Hej

Jag skulle vara väldigt tacksam för goda råd från erfarna kaninägare. Det är så att vi för några veckor sedan utökade våran kaninfamilj med ett litet syskonpar dvärgvädurar (hane och hona på 7 v). Hanen blev ganska fort könsmogen så vi särade på dem tills det blir dags för kastrering (snart hoppas vi). De nya kaninerna är väldigt sociala och trevliga och bor i i två burar nära varandra i en del av trädgården.

I den andra delen av trädgården har vi ett snart 8 år gammalt syskonpar bestående av en hona och en kastrerad hane (hermelin). De har alltid fungerat bra ihop och har varit väldigt tajta (och är det fortfarande).

Men för någon vecka sedan när vi skulle släppa ut dem i rastburen, strax efter att de nya kaninerna hade varit där, började hanen (som för övrigt är en väldigt blyg och trevlig liten herre) jaga sin syster och eftersom systern också har en väldigt stark vilja så rök de ihop och innan vi visste ordet av rök tussarna hej vilt. Vi satte då genast in dem tillsammans i sin vanliga bur och de lugnade snabbt ner sig.

Men nu har problemet blivit värre. Så fort någon av de nya kaninerna går i koppel utanför ryker de gamla kaninerna ihop inne i sin bur.
Vi vet inte vad vi ska göra, de kommer ju att skada varandra till slut. Kan det bli bättre när den nya hanen är kastrerad? Borde vi låta kaninparen hållas i varsin del av trädgården och med varsin rastbur?
Vi har märkt tidigare när det kommit främmande kaniner till trädgården att hanen har velat "skydda" honan. Vi hade också förut en ensam kastrerad hane i en bur alldeles intill, tills vi var tvugna att sälja honom. Då gick det jättebra även den första tiden då han inte var kastrerad.

Jag blir jätteglad för alla tips och tankar om vår situation!!

Ja, jag tror inte att de någonsin kommer att bli sams, i alla fall...

Att hålla dom i varsin del av trädgården tror jag inte kommer att funka heller. Dom har ju rätt så hyfsat luktsinne ändå, så den gamla hanen kommer att beté sig på samma sätt oavsett hur du gör, tror jag.

gamla hanen hävdar sitt revir och sin hona. Anledningen att han flög på henne och började slåss var väl att han förknippade henne med den lilla hanens doft, alt. de båda nya kaninernas dofter.

Att ha kaniner som lever i åtta år måste vara ganska så ovanligt, eller?
Jag minns inte hur gamla våra kaniner blev men så gamla blev dom då inte.

Vore jag du så skulle jag antingen fråga om det går bra att lämna tillbaka de nya kaninerna. Vill du/ni hellre ha kvar dessa så kanske ni borde överväga att "ta bort" de äldre. Det måste väl vara dags för dom att få komma till "kaninhimlen" ändå, snart....?
(Ber så väldigt mycket om ursäkt om jag låter hård och känslokall. Det är jag inte men jag har lite svårt att se de gamla kaninerna som har fått vara själva hos er, konkurera med de nya. Tycker inte att dom ska behöva göra det.)

Har ni tur så kanske det löser sig inom en "viss tid" ändå, genom att de tröttar ut sig själva och lär sig att acceptera situationen som den är. Dock så har kaniner väldigt lätt att stressa upp sig, de kan ju t.o.m. bita ihjäl sina ungar för lite och ingenting.

Det var många år sedan jag hade kaniner själv så innerst inne så hoppas jag att du får lite andra lösningar på din fråga.
Jag tror inte att den kommande kastreringen på lillpojken kommer att förändra läget men jag hoppas att jag har fel...

Håll gärna tråden uppdaterad. Intressant att få veta hur det kommer att gå...


Sussie.

Tror att problemet ligger i att den unge herren inte är kastrerad ännu.
Den gamle känner lukten av okastrerad kaninhane och vill hävda sin rätt till sin partner
Tror att det ger sig om du undviker att rasta den nya hanen inärheten av den gamle.
Han är nog mest rädd, att honan skall para sig med unghanen, då han vet att hon är fertil.

Håll isär dom tills den nye är snöpt.

Det tror jag med, eller hoppas det iaf. för då går ju problemet att lösa
Igår slogs de när honan hade varit ute och gått i närheten av de nya kaninerna. Hon luktade väl okänd hane eller nåt...

Att ta bort de gamla kaninerna kommer inte på fråga de skulle mycket väl kunna leva i 4 år till eftersom de är hermelinkaniner och fortfarande är friska och pigga (om än lite tjocka ). Att sära på dem skulle inte heller vara någon lösning då de tycker så mycket om varandra och det är närmast djurplågeri att hålla en ensam kanin i en avskild bur i trädgården. Kaniner är flockdjur och bör ha sällskap av en kaninkompis alternativt ett marvin eller liknande

Tror ni att det skulle hjälpa om hanarna fick träffa varandra? På neutral mark då såklart. Men det känns lite läskigt eftersom den nya hanen fortfarande bara är ca. tre månader gammal och relativt ung.

Ja jag säger då det...
Fortsätt komma med tips!

Tror inte du skall föra ihop dom.
Det leder enbart till slagsmål, och förvärrar bara läget.
Håll buren med den okastrerade på avstånd och undvik att rasta honan i närheten.
När den lille blivit kastrerad och det gått någon månad, kan du ställa dom närmare, lite i taget, så vänjer dom sig så småningom.

om man absolut måste ha flera kaniner så tror jag inte på att ha dem tillsammans.. testa med att ha ett marsvin tillsammans med en kanin istället. Kaniner är ju kaniner, det funkar väl på ett visst sätt i en kaninkoloni... vi har fött upp kaniner i min familj så länge jag minns och att ha flera tillsammans (annat än mamma med sina ungar) är nog ingen hit... förutom med hanar och honor men då blir det ju fler om man så säger... Att kastrera kaniner verkar lite överkurs på nåt vis....

För oss blir det den tredje kaninhanen som blir kastrerad När vi har frågat uppfödare om vilken kombination är bäst (hona+hona, hane+hane eller hona+hane) har de alltid sagt att den bästa och säkraste lösningen är en hona och kastrerad hane som är syskon. Våra gamla kaniner har funkat utmärkt tillsammans och är bästa vänner, sitter och tvättar varandra, sover tätt ihop osv. Därför vill vi gärna att det ska förbli så även i framtiden.

Var ute och kikade till dem imorse. De satt inne i huset och mumsade hö och såg ganska lugna ut. Vi får väl vänta och se hur det artar sig... Vi hoppas på en snar kastrering, men det är inte säkert att det är möjligt än eftersom den lille hanen är så pass liten fortfarande.

Men hur kommer det sig att det gick så bra med den andra kaninhanen vi hade innan då? Då stod ju buren precis intill och de verkade inte bry sig ett dugg. Inte ens när han var okastrerad. De kunde till och med nosa på varandra genom gallret. Konstigt...

vi hade alltid en kanin i varje bur. Inte så kul för dem kanske men det var ju uppfödning så... Som sällskap tycker jag nog att andra djur kan va lite roligare än kaniner... Annars är ju större kaniner som svensk lant eller så lite häftigt... vi hade två (Benny och Barbro) de blev kändiskaniner och var med i en svensk film Pensionat Oskar eller vad det hette, med Loa falkman en annan gång tog vi hand om en dvärgvädur från Öfvre Östermalm på telefonförfrågan... som behövde pensioneras på lantlig ort för 2.000 kronor i månaden inklusive oxfilé, en hel del löjrom samt en del kladdkaka vid tillfälle... ibland blir man rätt förvånad över folk men ja det var ju lönsamt

Du skojar?! Vad roligt med filmstjärnor till kaniner! Men inte åt väl kaninen oxfilé Min kompis kanin åt däremot choklad när den var mindre... Fast min granne var klok nog att byta ut chokladen mot linfrön, persilja och broccoli. Det sägs att kaniner till och med kan dricka läsk!! Om man är dum nog att bjuda dem på det såklar Fast lite roligt borde de väl få ha... Visserligen är det inte nyttigt för dem med det är det ju inte för oss heller För min del tycker jag att kaniner är de bästa husdjuren näst efter hund! De är lagom självständiga och dessutom sociala, gosiga, söta och roliga. Älska kaniner!!

Kaniner är inte flockdjur!

Två hoinor går utmärkt att ha ihop, speciellt om dom är syskon och uppvuxna med varann.

Vi har 6 honor (färdigutställda) som bor tillsammans i en stor rastgård, fungerar utmärkt. Dom rangordnar sig snabbt.

Inte?! Vad är de då? De bor ju i kolonier ute i det vilda... i alla fall vildkaninerna på Gotland Har nu märkt att honan blir alldeles slapp i kroppen när hanen blir på bråkhumör. Är det för att visa sig underlägsen? Vi ska ringa till vetrinären i veckan och höra om kastrering...

Kaniner är kolonidjur.

Din hona "ger" sig, det är hanen som bestämmer där.

I vår hon-grupp rangordnar sig kaninerna, vi vet vem av dom som bestämmer.

Livsvillkor

Kaninerna bor en och en i burar. Det är endast hona med ungar och ungdjur som kan vara tillsammans de första månaderna. Redan vid två månaders ålder skiljer man ungarna från honan.

Vid tre – fyra månaders ålder, beroende på ras, skiljer man ungarna från varandra. Hanar måste sättas en och en då de blir könsmogna vid denna ålder (varierar lite med ras) och börjar slåss. De kan skada varandra mycket illa, ofta försöker de rent av kastrera varandra.

Honor kan bo tillsammans längre, men det är risk för slagsmål i samband med könsmognaden. En dominant hona kan undertrycka och terrorisera andra honor. Ska honorna bli utställningsdjur som vuxna, bör man sätta dem i enskilda fack vid tre månaders ålder för att de i lugn och ro, utan risk för skador, ska utvecklas på bästa sätt.

Kaniner uppskattar inte andra djurs sällskap, även om det finns de som trivs bra tillsammans med lugna hundar, katter och marsvin.

Texten hämtad från www.skaf.info

annan länk: www.kanin-net.nu