Det började med att fröken på kursen tyckte att det var en bra övning och så fortsatte vi med det hemma i vardagslivet men bara en och samma stubbe men så idag sa jag "stubben" när hon var i förväg (långkoppel då hon ännu inte lärt sig att man inte ska ge sig iväg efter älg, rådjur, räv och kronhjort) och till min förvåning hoppade hon upp på sin stubbe och satte sig så fint

Testade senare men obekanta stubbar, sådana som hon själv fick leta reda på och gissa om att hon var dukigt.
På ett eller annat sätt får vi nog ordning på lydnanden bland alla vilda djur men stundtals är det lite jobbigt - för den stackars hunden

ingrid