Jaha! Nu var det dags igen... Varje år den här tiden börjar flera av mina pelargoner torka ihop och vissna bort. En del börjar torka i toppen och sedan fortsätter det längre och längre ned på grenen. Andra börjar torka nedifrån och kryper uppåt. Oftast kan jag rädda dem genom att klippa bort det som börjat torka. Jag har dem stående i mina fönster i vanlig rumstemperatur (har inte så många andra övervintringsmöjligheter) och de är väl inte direkt vackra, men de brukar klara sig rätt bra till våren då jag kan klippa ned dem och/eller ta nya skott. Men varför börjar de torka just den här tiden på året och på ett så märkligt sätt?

Är det inte alldeles normalt för en pelargon (och andra blommor)? Denna tiden på året "försvinner" ju de flesta växter ner i jorden. Mina pelargoner "slängs" ner i källaren, där de torkar, vissnar och ser allmänt skräpiga ut. Till våren väcker jag dem med ny jord, ljus, vatten och beskärning och simsalabim så börjar de (flesta) växa och förhoppningsvis blomma igen. Är absolut ingen pelargonkännare men ungefär så fungerar det här.

Tack för frågan:
Jag tycker att det är vanligt tör pelargon på den här tiden, o växter brukar gör det på grund att de kan inte behåller alla sina grönskar så de offrar lite .

H: Bassam

Just denna tid är besvärliga för pelargoner. Har man sina plantor framme så bör man ge dem en "gnutta" näring i vattnet. All näring i jorden har nu tagit slut och de "svälter" Det är allmänt känt att de allra flesta pelargoner brukar klara sig fram emot Januari, och sedan plötsligt dör. För att minimera risken tillsätter man lite näring. Har man däremot sina pelargoner "vilande" så låter man dem ff vila fram emot Feb-Mars eller när man själv tycker att de är lämpligt att börja driva dem igen