Jag tänkte plantera en pilkoja åt barnen i vår lilla radhusträdgård. De skräckhistorier jag fått höra gör att jag undrar om det kanske inte är en så bra idé. Törstiga pilar som letar upp vatten och förstör ledningar och annat. Jobbiga rötter som är omöjliga att bli av med om man tröttnar på sina pilar. Stämmer det eller är det bara skräckhistorier? Vad bör jag tänka på?

Det stämmer bra det. Pilar närmre än 25meter från husdränering! Om man inte har stor kassa för att dränera om vart femte år då förstås...

Det finns andra snabbväxande kanske mer lämpliga växter, om man vill ha en grön koja som inte förstör husdräneringen.
Exempelvis, liguster, buxbom, avenbok. Dessa är ju dessutom lätta att forma som man vill.

Barnen kommer att tröttna på pilkojan väldigt många år innan dess rötter kan ställa till med några problem. Jag förstår inte vart dessa skräckhistorier kommer från? Bara för att det inte är lämpligt med fullvuxna pilar i en radhusträdgård, så är det ju inget problem med små pilar som man tar bort när man tröttnat på dem eller de blir för stora. En pilkoja klipper man ju också, då får den inte heller något större rotnät.

Tack för svaren och råden! Med hjälp av en välvässad häcksax ska jag våga mig på en pilkoja. Skulle jag plantera en Ligusterkoja är jag rädd att barnen hinner tröttna innan den vuxit till sig så det blir en koja .

Jag säger detsamma - en pilkoja som man beskär starkt får inte större rotsystem än många andra vedartade växter i samma storlek. Låter man däremot pilkojan växa fritt i fem år är det en annan historia, liksom om man på en radhustomt låter en av de större pilarna växa upp som kronträd.

Hur det däremot går när man efter 10 år tar ned den vet jag inte. Det kan nog uppstå en del rotskott, men å andra sidan är de hyfsat lätta att ta bort med gräsklippare på en radhustomt, och på så sätt tröttar man ut rotsystemet också så småningom.