Nu har lilla Miro/Aurora som jag hämtade hos Myosotis i tisdags börjat slappna av. Igår fick jag faktiskt handmata henne med små ostbitar och under tiden hon åt dom kunde jag försiktigt ge mig på att klappa henne. Något som tydligen var väääldigt skönt.

Annars har det vart mycket fräs och morr och hon fick vara i badrummet tills hon var mogen att komma ut. Det var hon tydligen i går kväll då hon stack in i sovrummet och under sängen. En stund senare kollade jag till henne och till min glädje låg hon plötsligt på sängens filt Men sedan inatt har hon funnit tryggheten under sängen igen och där hör jag hur den gamla kastanjen som används som boll av de andra katterna, spelas med, fram och tillbaka. Det här kommer säkerligen gå utmärkt med tålamod och tid.

Det ska bli roligt att följa Miros öden och äventyr.

Vad roligt att höra att hon mår bra! Fräs och morr känner jag inte riktigt igen, men nu är hon ju ganska nyopererad också. Hon kommer att bli jättefin! Har hon träffat de andra katterna än?

Att anlägga en pool: Man går upp i Cillas säng och kissar. Duntäcket tog allt så inget gick ner i madrassen, tack o lov.

Att lägga en kabel: Man går upp i Cillas säng och gräver. Filten jag lagt ut istället för duntäcket tog den smällen.

Trots att kattlådan följt med, och hon vet vad hon ska ha den till, så var detta en sorts demonstration. Nu har hon fått flytta in i badrummet igen och till sin korg med filt. Undrar hur länge detta ska vara.

Mina andra kissar har träffat henne, på avstånd. Moses, Moa och Sascha bryr sig inte men Tessa gillar inte situationen. Äter och ut genom kattluckan som ett skott igen. Tar tid innan hon vänjer sig, trots att Miro är en hona och inte hane.

hoppas att allt kommer att bli bra och att vi får följa äventyret

Mindre kul med sängen, tur att madrassen klarade sig. Väldigt demonstrativt, hoppas det inte upprepar sig. Hoppas framförallt att dina andra katter vänjer sig snart! Det finns ju Feliway att köpa hos veterinären, det kanske kunde vara nåt? Kollade priserna när jag var där, sprayen ligger på 190:- men diffusern är ju tyvärr dyrare, tror det var 380:-.

Feliway kan man även beställa via nätet på djurapoteket. Bara att hämta på närmsta apotek dagen efter.

Just det, det hade jag helt glömt bort. Tack för tipset! Exakt vilken internetadress har djurapoteket Maria?

det finns väl trick mot katter som kissar inne också? typ, gnida med citrusskal...Kanske vore ngt att ha på överkastet så man får ha sängen ifred i alla fall...

Här är adressen du söker

Vilket lyckligt slut för Aurora/MIRO

Vi får väl hoppas att allt går bra med Miro. Hon sov i natt på min säng, själv sov jag i soffan (gammal ovana, kan inte somna annars). Hon såg ganska nöjd ut och morse hade hon hoppat upp på klädskåpet och sov där. Dessvärre hade hon igen gjort nr. 2 på sängen, tur att jag har mängder med filtar, och hon är iaf inte lös i magen och kissat hade hon gjort i lådan, där det ska vara. Fick klappa henne och till och med ta i henne, fast det sistnämnda var på gränsen.

Men jag litar inte på henne så hon fick flytta in i badrummet igen, när jag inte är hemma så känns det som det bästa, tills hon helt och hållet har lärt sig.

Min mammas katt bajsar ibland utanför lådan i perioder, och vi är inte säkra på varför...
En av teorierna är att hon protesterar då det varit efter sommarvistelsen på landet eller liknande...
Förhoppningsvis protesterar Miro mot nuvarande situation, för det går ju över när hon börjar komma till rätta!

Men det konstiga är att hon gick på lådan varenda gång här, ända från början. Den situationen måste ju ha varit mycket värre, nyligen frihetsberövad, sittandes i en hundbur, och även här var det ju andra katter runtomkring. Hon pratade väldigt mycket när hon var nödig, gör hon det fortfarande?

Jag skulle tro att detta är Miros sätt, att tala om för de andra katterna, att detta är HENNES säng och HENNES matte. Snabaste sättet att sätta SINA dofter på det hon vill äga, är just detta, när hon nu är lägst i rang (för det är hon automatiskt än så länge) När hon levde i det vilda, var hon ju högst i rang.

Jag tror att det kan vara något sådant som Maria skriver, ett försök att ta sig in i gruppen, oavsett vad jag tycker om det sättet. Jo, hon pratar när hon ska göra ifrån sig, inte alltid jag hör det då jag slocknat själv. Men jag tror hon börjar fatta på riktigt att hon ska gå i lådan INNAN hon lägger sig i min säng, eller nån annanstans för den delen. Tur att man inte är för äckelmagad iaf

Tror att det är stor chans att hon slutar upp inom någon eller några dagar......

En sorts lugn har äntligen infunnit sig hemma. Miro har nu fattat vitsen med lådan och gräver mycket noga och redigt i den och kommer ut o lägger sig sedan på sängen. När jag tittar till henne tillintetgör hon sig nästan, platt ligger hon och tittar på mig, nästan som om känner sig skyldig. Men hon njuter, det ser jag Hon har också börjat vänja sig vid ljudet av matserveringen morron och kväll, nyfiket tittar hon fram bakom ett hörn och var i morse till och med framme och åt i de andras matskålar. Moses är en sån snäll hankatt och slängde ett getöga på henne och hängav sig sedan åt maten, min lille matgris Tessa, hon som var så hysterisk, har från och med igår lugnat ner sig, vad det kan bero på vet jag inte, kan kanske vara så att när hon sticker iväg, så sticker hon ner till min mamma, några hus härifrån. O där är jag åtminstone 1 gång om dagen. Det är en trygghet för henne tydligen att få se mig där. Idag när jag kom från AF upp till mamma satt Tessa o väntade på att få åka bil hem. De andra katterna bryr sig inte utan kommer o går som vanligt.

Kul att det går åt rätt håll!

Instämmer!

Vad bra ni har skött detta!

Hur går det?

Jo då, hon mår bättre och bättre. Får sina rusningstider på kvällen. Roligt att se är när hon iakttar de andra och vad de gör och sedan går och gör precis samma sak. Men det gäller förstås inte att hänga och slänga i gardinerna, det är hon helt ensam om.


Miro En nyfiken men lite avvaktande Miro

En del har ju läst Myosotis senaste inlägg om räddningskatterna, att honan hon hade hemma hos sig stack ut. I fredags eftermiddag försvann Miro/Aurora ut genom dörren i ett obevakat ögonblick. Sedan dess har jag varken hört eller sett till henne. Troligen ligger hon och trycker någonstans, finns gott om husgrunder att krypa in under, eller vedbodar och liknande. Tycker ändå det är väldigt skönt att veta att hon nu är kastrerad och hoppas givetvis på att hon visar sig på verandan någon dag, men jag tvivlar på det. Och jag hoppas verkligen att hon inte är på väg neråt landet, fast det är väl ändå inte troligt.

Fortfarande ingen Miro? Hoppas du hittar henne snart. Konstig slump att båda katterna bestämde sig för att försvinna. Men jag tror inte att Miro är på väg till Skåne, det måste väl ändå vara för långt.

O nej, smet hon också iväg! Skönt ändå att hon är kastrerad, hon borde vl komma tillbaka när det börjar kurra i magen.

Vi håller alla tummar och tassar att hon ska komma hem snart igen!

Har du hittat henne än?

Nix, tyvärr. Känner mig ganska sänkt för tillfället. Vill inte tänka på hur stackarn har det och vad som hänt henne. I söndags eftermiddag fick jag noja, var snabbt iväg för att handla, ca 3 km härifrån och där det är bra med trafik o motorvägen går precis ovan paradvägen i byn. Över vägen springer en katt som trotsar den rasande trafiken och sätter sig mellan paradvägen och motorvägen. Hjärtat for upp i halsgropen o jag tänkte snabbt: Miro... Fast det var för mycket vitt på den här katten för att vara Miro. Men så blev jag förbannad på ägarna som släpper ut en katt i sådan våldsam trafik, här finns fasen inte en kotte, förutom jag o andra kattdårar då, som stannar för en katt, än mindre ser upp för den.

Det är bara att hoppas att Miro har hittat gården på andra sidan åsen där det finns hästar, chansen att hon får mat där är stor i sådana fall. För hit lär hon nog inte återvända, hon hade ju ingen som helst känsomässig relation till mig, det hann ju aldrig bli så.

Tråkigt - jag kan bara föreställa mig hur du mår av det. Ja, man får hoppas att hon hittade till gården eller nån snäll människa som matar henne.

Stackars dig och stackars Miro. Det här var ju inte bra alls. Du trodde att hon var i buskarna i början, men då verkar hon inte vara kvar där? Jag tänkte om du kunde låna en kattfälla, men det är kanske dumt. Jag vet ju inte hur mycket katter där finns.
Har du satt upp lappar? Pratat med folk?
Jag fortsätter att hålla tummarna i alla fall, ge inte upp hoppet!

Jag har pratat med grannarna men de jobbar ju på dagarna och när de kommer hem är det mörkt, de lär inte se henne. Hon smyger säkert runt knutarna som en osynlig skugga. Och en kattfälla lär inte göra mycket här, det förutsätter att jag vet var hon är o det gör jag ju inte. O grannskapets katter är alla åpna och vill ha maten i fällan, den skulle vara smockfull på nolltid. Jaja, jag gjorde mitt bästa, kastrerad är hon ju o några småttingar från hennes sida kommer inte.

Är så ledsen för din skull och för att pisse valde att ge sig iväg, innan hon hann finna sig till rätta.
Hoppas hoppas, hon trycker i närheten och ändå v'äljer att söka sig tillbaka

Ingen kul väg över till andra sidan, men hon kan ha sökt sig in i samhället istället...
håller tummarna för att hon snart väljer mat och värme, före friheten

Hej här en bra sida med tips på hur man ska göra när ens katt sprnger bort.

http://www.hittekatter.ifokus.se/Articles/...rd.ArticleGroup

Sen kan man annosera på blocket, kostar lite men når ut till många.

Eniro är gratis att annoserna på.

Hitterkatte.ifokus har en bra tråde för borttappade katter och många kattälskare som håller ögonen öppna.

http://www.katt.nu/ har en gratis annonssida, men det är lite svår att koma in på i bland, åtminstonde för mig.

Hoppas Miro kommer hem igen, var hon idmärkt? Iså fall är chansen större att om någon hittar henne så hittar de dig.

Miro blev aldrig öronmärkt i samband med kastreringen då det blev bråttom och jag inte hade/har pengar just då och nu för det. Jag har letat runt och runt i området, pratat med grannarna om henne och snokat under deras altaner, bodar osv. Dessvärre är det så att området är kattrikt och på kvällar o nätter går det inte att vandra runt hos grannarna. Om hon är kvar i området så får jag hoppas hon blir tillräckligt hungrig för att komma tillbaka, är hon inte kvar får vi hoppas att någon hittar henne och på något sätt meddelar sig i nån tidning.

Det kan finnas lite hopp om att Miro ligger och trycker hos en av mina grannar. Han har också katter, och en hund men sa sig förrut ha sett en katt som han inte kände igen sen tidigare. Men han kunde inte svara på frågorna, ifall katten hade en lång, tunn svans och vitt i ansiktet. Miro har ju så fina höstfärger att hon hur lätt som helst smälter in bland höstlöven på marken, vilket är en nackdel, just nu.

Hoppas att det är hon!!!

Stackars Cilla. Som du har satsat i tid och känslor på lilla Mio och så går det så här. Fast än ska vi väl inte ge upp hoppet....

Nä, än ger jag inte upp hoppet. Det går som det går, är det inte meningen så är det bara att inse faktum. Bara man gör sitt bästa så räcker egentligen det, även om det inte alltid räcker. Om det nu var nån som fattar vad jag menar

Jodå, jag fattar precis...och det är bra att du ser det så....


edit: skrivfel

Oh, jag hoppas att det är Miro som grannen sett!

hur går det

Usch, fråga inte... Det går INTE. Trots att jag varit ute och letat överallt efter henne syns eller hörs inget. Lät min systers hund lukta på hennes filt och så gick vi ut. Han fick inte upp något spår som ledde nånstans, och han är ändå väldigt duktig på att spåra. Dessutom så har min kropp brakat ihop igen, kan knappt röra mig eller stå/gå på fötterna så det försvårar ju verkligen saken. Inget gensvar på affischer som jag satt upp här o var heller. Börjar misstänka att räven kan ha tagit henne, i bästa fall för då har hon iaf inte lidit.

Usch
Blir så ledsen för din och pisses skull.
Så mycket arbete och så slutar det så här..

Ja Ja...Du försökte, sedan räckte det inte hela vägen.
Man kan bara göra så gott det går.
Hoppas ändå på att hon dyker upp igen.

Jo, man kan bara göra sitt bästa och lite mer men det är inte alltid det räcker till. Men det är väldigt ledsamt och det gnager i mig att det gått som det gjort. Men man vet aldrig, hon kanske kommer tillbaka rätt som det är. Hon är ju van att jaga ifall hon ännu lever och 1 vecka är inte lång tid för en katt att vara borta, det är lång tid för oss människor att vänta på dom å andra sidan...

CillaM!

Tack alla för era goda tankar, det värmer!

har du kontaktat närmaste polis??? Även fast hon inte är märkt så får dom ju en beskrivning!!
en av dom katungarna jag hade hemma här flyttade till en granne och försvann...det har hänt 2 gånger nu han är tydligen en strövare
då sa polisen att en familj hade honom hemma hos sig och det var bara att hämta honom....
vet inte hur det är hos dig men veterinär och polis är dom jag kontaktar här när det händer och kattsidan för försvunna katter....dom kan ju hittas någon annanstanns i sverige
men du har varit så duktig och snäll som kämpat på.....håller tummarna om att hon kommer tillrätta

Oh, jag lider med dig!

Du gjorde så gott du kunde och, som sagt, en vecka är egentligen inte lång tid för en katt att vara borta. Jag håller alla tummar!

Jag tror inte att hon svälter om hon fortfarande lever, hon är nog van att leva på möss. Och visst har du gjort allt du kunnat, men man är ju ledsen i alla fall.

Usch ja, det är hemskt när man har en katt på rymmen. Jag vet hur det känns!

Jag hade en gammal katt (han var 20 år!) som försvann när vi hade flyttat... Jag letade överallt och satte upp lappar och gjorde allt som tänkas kunde.
Jag hade väl nästan gett upp hoppet två veckor senare då det knackade på dörren och det stod en zigenarfamilj utanför. Öppnade och frågade lite försiktigt vad de ville.
De frågade om det var jag som var av med en katt, och när jag sa "ja" så öppnade de baksätesdörren till sin bil som parkerats just bredvid och drog ut min Eddie!!! Herregud vilket overkligt ögonblick detta var! Jag hade 20 euro i börsen och som jag gav dem. Eddie levde sedan ytterligare tre år så han verkar inte ha tagit så stor skada av detta äventyr. Men visst blir man orolig. Jag tänkte inte på annat under denna fasansfulla period.
Hoppas att du hittar Miro snart!

Med vänlig hälsning; Rosmarin