Jag har två buskar som är helt hopplösa, de växer inte men de dör å andra sidan inte heller.

Den ena vet jag är en spirea vid namn Pia (som jag själv) den ser likadan ut som när jag köpte den för en hel del år sen. Det händer inte ett dugg med den. När jag läser på nätet så står det att den är anspråkslös. Jo, pyttsan.

Sen har jag en vars namn jag har glömt, kanske deutzia eller nåt sånt, den når mig inte ens till knähöjd men blommar gör den ändå, fast den inte växer.

Nu när jag ska flytta på mina fjärilsbuskar så tänkte jag sätta dit dem istället för de små trilskande buskarna, vad tror ni om det?

De bägge som trilskas står bredvid träd, men det gör å andra sidan fjärilsbuskarna också, men de växer ändå.

Pius

Zon 1, kalkhaltig lerjord.

Hej!
Det verkar som om dina buskar lider av allvarlig näeingsbrist. Använd ett bra fullgödsel i vår så ska du få se på växtkraft.
Gör bara inte som kompisen som tappat bort lappen med hur mycket han skulle spä den flytande gödseln. Han blandade på måfå och hällde på. Gräset gulnade och dog, buskarna växte så extremt att de la sig ner och en del grenar fläktes av.
MVH
Jan Lindgren

Om inte buskarna är planterade i väldigt mager gjord, så brukar ju sällan näringsbrist vara något problem. Det är ju vanligare att de har problem att etablera sig, om man planterat dem i hård lera eller om de fått rotsnurr så att de har svårt att bilda fina sugrötter. Men det lär du ju se om du flyttar dem.

Ok, jag har nog inte varit så värst flitig med att ge dem näring, skvätt på lite blåkorn på vårkanten, men de andra buskarna jag planterat växer ju duktigt ändå. T ex Diablon, den är fin utan alltför mycket gödning.

Och det är ju lerjord i hela trädgården så den kommer jag inte undan. Men jag ska nog ta och flytta på dem, frågan är bara vart, så kanske de piggnar till.

Bara inte fjärilsbuskarna börjar tyna bort istället, för de är så jättefina och stora.

Pius

Det kan nog vara så att jorden är för kompakt. Jordförbättrade du vid planteringen? Ja blandade leran med sand, kompost och mull altså. Oftast är det det problemet när växter gör som du beskriver. Leran är helt enkelt för kompakt för att rotsystemet ska kunna breda ut sig. Därför får man istället en kompakt buske som är perfekt som Bonzaii-ämne istället.

Ja du det minns jag inte om vi gjorde, men vi brukar hälla i nån annan jord i gropen, fast gropen kan ju ha varit för liten eftersom det är i gräsmattan de bägge buskarna står. Det är sambon som står för grävandet och han blir lika förtvivlad varje gång jag vill plantera något i gräsmattan "det blir ju så svårt att klippa då" är kommentaren.

Själv vill jag inte sitta på "lit de parade" i trädgården utan vill ha så många buskar och träd som möjligt omkring mig. Därför funderade jag på att sätta fjärilsbuskarna där istället, de växer som sjutton där de står nu, i en rabatt i hörnet intill grannen så den stackaren inte kan se att köra ut bilen

Pius

Oavsett vilket. Kolla hur stor gropen är och om rotsystemet lyckats sprida sig på de andra buskarna. Annars har du ju snart samma problem med fjärilsbuskarna. Sen kan det ju också vara så, att den platsen har fått stå emot en massa markpåverkan under byggnationen av huset. Då är leran ännu mer kompakt och växter har svårare att etablera sig där. Mer vanligt problem än vad många tror.

Tack för frågan
Öm växter grönskar inte så bra det betyder att de fattas naturliga gödsel ge de kogödsel eller hönsgödsel.
H: Bassam

Buskar som står i lerjord lider knappast brist på näring!

Håller med Kurt - i lerjordar är näringsbrist närapå aldrig ett problem. Däremot är vårt sätt att göra "gropar" för träd och buskar ett problem. Inga vedartade växter vill växa i den kruka som uppstår, utan de vill sträcka ut sina rötter och det är svårare när man gör smala gopar fyllda med humusrik mylla än om man gör lite mindre dupa men breda växtbäddar.

Gräv utanför den gamla gropen, ca ett spadtag djupt och så att uppluckringen av jorden blir ca 40 cm från plantan runt om. Finfördela jorden med spaden och om den är hårt sammanpackad - blanda den med grus (helst) eller trädgårdskompost eller kogödsel - som ska ligga högst upp i jordskiktet, dvs de översta 20-30 cm. Vattna i vår och se till att hålla lite vattnat under försommaren så ger du buskarna bästa näringslösningen.

Blåkorn förvärrar definitivt läget. I sämsta fall når den ned i gropen och får rötterna att växa som i en kruka, runt runt. Och effekten av att man gör alltför smala gropar med köpejord längst ned är att den blir som en syrefattig tvättsvamp. När det organiska materialet bryts ned på den djupa, onaturliga nivån bildas gaser som inte är bra för växterna.

Alltid vid plantering av buskar och träd - breda växtbäddar och köpejord och näringsrik mylla HÖGST UPP i bäddarna. Befintlig markjord, ev utblandad med sten och grus, längst ned.

Du är så bra Cilla. Love your engagemang. Du kämpar oförtrutet på med förkovring och upplysning till allmänheten. En eloge i himlen ska du ha!

Det är ju det under marken som är viktigast...

Men det står ju faktiskt fel i många böcker och tidningar till och med. De flesta säger att man ska gräva 50-60 cm djupt och brett för buskar och blanda befintlig jord med i bästa fall kompost/mull rakt igenom. Det står oftast INTE att man ska luckra upp väggarna. Och det vet man ju, att de kan vara som cementkokor. Och om man "kan" lite så är det största villfarelsen att ju mer organiskt material ju bättre även om det är på djupet. Luftigt och fint för rötterna, och näring, tänker man. Klart det kan funka, växter är ena riktiga kämpar på överlevnad. Men om folk kunde utgå från naturen istället. Ge det organiska, ej fullt nedbrutna, överst i stället. Men visst är det av godo att förbättra t ex lerjord med grus/småsten på djupet.

Och näring är ju också ett aber. Varför krångla till det tänker jag hela tiden? Folk ska inte gå på alla dunkar och flaskor och säckar med olika specialnamn, med fascinerande literpris... Lägg på kodynga/kompost 4 cm om våren, ev med lite granulerat hönsgödsel, så mår de flesta växter bra både kort- och långsiktigt. Sen möjligen naturgödsel en gång till vid midsommar. Svårare är det inte. Vi gödslar oftast för mycket, tänk på grundvattnet. Åtgärder kan vidtas om bristsjukdomar uppstår. Egen kompost är dessutom billig. Och hönsgödsel går att byta mot utspädd urin, nässelvatten eller gräsklipp. Jag tycker man kan alternera. Då kommer alla hjälpsamma mikroorganismer att stormtrivas och maskarna göra finfina luftgångar, så allt växer och prunkar.

Ledsen Pia att jag hamnade out of topic.

Det jag kan tillägga till dig, är att – för din mans välvillighet att fortsätta klippa gräsmattan – binda samma buskytor med en genomgående marktäckande perenn, och kanske även göra en kant mot gräsmattan för att få det lättskött. Om man gör formen böljande så är det lätt att följa med gräsklipparen. Om du väljer exempelvis näva eller jättedaggkåpa behöver du inte kantsten, de håller "in nosen" (sprider sig inte ut i gräsmattan). Det blir mycket trevligare också! Dessutom innebär det att du gräver upp en större yta som ger bättre utrymme för buskarnas rötter.

Tack för fråga

det är Lätt att attackera växtrötter från skadliga maskar och Svamparna som förhindrar mat och vatten. Om man byter tio cm från marken kring växterna och lägger i stället god jord som innehåller en naturlig gödsel och kompost på våren.

H: Bassam

Hej och tack Järfälla!
Javisst är handelns vackra planteringsbroschyrer URUSLA - närapå alltid! De fortsätter år efter år att propagera för alldeles för smala och djupa växtbäddar ("gropar" eller "hål" som de får oss att tänka) och de fortsätter att få oss att tro att vi ska göra raka motsatsen till naturen - dvs lägga köpejord, organiskt material mm långt ned och i hela bädden. Det är inte alls konstigt att vi tror att det är så vi ska göra!

Några enstaka handlare har gjort egna material, t ex har Zetas i Stockholm gjort bra beskrivningar på hur man ska gräva och var ma ska lägga jorden. Och att VATTEN, inte gödning, är det viktigaste de första åren. Därefter är SYRE viktigt, och det åstadkommer man med en spade eller miniräfsa som man räfsar upp jorden och gräset med. Och någon gång på tredje året eller så kan det vara läge att lägga på lite nytt material som du beskriver. Jag tror liksom du att variation är bra. Löv ena året när man inte har något annat, gräsklipp och lite rens ett annat och så kogödsel och kompost ett annat år. Det är inte bara materialet man lägger på som skapar kemin - det är alla mikro-organismer, maskar och små murveldur som gör jobbet åt oss när de äter och bajsar och krafsar ned det vi lägger på.

Effektivt blir det att informera om smal gropgrävning med ifyll av köpejord och gödselmedel om man vill sälja nya plantor, för det är alltför många nyplanterade träd och buskar som far illa. Men man kan ha tur också och få dem att klara sig ändå.

Tack Cilla!
Du är toppenduktig på att få oss odlare att förstå hur vi skall hantera våra buskar och träd.
Det märks att du har ett stort intresse och stora kunskaper.
Tack

I vår skall jag gå loss med spaden på behörigt avstånd från mina träd och buskar, jag skall lufta igenom att bända upp jorden litegranna.
Så att växterna får ordentligt med syre och rötterna möjlighet att leta sig ut i gräsmattan.

Mvh Tompa
Som faktiskt grävt för djupa hål och haft i för mycket organiskt på allt för stora djup.

Tack för frågan

för att plantera buskar gräver grop 50cm*50cm*50cm sedan blanda grävda jord med naturligt gödsel.

H: Bassam

Man vill gärna kunna ge den här typen av stalltips, dvs ge måttangivelser på vad ett träd eller buske ska ha av växtbäddens storlek. Men det beror så mycket på hur marken är beskaffad där man ska sätta den! Och dessutom beror det på hur stort rotsystem den har från början, hur mycket man kan vara där och stödvattna och luckra, och vilken art det handlar om.

Det viktigaste är att tänka bort gropen, hålet. Det är istället en BÄDD man ska göra. Den får gärna vara vidare än den är djup, och det djupaste behöver bara vara under själva plantan. Runt omkring där plantan ska stå kan man gräva ytligare - men brett.

Och man ska INTE blanda mullrikt material i hela växtbädden. I nästan alla våra jordar kan mull som kommer nedanför 30 cm djup inte brytas ned på naturligt sätt, och det bildas gaser. Lägg befintlig, luckrad jord längst ned och allt annat godis på toppen av bädden! Låt er inte luras av att det kan vara bra att blanda till lite.

Men sedan är det viss skillnad på arterna också. När jag började plantera rosor kom hela världen upp och ned. De tillåter att man gräver ganska smalt, 50 cm eller så, och de vill ha hjälp med djupet från början, gärna 70 cm eller mer. Och det funkar helbra att lägga kogödsel längst ned... Fast å andra sidan börjar även rosexperter diskutera om varför så många av våra rosarter är så känsliga för rosrost, svartfläcksjuka och annat. Kanske påverkar våra planteringssätt detta.

EN sak är iallafall säker - gör inte med andra buskar och absolut inte med träd som med rosorna!

En sak till: Jag har själv fuskat och provat mig fram ganska mycket med växtbäddar. På ett ställe där jag försökte sätta aplar och lönnar i tallmo-mark (hårdpackad fin sand och morän) har jag gjort mycket vida bäddar på 3 meter i diameter. Och grävt ganska ytligt, 50-60 cm på djupaste stället. På dessa ställen i en hel backe fuskade jag med att lägga torra löv blandat med den befintliga jorden längst ned.

Efter tre år grävde vi upp träden som inte växte alls. Trots växtbäddarnas storlek så var arterna fel för den mark vi satte träden i. Och dessutom - de torra löven var kvar, helt intakta. Fast svarta, och STINKANDE!

En annan sak som jag gjorde mycket fel med förr var att vattna så mycket att alla jordar blandades ihop och så att träden jag satte fick en kall syrefattig chock. De träden kom inte igen alls. Också bevattningen är ett konststycke, men generellt måste nog sägas att vi vattnar för lite ändå. Det var det jag försökte kompensera genom att skapa små insjöar i mina växtbäddar... Och att sätta ned träden för tidigt, innan vattnet hade runnit bort (vilket kan ta ett dygn efter en rejäl duschning).

Om man inte gör misstag lär man sig aldrig något!