I tisdags var vi tvungna att låta veterinär avliva vår älskade Busis!
Urinsten.
Vet. försökte m allt--men det hjälpte inte!
Jag grät mycket!
Han var ju katten vi tog hand om --när hans ägare misskött honom.
Han var 6 år. Tror vi!
Fy 17 va´svårt det var!
Zingo, en av våra katter o Busis fick en nära relation.
Nu sörjer Zingo--tror jag fullt o fast!
Han är ett matvrak, men--nu ligger han bara i soffan o vill
ej äta!

Fy vad ledsamt! Men ni gjorde åtminstone allt som stod i er makt.

Zaaritha...det gör så förfärligt ont att missta sin kära vän..Zingo kommer att repa sig så småningom.. du blir väl mera ledsen av hans sorg också..Busis kommer alltid att finnas hos er och så småningom kan du tänka på honom med glädje..

Det är svårt för oss som älskar djur när de går bort, deras liv är ju så mycket kortare än vårt.

Kram till dig!
Det är lika vedervärdigt, förfärligt hemskt varje gång man mister ett älskat husdjur.
Men du gav kissen några fina år eller hur?
Tänk på dem.

Jag försöker minnas honom som den kärvänliga katt som adopterade mej
direkt, när vi tog hand om honom o hans bror!
Han ville alltid ligga hos mej.
Och synminnet jag har; är när jag sitter i soffan o han kommer tassande m svansen i topp
o den "ormar" sej!
O se´n upp i soffan o lägger sej m överkroppen i mitt knä o spinner.
Han var en go´katt!

Så fint att Busis fick några sköna sista år! Alltid lika jobbigt att mista dem

Så fruktansvärt tråkigt! Men skönt att han fick ha det så bra hos er. Du får en stor tröstekram av mig.

Olle