Visserligen har vi fått en Midnattsros idag, men jag kör en dagens också. Kan aldrig skada.

Tycker det är alldeles för lite albor. Det måste ändras på.
Stiffe proudly presents Alba Maxima alias bondros.

[attachment=29849:Maxima1.JPG] [attachment=29850:Maxima_41.JPG]


Självklart en doftare.

En riktigt gammal gammaldags ros.

/S

Kajsa har sagt att Albor är känsliga för rosrost så då blir vi alla lite ängsliga
Men Mme Plantier verkar ju bra. Jag har spanat en del på Chloris också. En del gillar Mme legras de st germain, men har också hört att den kan vara kinking med att blomma. Plusset med alborna verkar vara att dom ofta har få taggar.
Men nånstans så är blommorna ofta snyggare i formen på andra engångsblommande rosor typ Gallica, så jag vet inte varför man skulle välja en Alba framför en Gallica känns det som just nu?

Bondrosen bör man ju känna till!
Bild nr 2 kan ju inte bli bättre!
Visst doftar den..

Nämen, nu måste jag försvara alborna lite här! Fram för mera romantik i samhället!!! Och det finns väl inte så mycket mer romantiskt än en alba i knopp och blom?

Mme Plantier i all ära, den ÄR jätteläcker, men åtminstone min har veka grenar som hänger mindre snyggt, medan Maxima däremot står stolt och rak i all sin praktfulla (brud-?)skrud. En positiv sak till med albor, hararna väljer INTE dem om det finns andra läckra sorter, typ Mary Rose, att tugga på.....(sorry jag tjatar om de j.... kräken, men om ni såg deras framfart här skulle ni förstå!)

Aaaaawwww Susehn jag förstår dig, alla våra äppelträd hela min barndom åts upp av renar och älgar. Träden levde några år, man började hoppas, och så *iperial march from StarWars.
Skickar dig lite tröstkramar

Men hur tycker du Alborna är mer romantiska än Gallica? Bara undrar..

Alla mina Albarosor är friska,ingen rost eller annat otyg på dem.Jag älskar Albarosor,men jag har lika många Gallica som ligger mig lika varmt om hjärtat.

[attachment=29855:2008_06_...__Large_.JPG] Den vita rosrabatten med Maxima till höger,Comtesse de Murinais,Mme Hardy,Boule de Neige,Henry Hudson.
[attachment=29856:Maxima_b...__Large_.JPG] Maxima

Ezereht: Det ena utesluter inte det andra. Varför ha antingen eller, när man kan ha både och? Albor har storlek och bladverk. Man kan alltid särskilja en alba från andra rosor genom dess blad. De är matta och med en blågrå ton i det gröna. Se särskilt på Celeste vad gäller det gråtonade bladverket. Så storleken, där har Gallicorna inget att komma med.

Men visst, gallicornas blommor är stora och fina och mer symmetriska, det kan jag hålla med om.

Renate: Oj, oj, oj, bara klassiska godingar i den rabatten. Läckert. Hur funkar Boule de Niege hos dig?

/S

Jag måste erkänner att Boule Neige funkar sådär,ibland fryser den ner helt men kommer alltid tillbaker.Det är en av de få rosor jag duttar lite med,kupning och nu fick den en grankvist omkring sig med.Ännu ser den bra ut,en gren är brun.Förra sommaren blommade den bra,den står rätt skyddat bland de stora madammerna.Ännu har jag inte lyckas med sticklingar på den men försöker igen.

Vacker stiffe ! Jag planterade två nya mindre Alba rosor i höstas Armide och Pompom Blanc Parfait och jag har flera andra också, så jag är inte omöjlig, men visst kan dom få rost, men alla rosor får väl något.

Nä här är alborna också friska!
Så därför kan man undra varför jag inte har den vackra Maxima?! Den går lite i ljust rosa?! Jag ser gräddfärgade blommor i mitt huvud när jag tänker på den..hm

En strävsam, frisk o pålitlig alba till: Maidens Blush

[attachment=29880:Maiden_3__Large_.jpg]
[attachment=29881:Maiden_4__Large_.jpg]

Nej varför i hela friden välja mellan albor och gallicor när det finns så många otroligt fina av dessa rosor, man trycker in så många man orkar!!! Lite svagheter måste de få ha.. jag började med en Maidens Blush som jag grävde fram i snåren på min igenväxta tomt, den tittade upp överallt på de mest omöjliga ställen, och den verkar vara envisheten själv. Den har en särskild plats hos mig.

sprider sig maidens blush mycket ?

Min verkar vara rotäkta och den hade kämpat/levt sitt stilla liv i en igenvuxen trädgård i många herrans år innan jag flyttade dit för fem år sen. Nej, inga mängder av skott, ett tiotal har jag nog hittat.

Ja albor är dunderrosor. De kroknar inte i första taget. Jag hade två gamla Minette i ett stengäre, torrt, magert och skuggigt. Men eftersom de höll på att bli igen-/överväxta av Rosa Majalis Foecundissima så beslöt jag att gräva upp dem och flytta dem till något fruktbarare ställe. Sagt och gjort, eller snarare lättare sagt än gjort då de, som sagt, bodde i ett stengäre. Resultatet blev något 25-tal meterlånga grenar med någon decimeter jordstam, (i princip helt utan några finare rötter). Jag stack bara ner dem i jorden i några snabbt preparerade upphöjda bäddar. Inte en cm klipptes bort. De blev snabbt fulla med stora feta livligt gröna blad, och om jag inte missminner mig så blommade de nog också första året. Jag trodde ärligt talat aldrig att de skulle överleva utan några rötter att tala om, men de inte bara överlevde, de frodades. Så nog är de tuffa överlevare alltid.

Jag får väl tillstå att min första Maxima, (den vars blommor är på bild), ibland får lättare angrepp av rosrost. Däremot inga av mina övriga albor. Den troligaste orsaken är att den rosen inte står bra. Det är en av de äldsta rosorna här, men den har växt klent. Både en nyare Maxima och en Celeste har båda efter första året varit större och buskigare än denna första Maxima. Det tycks vara ett dåligt stråk i trädgården där denna står, ty två fruktträd har hux flux tvärdött, och två rosor som planterats överlevde inte första vintern. Nu har jag fått några rosor att överleva där, genom att odla i upphöjda bäddar, men två av dem är precis som Maximan, de växer klent. Jag misstänker att det är ett kallt och blött stråk av stillastående vatten strax under grässvålen där, ty sådant tycker varken fruktträd eller rosor om. Hur som helst, summan av kardemumman blir den gamla men otroligt svårgripbara tesen att det viktigaste sättet att förebygga problem är att se till att rosorna står bra och trivs och hålls i lagom god tillväxt. Samt rätt ros på rätt plats. Lätt att säga, men svårt att tillämpa, särskilt som novis. Man måste lära känna olika rosors olika krav för att trivas, men också sin egen trädgård, (t ex markförhållanden och mikroklimat).

Vad gäller rotskott så går det nog inte att jämföra albor och gallicor, dvs det är lugnt med albor.

Rosfärger är ett synnerligen flyktigt ämne. Här var det lite klassisk "nymfrosa" albafärg inuti en nyutslagen blomma. Det hör dock inte till vanligheterna för Maximan, den är gräddvit. Det är sol & värme etc som påverkar.

/S

Skickar dig lite tröstkramar

Men hur tycker du Alborna är mer romantiska än Gallica? Bara undrar..

Tack för tröstkramarna och medkännandet, det värmde ett sargat och uppgivet rosenhjärta!

Naturligtvis är BÅDE albor och gallicor romantiska och jag tycker absolut att man ska satsa på båda om man har plats! Jag upplever alborna som renare , vitare, lättare (mer feminima) än gallicorna, som är mörkare, tyngre (jaaa, mer manliga) och så är det som sagt det där med bondromantiken, som jag är så svag för....ni vet, gamla grå ödetorp, övergivna för länge sen och så blommar där en vit ros och vem är det? Högst troligt Maxima (ja, ok, det kan vara Finlands vita ros också). Åsså har de sagolikt vackra knoppar....