Maten var väldigt fin, mycket fisk och skadjur förstås, vågande mej till och med att prova på ostron, det var gott! Folk var gästvänliga och mycket hjälpsamma, trots att nästan ingen kunde engelska och vi ingen spanska, så gick det bra att göra sig förstådd ändå.
Den sköna karibiska stämningen var ljuvlig, ingen stress, mycket skratt och prat och det som inte gjordes i dag kunde göras i morgon...Lite mer av den inställningen skulle vi nordbor nog må bra av...
Visst kunde man se att fattigdomen bitvis var stor, en del hus var endast ruckel, skräpet låg i drivor utefter vägar och på en del gator. Lösspringande hundar och katter är alltid ett svårt kapitel för mej, men här såg faktiskt hundarna välmående ut, trots att de flesta var herrelösa. När man kom in i butikerna hade väldigt många skålar med torrfoder utställt till hundarna, så det var inga magra stackare som sprang omkring. Men visst...ändå...de skulle behöva tas om hand....
Resan är ett kapitel för sig...24 timmar en väg, det gällde att inte stressa upp sej och oroas över risken att missa någon flight. Mellanlandningen i Caracas skulle man kunna skriva en novell om...det var bland det rörigaste och vimsigaste och minst effektiva jag sett i flygplatsväg...
Men vistelsen på ön Margarita var värd det, jag tvekar inte att åka igen om tillfälle och pengar dyker upp!
Isla 5.JPG
ÅÅÅ vad jag blir badsugen!! Härligt att semestern blev lyckad, det är bara till att börja spara igen nu då. Synd att jag inte fick plats i väskan, ska köpa dig en stor till nästa resa 
