Min "gubbe" och jag har varit gifta i över trettio år ja i augusti blir det trettiofyra år !verkar vara ganska sällsynt i dessa tider!Ja inte har det varit en dans på rosor hela tiden men i det stora hela har vi haft det bra,vi har gått igenom mycket tillsamans och haft vädigt mycket roligt ihop också.Det bästa är väl att våra barn har fått ha sina föräldrar så att säga intakta och det allra bästa är att vi finns tillsamans för våra barnbarn som vi älskar innerligt.Gubben är väl ingen Brad Pitt längre men å andra sidan är jag ju ingen Vicktoria Silvstedt heller vi har åldrats sen den där dagen vi träffades och var arton år gammla i och med allt vi gått igenom tillsamans har vi svetsats ihop på gott och ont,ibland har man velat packa väskan och dra men sen ta man nya tag och inser med åldern att gräset inte är grönare på andra sidan Jag har kommit till den insikten att jag vill leva med min lite "deffekta gubbe"och han vill leva med sin lite deffekta "tiger".Ja inte skulle jag vilja byta ut honom !han som älskar mig som jag är i dag och jag älskar honom för den han är i dag med fel och brister,fel och brister har vi alla !det gäller bara att bestämma sig för att man acceptera dom och kan stå ut med dom.Är lite nyfiken på hur många här som hållt i hop så länge ?Lite depprimerande när man läser om alla som delar på sig som inte kan hålla ihop,som inte klarar motgångarna i ett förhållande.Alla våra vänner sen vi var arton är fortfarande gifta och lever tillsamans!var det vår generation som var speciell ?

Motti

Grattis!
Jag siktar på att slå farmor och farfar som varit gifta i 65 år i år... Än så länge blir det bara 14 år för min del i sommar, men så har vi ju inte hunnit längre än så, åren går ju så sakta!

Till sommaren så blir det 33 år och följaktligen 1/3 sekel framåt höstkanten. Jag blir alltmer nöjd med mitt äktenskap för varje år som går. Hustrun påstår också att hon är nöjd, men hon kanske bara är snäll...


(vi skulle gift oss i Stadshuset den 19 juni - men det gick inte på grund av ett viktigare bröllop, så det fick bli veckan innan)

Jag och gubben har varit gifta i 28 år till sommaren, herregud vad tiden går! Jag tycker definitivt inte att tiden går sakta! Mina föräldrar har firat Guldbröllop för några år sen så det finns visst rekord att slå....

Jo, vi har lite tid kvar gubben å jag. Vi har inte varit gifta mer än ett halvår än

Vi brydde oss aldrig om att gå till prästen men i dagarna är det 36 år sedan vi "slog ihop våra påsar"

10/2 1968 stod vi framför prästen och lovade.....
Snart 41 år sedan - de´ ni!

"Bara" 28 år än så länge...

Det är ju det jag menar, Jag har inte hunnit dit än, 10/2 1968 hade min mamma och pappa inte ens träffats...

Men vänta bara... snart så sitter jag också där med 41 år som gift!

Till sommaren är det 24 år....silverbröllopet närmar sej....hjälp vad tiden går

Den 23 januari 1971 lovade vi att älska varandra i nöd och lust och det löftet har vi hållit
firar alltså 38 år som gifta.

Grattis i förskott

Underbart att höra att det finns par som håller ihop så länge Om man ska skoja till det så finns det ett ordspråk som säger : Har man tagit fan i båten så får man ro han i land också Allvarligt !inte är det lätt att sy ihop sina påsar det tarvar tålamod och mycket omtanke och kärlek och inte är det lätt alltid!men som jag skrev innan :Gräset är nog inte grönare på andra sidan1även om man skaffar sig en ny partner så blir det vardag än en gång och inte säkert roligare för det Bättre att ha något gammalt vant
Motti

"Bara" 28 år här också.............

Ja visst skulle det vara underbart om alla hittade "den rätte" redan vid första försöket, skilsmässor är inte alltid så värst kul om man säger så... Grattis ni alla som lyckades med det konststycket!

Tur jag inte nöjde mig med att behålla nåt gammalt vant! Den här gången känns det 100% rätt och roligt ihop har vi varje dag! Vi har kamperat ihop i snart 14 år och firar 8:e bröllopsdagen nu i sommar. Guldbröllop kommer vi med all sannolikhet inte att hinna fira - men det är inte kvantitet som är det viktigaste, utan kvalitet.

Betty !jag gratulerar o de varmaste att du fick en ny chans !de finns de som tar chansen att börja om och det kan bli jättebra det också Men är man 56 år så kan de vara svårt att hitta någon som står ut med ens olater och ens barn o barnbarn!de växer i alla fall inte på träd har jag förståt.Ju yngre man är ju lätare är det att annpassa sig i ett nytt förhållande,det är vad jag tror!men jag känner mig nöjd med mitt liv fast det har varit jäkligt tufft.Sen finns det dom som av olika annlednigar väljer att gå vidare för att de är djupt olyckliga eller tycker att tillvaron är hemsk och det har jag full förståëlse för.Så alla ni som funnit lyckan i ett nytt förhållande !lycka till.

Motti