandas upp!!!!

intressant det du skriver men jag håller inte med dig, vet att exvis en renrasig amstaff kan bli en mördarmaskin. utan någon som helst inblandning från något annat förutom föraren.. trist men sant.
hoppas att lillhunden blir frisk utan några men!

Träffade lilla T idag ... aj, aj vad ont hon har. Hon som annars kommer till mig som ett skott och
alltid är glad ... nu gnydde hon lite och haltade på vä framben där hon också fick bett.
Stackarn, det stack upp dränrör runtom, just bakom nacken.

Nu, när matte kommit från chocken så vet vi att det inte var pitbullen som högg,
utan en av två Grand danois som han också har.

Iaf så är det en reko typ som står för alla kostnader.
hittills ca 2.000kr

Väldigt dumt ex - du kan bättre

Håller inte med om att det var ett dumt exempel, det är väl klart att ju vanligare en företeelse är (eller i detta fall, hundras) desto större chans att nåt inträffar. Har du 1 hund är sannolikheten inte så stor att nån ska bli biten - har du miljoner hundar är sannolikheten större.

Det är jättebra att hundägare nu tar sitt ansvar och betalar för skadan hans hund åsamkat men det vore ännu bättre om han kunde lära sig att hålla sina hundar kopplade. Ska det vara så himla svårt att fatta?

vad är det jag kan bättre? såklart det finns fler golden och så klart ökar bitstatistiken då. fast jag har aldrig sett dessa siffror, bara hört talas om dem.

Kollar man bitstatistiken så ligger ju golden högt upp på listan men i bitstatistiken ingår inte när hundar blir bitna utan bara när människor blivit bitna, därför ligger pitbulls och amstaff t.ex. mycket längre ner för dom attackerar sällan människor men däremot oftare andra hundar. Dessutom tror jag att det finns ett stort mörkertal överlag.

DON'T TRY THIS AT HOME KIDS
Men ha det gärna i åtanke. Jag ska berätta lite om bitande hundar.

Jag hade en bearded collie hane en gång i tiden som hette Eddie. Jag köpte honom som omplaceringshund när han var ett år och hans matte kom på att hon var allergisk, (men bara någon månad senare hade hon köpt en dobberman istället - mindre päls, antar jag). Eddie var kryptorchid och världens snällaste farbror under hela sin livstid. Han gav sig aldrig på andra hundar, men han tyckte inte om små barn utan brukade morra åt dem när de blev för närgågna. Under sina 14 år bet han aldrig någon levande varelse. Men Eddie hade en annan egenskap som gjorde att andra hundar fullständigt löpte amok när de fick se honom. Om det var svansföringen, eller vad annat det kan ha varit vet jag inte, men hundarna hoppade över staketen och satte full kareta mot Eddie och attackerade honom och det enda jag kunde göra var att släppa kopplet så att han fick en chans att springa undan. Beardisar är både snabbare och smidigare, så han bästa odds var just att springa. I början blev jag ju naturligtvis evigt förbannad på de förfärade hundägarna som inte kunde förstå varför deras hund plötsligt bar sig åt på det sättet, men när det kom en liten fet tax springande efter oss på gatan en vacker dag och försökte hugga efter Eddie så insåg jag att det inte var så mycket hundägarna det hängde på, utan faktiskt MIN hund, som medveten eller omedvetet signalerade något som retade upp de andra hundarna.
Gode tid vad jag sanar Eddiepojken, trots den eländiga pälsen.

Rottweilern Fanny var en dam med mycket stabilt psyke och när det gällde hundslagsmål så gick det att lita på henne till 100 procent, men hon var mycket noga med att behålla sin dominans. Eftersom hon var ranghög av naturen så råkade hon sällan i trubbel, faktiskt bara vid två tillfällen. Ett då jag var på besök hos en vän som hade en blandrastik som hette Eira som inte alls tyckte om att det kom en ranghög hynda till hennes revir. Hälsningsritualen gick bra, men efter ett par timmar när de börjat springa lösa på gården så anföll Eira Fanny framifrån första gången. Ruff och skäll och Fanny som var både större och starkare, lade ner Eira på rygg och gick sedan därifrån, med rest ragg. Inte en skråma på någon av hundarna. Andra gången anföll Eira bakifrån och fanny lade återigen ner Eira på rygg och gick därifrån. Därefter försökte Eira inte anfalla Fanny mer, men låg på trappan och surade resten av dagen. Ingen av hundarna fick några blessyrer.

Den andra hunden som anföll Fanny var en ung Grand Danoishane som hette Napoleon, som jag skulle ta hand om som omplaceringshund för att ge honom en sista chans innan avlivning.
Det var under hälsningsritualen på neutral mark i ett skogsbryn, som Napoleon gav sig på henne. Napoleon var mycket maskulin, men det var inte för att Fanny var ranghög som han skulle bita, visade det sig sedan.
Vi särade omedelbart på hundarna men Fanny visade ingen rädsla och efter några minuter hade hon tagit över kommandot även över denna stridslystne herre, bara genom sitt kroppspråk och tiden efter det så var det aldrig någonsin något bråk dem emellan. Aldrig.
Däremot högg han Eddie och när han gjorde det så var det inte för att sätta sig i respekt - han högg för att döda. Vi höll Napoleon och Eddie separerade under de tre månader som Napoleon bodde hos mig, hundarna fick turas om med att föllja med till jobbet, men Napoleon bet efter allt, kaniner, katter vad som helst och det var massivt och aggressivt, han var helt klart störd i huvudet. När jag gav upp fick veterinären ta över.

Nu sitter jag här med två unga hanar - Alfons och Diesel. Alfons har jag haft sedan han var valp och han har ett stabilt psyke, men är ganska dominant i sätt mot andra hundar. Fanny fick cancer som inte gick att operera bort (vi försökte två gånger) när Alfons var liten, så när vi sedan avlivade henne så skaffade jag Diesel att prova som sällskap åt Alfons. Diesel är en omplaceringshund vars ägare kom på att de bodde för nära en väg.
Diesel är mycket mjuk och undergiven men ibland får han tokryck.
När Diesel kom hit så tog han både Alfons och Alfons leksaker, OCH Alfons säng med storm. Allt som en gång var Alfons var nu Diesels, enligt Diesel själv. Jag har nog aldrig sett Alfons så surmulen som under den perioden, han tillbringade sitt lilla liv i skymmundan och bara betraktade det svarta otäcka som hade kommit.
När det hade gått en vecka så tyckte han att det var nog och tog steg för steg tillbaka sitt revir och de leksaker som var hans favoriter, de han inte gillade fick Diesel behålla.
Med detta återtåg följde naturligtvis hundslagsmål, varvid jag skulle dela på dem - trodde jag.80 kilo i den ena armen och 40 i den andra och så försöka att hålla dem isär... Blodet skvätte, både på hundarna och mig och möblerna flög all världens väg och jag började fundera på kastrering o.d.

En dag när de slogs så tröttnade jag och tänkte att de får väl slåss då, tills de blir klara och gick ut ur rummet och stängde dörren. Då slutade de att slåss.
Efter det har vi gjort så varje gång att så fort de ryker ihop så har vi bara vänt dem ryggen och lämnat dem ensamma. Det som händer är att de slutar slåss samma sekund som de blir ensamma.
Resultatet av detta är att när jag går emellan och ska försöka sära dem så tror de att jag hejar på dem och slåss än värre och det är då det börjar bli farligt.
Numera slåss de aldrig inför mig, utan de passar på med sina uppvisningsmatcher - för det är precis vad det är- när det kommer hem folk som inte är hemma så ofta. De får stå i köksdörren och när hundarna börjar slåss så stänger de dörren och hundarna slutar omedelbart slåss och sedan kan gästen komma in och alt är som vanligt, inte en skråma på någon av hundarna och de kan sova i samma soffa.

Vad jag egentligen ville säga med detta är, först och främst att ni naturligtvis inte ska lämna era hundar att slåss på liv och död, men ha det i åtanke att det oftast kan bli värre med hussars och mattars inblandning och det är då de hugger hårdast och det blir sjukstugan som gäller.
Hundar som springer lösa tillsammans slåss väldigt sällan, så att det blir blodvite, utan det krävs alltid att den aggressiva hunden känner medhåll och trygghet från husse och matte för att han ska gå till attack på allvar.

Tycker nog att du har både rätt och fel Grå i det du skriver. Kanske ifrågasätter jag mest det sista och det därför att många gånger finns husse eller matte inte ens inom synhåll när en aggressiv hund går till attack. Som du säger så vet man inte alltid vad det är för signaler ens hund sänder ut och ibland behöver det inte vara några signaler alls men som jag nämnt tidigare så har olika hundar olika retningströskel. Är den låg, som hos kamphundsraser t.ex., så behövs i stort sett ingenting för att en attack ska vara ett faktum. Om det blir skador och hur stora isåfall har också mycket med storleksskillnaden på hundarna att göra. Min 3-kiloshund skulle väl närmast betraktas som ett leksaksdjur av en del andra hundar och det vet vi ju alla hur sådana kan behandlas ibland och då håller säkert leksaksdjuren bättre. Tindra skulle bergis bli platt om din Alfons slängde upp en tass på hennes rygg så det behövs ibland inte ens en aggressiv hund. Alltså får jag som matte göra vad jag kan för att undvika att hon kommer till skada och det gör jag inte genom att ha henne lös bland andra hundar som vi inte känner och som är i förhållandevis stort format.

Jag vet, därför valde jag att beskriva alla olika varianter när mina hundar varit i råkurr. Eddie är ett lysande exempel på hund som kan råka illa ut p.g.a signaler och Napoleon är ett lysande exempel på hundar som har störningar och som inte på några villkor borde få vistas i närheten av andra hundar.
Alfons och Diesel är exempel på hundar som slåss för att imponera.
Jag menar bara att man borde ha allt detta i åtanke men som sagt inte lämna sina hundar att slåss vind för våg, för det kan ta en ände med förskräckelse.
Det sista om hundar som springer lösa tillsammans är inte mitt eget påhitt, utan det går faktiskt att läsa om i hundlitteratur, och rastparkerna i exempelvis Stockholm tycker jag är ett ganska bra exempel på det, för att inte tala om vissa hunddagis.
Hundar i koppel gör oftare utfall än hundar som vistas lösa, för att kopplet utgör en trygghet för hunden.

Jodå jag vet också det där om lösa hundar men det går ändå inte att släppa ihop vilka hundar som helst ju, det var bara det jag menade.

Det verkar också finnas massor av hundar som gör utfall, man kan ju undra hur det kommer sig, och då vågar kanske inte ägarna släppa lös dom. Själv har jag aldrig haft en sån hund och då är jag ändå inne på min 7:e . Det enda någon av dom attackerat är en höna vilket fick till följd att en del färgranna fjädrar rök till glädje för dess ägare som var en inbiten fiskare och knöt sina flugor själv . Undrar vad det beror på att det finns så många utfallsbenägna hundar. Man kan dagligen läsa om folk som har detta problem på diverse hundforum.

När det gäller Napoleon så berodde det på tre saker -
1) uppfödaren avlade på en tik med mentala problem, hon var snygg men fullständigt galen.
2) Napoleons var ett resultat av s.k "maskulinisering". Ju större och biffigare hane, desto bättre resultat på utställningarna. Detta var rätt populärt under en period tills man började inse konsekvenserna. En maskulin och dominant Grand Danois är inte smidig att ha att göra med. Tack och lov så har man börjat återgå till att främja mildare hanar.
3) Napoleon hade p.g.a sina problem valsat runt bland en mängd hågade ägare, som inte orkade hela vägen. Detta är helt förkastligt när det gäller hundar och som jag skrivit förut, - värsta exemplet var en 8 månaders tik som hade mig som femte ägare, hon var också helt förstörd av detta. Hundar behöver en flock, en ägare och de behöver trygghet och stabilitet. Att byta ägare är detsamma som att uteslutas ur sin flock och ratas av sin ledare och det är det absolut värsta som kan hända ett hunddjur. Om det dessutom händer gång på gång slutar tillsist hunden att bry sig och blir en ensamströvare, med eller utan matte/husse. De hundarna krävs det mycket speciella människor för att komma inpå livet igen, tyvärr är jag inte en sådan människa men när jag får en sådan hund och jag inte klarar av den så låter jag hellre avliva den än att skicka den vidare återigen.

Det var mycket sanning du skrev och bra dessutom Det är rent bedrövligt att det finns så många omplaceringshundar och jag tycker inte heller att man alltid gör rätt som omplacerar istället för att avliva. Det finns ju inte tillräckligt många kunniga människor som kan ta hand om dessa hundar som då istället återigen kanske hamnar helt fel.
Man ser också att många har väldiga problem med sina hundar redan i valpåldern och det är så himla tragiskt.
Dessutom vet man aldrig om det är en instabil ilsken hund man möter när man är ute och man kan heller aldrig lita på att en hundägare har koll på sin hund känns det som och ändå har många inte ens hunden kopplad vilket jag tycker är urdåligt.

Varför toppar golden bitlistan? några orsaker är:

1. finns många golden!

2. det är ju en så gosig, lugn härlig familjehund, alltså låter man barnen greja med hunden HELA tiden den får aldrig vara ifred och till slut tröttnar hunden och säger ifrån.

Jag har ju själv golden och visst är det en härlig hund, men den måste också få ha sin egen tid vilket kan bli svårt om det finns barn i närheten.

I förrgår blev ju en liten poik biten av en blandrashund på ett dagis. Hunden var int ekopplade och sprag in på dagiset och bet pojken i ansiktet. Ett6 öga är i fara... Stackars pojk

Hundägaren kom några minuter sedan när det hade hänt. Skall inte ens barnen på dagiset vara säkert? Jag älskar hundar och skulle så gärna ha en igen men inte skall dom går lösa och bitar folk hit och ditt.

Jag älskar hunder och dom gillar mig men jag har också hundrädda i min smabos släkt. Inte hjälper det när någon säger att min hund är så snäll....

Elisabeth