Kan inte låta bli att tänka tillbaka på det förlupna året. Inte kanske som det lät häromåret när vi hade årets sista jaktmöte på kontoret hos ortens begravningsentreprenör (kassör och numera jaktledare)på nyårsaftonens förmiddag. När vi skiljs åt säger han ”Gott slut”. Är inte det reklam så säg?
Det gångna året bjöd på en sjusärdeles härlig vinter. Visserligen blev den ljuva vårvintern väl kort. Bara ett par veckor. Men egentligen var det alldeles lagom för det började att klia i fingrarna efter sorgkanter under naglarna, ja, ni vet ju. Det började bli jobbigt att hålla ordning på alla desas frösådder som skolats om och som jag egentligen inte skulle ha sått över huvud taget. men… Eldragningen var inte klar i vår gäststuga så jag behövde elda ett fång ved praktiskt taget dagligen för att hålla vettig temperatur. Den där anskrämliga odlingsställningen fungerad perfekt sedan jag sågat den mitt itu (för den gick ju inte att lyfta ut). Skratta inte nu! Jfr historien om igelkotten och rotborsten.
Sedan small det. Pang! Och plötsligt hade vi en dryg vecka med tropisk värme. Vi kunde nästan höra när lerjorden fick torrsprickor. Allt exploderade som ett fyrverkeri i trädgården och lerjordens fuktighetshållande egenskaper uppskattades till fullo. Barn och barnbarn dök upp och under nästan sex av sommaren veckor fick trädgården i stort sett inte mer en överlevnadstillsyn. I mitten på juli så kom värmeböljan igen.
I augusti började vi med att färdigställa delar av Bullatalunden. Så oerhört rika vi kände oss när det bara var att hämta fem eller 15 perennplantor ur lustgårdens pallkragar och hur härligt det var att kunna fundera. – Där skulle vi kunna ha några… Och si den hade vi 7 exemplar av i pallkragarna. Två sektioner hann bli klara och den tredje av fem är påbörjad. Där klurar vi på en liten våtbädd också (fast här säger vi nog ”surdrog”).
Tankarna vinglar runt. Går som en schackhäst mellan månaderna och hädelserna. Tänk natten när grabbarna hämtade hem ca 6 kubik av den grannaste badstrandssand till underlag för plastpoolen. Eller att vi kunde skörda lite blåbärstry som blev en gudomlig sylt till pannacotta bl a. Att vi hann före sidensvansarna med att skörda havtornen.
Besöket i den Stora trädgården med Lola och hon visade oss var Nornan växte och vi fick se Guckoskon mitt inne i de djupa skogarna var én avåtrets stor uppevelser. Det var för övrigt den enda dagen på försommaren som det regnade!!! Hannelotte med man som dök upp i september och lastade ur allt som var kvar efter ett Umeåbesök. De skulle till Norge och ville ha bilen tom för nya rariteter.
Jössös, stenpartiet höll jag på att glömma. Grunden är klar och vi har börjat att plantera men behöver plantera mera. Så nu gäller det stenpartifrön i parti och minut. Ytgruset som jag fick av en granne ligger tryggt under snön på en pressening. Det blir nog det första som kommer att kärras i vår.
Planerat runt gäststugan har vi också gjort. Nu återstår några cm gräsmattejord men ändå ca 8 kubik och ca 6 kilo gräsfrö. Prio I grej och ett lätt grönskimmer till midsommar om vi får tidig vår. Men jag undrar jag. 70 cm snötäcke nu.
Optimist som jag är född till tror jag att bollpilarna klarar sig. Om än något slitna.
(Tidigare omtalad älgmiddag). Lite mer gramse är jag över de nedtrampade rosorna. Vi hade hoppats på en tidig, dryga metern hög roshäck nästa år men det ser ut att ha gått om intet med den saken.
Än är det ljust ute. Tämligen klart men ingen sol syn. Det blåser från väst. Hårt. Tittade på en stortall nyss. Kronan befann sig ca 20° vid sidan av markfästet. Blir kanske lite strömavbrott till kvällen och natten.
Och härmed har jag klurat färdigt för i år, tror jag.
Gott slut och Gott nytt
Mae råkes
Bengt och Eva