Harald Högben är en stor vacker räv m fantastisk yvig svans
och som mitt namn på den säjer: Höga ben!
Den håller till både natt o dag i- och i närheten- av vår trädgård o på våra gärden.
Den är så fin!
Den kommer fram till hundkojan o letar efter hundgodis, utslängd kattmat,
bröd---ja; allt ätbart!
Visst är jag lite orolig för våra katter---men hoppas att de håller sej undan!

Vi har Mickan här. Som valp förlorade hon sin mamma och i desperation slog hon sig ihop med grannens katt. De jagade tillsammans, fast ibland räckte det inte riktigt till, så hon gick gärna in på vår glasveranda (även när vi var där) och tiggde mat.
När hösten kom, började vi stödmata henne med hundmat i en särskild matskål. Matskålen ställde jag alltid långt ner i trädgården. Sen började det roliga. Plötsligt kunde vi hitta hennes matskål på trappan. Vi fyllde den och bar ner den i trädgården. Plötsligt stod den en dag på trappan igen.
Även denna vinter har skålen plötsligt stått på trappan vid några tillfällen. Särskilt nu februari när det varit så kallt (är väl svårjagat), men vi ser henne aldrig numera, bara spåren efter henne.

Just nu ser jag fram emot att få se spåren efter hennes andra kull med valpar, fram i slutet av april. Rävvalpar kan ställa till med mycket bus!

Rävar är mycket intelligenta!
De verkar faktiskt driva med oss människor ibland!

JA, och de vet att utnyttja dem också! Men jag klagar inte. Mickan håller i alla fall efter sorken.