I dessa läkarbristens tider är det ganska vanligt att läkare från EU länder får anställning här. Oftast med dålig kunskap i svenska språket, ibland knappt alls Läste om en man som sökte för ont i foten och fick recept på starka nervlugnande tabletter

Har råkat ut för det och då bett att få en svensktalande läkare. Inte för att vara dum, utan för att det är så viktigt för mig som patient att veta att det jag säger uppattas rätt och att jag förstår vad läkaren säger .

Det är bara EU läkare som inte har några språkkrav på sig och sedan är det opp till landstingen att anställa.

Ja, när jag var hos läkare sist (för UVI) hamnade jag hos en dansk, jag begrep inte mycket (det finns danska och danska och det här var "en rejäl slev gröt in i munnen"-danska). Som tur var förstod han det viktigaste, att jag hade UVI och att jag ammade och därför inte kunde få vilken sorts antibiotika som helst. Att första sorten han skrev ut var verkningslös, andra sorten (efter svar på odling) orsakade nässelutslag och att tredje sorten bara dämpade symptomen men inte tog bort UVIn var inte hans fel

Jag hade en gång en nyanländ rysk läkare. I rummet fanns även en sjukskötare från Eritrea som försökte "medla"....
Man kan nästan tro att det var en dålig sketch...

En annan gång var läkaren från Island eller Färöarna. Jag fattade knappt ett ord av vad han sa.

Däremot har jag även träffat en läkare från Tyskland som nog hade gått en svenskakurs och dessutom var väldigt noga med att bekräfta att vi förstod varandra.

Du är rolig du!

Vi har alltid haft mycket danska läkare här i södra Sverige. Tyvärr verkar det som danskar ofta tar för givet att vi förstår dem och att de därför inte behöver anstränga sig att göra sig förstådda.

Ja tråkigt nog.
En dansk läkare krävdes några minuters lyssning på innan jag var "inkörd" på hans sätt att tala, sedan gick det riktigt skapligt.
Har träffat en engelsman, där var det inga problem alls. En lite lustig brytning bara.

Däremot den polska, åh herrejösses. Hon vare sig förstår svenska, än mindre talar det och ska samtidigt diagnostisera patienterna. Men halllåååååå......
Jag ger blanka fasiken i varifrån läkaren kommer men däremot vill jag gärna kunna göra mig förstådd för en korrekt behandling. Vet inte vem av oss som var mest förvirrad när jag gick därifrån.

Jag såg inslaget på nyheterna igår. Vad skall man säga? Det visar på hur både sjukvården och myndigheter ser på patienterna. "Va! Behöver dom kunna prata med varandra?? Skall det vara nödvändigt??"
I och för sig tycker jag det är lika eländigt om det är en svensk doktor. Dom är ofta väldigt fåordiga och jag får sällan känslan av att dom lyssnar över hövan. Dom har inte tid med sånt.
Mina erfarenheter från vår vårdcentral är inte lysande. Vi har två fastanställda (80% vardera) och resten tillfälliga inhoppare på ett underlag om närmare 20000 personer. Vården är inte prioriterad här. Man måste själv vara påläst och väldigt exakt när man går till doktorn.

Våran/min läkare är precis tvärtom, han har tid och har han inte tid så tar han sej det iaf. Han lyssnar och är intresserad av mina undringar och frågor och resonerar sej fram tillsammans med mej vad som är bäst för just mej, just då.

Du är en lyckans ost Berith, den doktoren skall du hålla hårt i

Jaa! Jag skulle vilja ta med honom hem, men det får man nog inte.

Det får man visst det och göra honom till husdoktor

Tänkte inte på det!

Och så måste våra ungdomar åka till Polen för att utbilda sig till läkare för att det finns för få utbildningsplatser i Sverige p g a kostnaderna.