Det vore roligt att veta vad ni tänker om växter och deras namn. Jag tycker att det kan vara lite svårt med dom Svenska namnen, dels för att dom ibland verkar växla beroende på var man bor i landet, och dels för att det är många jag aldrig lärt mig .
Själv har jag ju börjat med blommor här nere, och det gör att det blir lite komplicerat när jag läser i forumet. Visst kan man stoppa in namnet i google, och där hoppas på att det latinska står i något inlägg..så utvägar finns det alltid om man är intresserad.
Jag bara undrar varför ni inte använder mer riktiga namn, för egentligen är det ju lättare och snabbare att skriva Ipomea som att skriva blomman för dagen...om det nu är det den kallas på Svenska, för jag tror att det är mirabilis som är blomman för dagen, eller hur var det ???. Men visst, många har nog längre "riktiga "namn.
I Spanien har blommor också sina inhemska namn, och även där kan namnet vara ett eller annat beroende på var man bor, Men i dom flesta forumen använder man sig av riktiga namn, och dom som kommer in nya lär sig ju riktiga namn vartefter man läser, och dom inhemska ser man nästan bara för att fråga vad den och den växten heter på riktigt....men det här handlar ju inte om att jämföra var man gör vad, och hur man gör det.
Jag anser att det förlättar med riktiga namn, men vad anser ni, och varför ??

Eftersom de latinska namnen inte betyder något för de flesta av oss i Sverige, så blir det mycket lättare med rättstavning och annat om man använder namn som folk förstår vad de betyder.

Ta t ex "Blomman för dagen" (alla förstår då genast vad en har för egenskaper), namnet "Ipomea" är ju t ex inte speciellt praktiskt eftersom det dels inte betyder något för de allra flesta, dels eftersom verkar råda namn förbistring, det latinska namnet är ju "Ipomoea tricolor".

Däremot borde ju fler använda korrekta svenska namn, det finns ju en standard:

http://www.skud.se/

Om man är utomlands är det ju väldigt praktiskt att kunna använda sig av de latinska namnen. Kanske också att förstå lite varför de heter som de heter på latin. Jag tycker mig dock ha märkt att det är mycket uppskattat att jag, när jag guidar eller ger råd, använder mig enbart av svenska namn. Det är lättare att komma ihåg ett svenskt namn för de flesta. Det finns en annan aspekt på detta också tycker jag; Kanske skulle det vara intressant att försöka bevara de svenska namn som finns , både lokalt och över landet. Digitalis,, Perovskia,Trollius och Gillenia är ex på växter där man numera sällan använder det svenska namnet. Det är väl lite synd. Fingerborgsblomma, Himmelsspira, Smörboll eller Daldocka och Trebladsspira är väl vackra namn på nämnda växter.
Åsa

Växternas namn har väl till stor del med utbildningar att göra. I grundskolan får man sällan lära sig de vetenskapliga namnen över huvud taget. Det är först när man går odlings inriktade kurser, man får lära sig de vetenskapliga namnen. Visst lär man sig många namn på vägen utan kurser och utbildningar också, men här i Sverige är det tyvärr inget som prioriteras.
Men har man väl lärt sig de vetenskapliga namnen och dess innebörd, är det bra mycket enklare än de svenska. Särskilt på de växter som har olika namn i olika landsändar.

Jag tycker att Lissa ställer en bra fråga, speciellt när man talar om växter i olika länder kan förbistringen bli stor.
Å andra sidan är inte alla hemma på detta med de vetenskapliga namnen och ingen ska känna att det är "fel" med det svenska.
Mitt förslag är att man skriver de namn man kan på den växt man talar om. Bara det svenska, det svenska och det vetenskapliga eller bara det vetenskapliga (det finns ju växter som inte har något svensk namn).
De svenska namnen har ju sin tjusning och är lite av kulturbärare, men det har även de vetenskapliga som ofta innehåller en hel del information om släktskap och egenskaper. Det ena utesluter inte det andra tycker jag.

Lite grundläggande latinkunskap är ju inte fel att ha då många trivialnamn är förvillande som tex "rosor" det finns ju tex alpros, stockros, rosor, likaså liljor där flera olika släkten kallas liljor.

Det är ju också så att de svenska namnen är väldigt lokala. En växt kan ha 10 olika namn bara här i Sverige, beroende på vilken del av landet man befinner sig i. Det vetenskapliga namnet finns det däremot bara ett av, så där kan det inte bli någon förvirring.

Till exempel blåklint, Centaurea cyanus L
Blå bondtuppor (Dala-Floda i Dalarna
Blågubbar (Roslagen)
Blågubbe (Värmland)
Blåhattar (Östra Södermanland)
Blåklätt (Södermanland)
Blåkorn (Skåne)
Blålilja (Halland)
Blå ringblomma (Norra Bohuslän)
Blå sästuppor (Mora i Dalarna)
Blåtopp (Björkvik i Södermanland)
Båtsmanshattar (Gotland)
Duvestol (Blekinge, Skåne)
Klint (Populärnamn i blomsterhandeln)

När vi pluggar växter på min utbildning lär vi oss alltid både det svenska och vetenskapliga namnet, enligt SKUD.
(Det heter vetenskapligt namn, och inte latinskt namn. Detta för att de flesta namnen faktiskt inte kommer från latin utan från grekiska eller andra språk )

Jag fick lära mej växters latinska namn--som barn!
Nog kan det vara bra i andra länder--de kanske förstår de latinska namnen bättre?

Jag använder helst "svenska namn" då jag har svårt för dom lantinska... det är ett språk jag inte kan
Vissa latinska namn har jag lärt mig men bara dom "korta" det är för svårt att minnas namnen som är långa... så när det blir förmycket!!! registrerar inte min hjärna...

Det är helt enkelt... lättare med svenska namn.

Det finns många intressanta åsikter tycker jag..och till det hör det där med att man bör bevara dom svenska namnen som lavendelgården säger, och jag är faktiskt för att man absolut ska bevara det svenska språket... Och Blomkronan, visst ska man använda namnet man kan, om man kan namnet, jag är jättedålig på det och försöker skriva upp namnen, men sen kommer jag inte ihåg vem som var vem.

Finns det inte ett latinskt namn och ett vetenskapligt,eller heter det botanskt namn och sen ett lokalt?
Och tror ni inte det skulle vara både berikande, intressant och lättare i vissa fall om man kan använda sig av båda namnen, om man kan dom? Jag skulle bli jätteglad om jag fick lära mig vad många blommor heter på Svenska också, utan att behöva gå en massa omvägar...

Om man vill googla upp en växt så underlättar det ju faktiskt om man vet vad växten heter vetenskapligt, eller botaniskt.
Jag får upp samma svar om jag skriver Ipomea eller Ipomoea i google, och jag får upp många varianter på blomman för dagen, för det finns ju en lång radda., Faktum är att i en posterna får man upp " vetenskapligt namn : Ipomoea violácea, I. tricolor. Vanligt namn: Ipomea, morning glory " På Spanska heter den Don Diego de dia= Herr Diego på dagen...väldigt långt från Ipomea det också..

PS
Eftersom jag aldrig har använt skud så gjorde jag ett försök, ja egentligen flera, och man får inte skriva fel en endaste liten bokstav, och det har jag svårt för
Det är nog bra att den listan finns för dom som vet ett exakt namn,för först skrev jag Ipomea, svaret blev din sökning gav inga resultat, då skrev jag blomman för dagen och fick upp: Ipomoea tricolor ( som du Kurt så rätt påpekade att den heter) Klickade där och fick upp några andra botaniska namn,och beskrivningar över växten, sen Produktnamn kom morning glory, och under det Fullständiga namn, och där stod 5 olika morning glory sorter, och när jag klickade på någon av dom så kom jag fram till en beskrivning av i vilka frökataloger den har varit/är aktuell.....Det förvånade mig lite, men jag kanske inte vet hur man ska använda SKUD, för som med så mycket annat måste man ju lära sig att använda det mesta..

Jag håller med båda "läger" - visst är det mer exakt med de vetenskapliga namnen, samtidigt är det ju ofta enklare med de svenska (som man kanske har hört som barn o så) och det vore synd om de svenska namnen glömdes bort! Så absolut, att använda båda namnen om man kan dem är väl jättebra - då kan ju vi som inte är så bra på de vetenskapliga, dessutom lära oss fler!

Jag brukade kunna de latinska namnen på mängder av vilda växter och mossor och lavar och sådant när jag var yngre (fältbiolog) - men minnet sviker nu. Tyvärr, för den finaste och bästa floran tycker jag är Mossbergs praktverk, men där måste man ha ett hum om vilken familj en växt tillhör, om man vill slippa att bläddra igenom hela boken. Otroligt egentligen, jag menar de har lagt 30 års arbete på dessa fantastiska teckningar i ett 700-sidigt verk, och så struntar de i en enkel bestämningsnyckel. Konstigt tycker jag.

En del svenska/loka namn är ju både roliga och talande som
Törstige Fredrik (Gyckelblomster), som inte gillar att torka ut
och
Törstiga/Lyckliga Lotta, som inte heller gillar torka, men blommar flitigt när den är lycklig
och
Flitiga Lisa, som blommar så flitigt med rätt behandling
Kattmynta, som katterna älskar

Ja det finns många exempel! Kommer bara inte på fler nu.

Har själv så dåligt minne; att jag har väldigt svår att minnas de vetenskapliga namnen, eller oxå beror det på att jag har väldigt svårt för namn överhuvudtaget, både på människor, djur och växter. Jag får alltid slå upp och ta reda på de flesta namn.

De latinska namnen skulle jag inte klara mig utan när jag söker växtnamn, men inte heller de svenska, och lokala. En oumbärlig bok, som skulle behöva uppdateras ordentligt visserligen, är Kulturväxtlexikon. En juvel helt enkelt. Sedan fick jag för några år sedan en annan bok som är väldigt bra att ha när man söker på andra språk 'Elsevier's Dictionary of Horticulture' med 9 språks korsreferens. Och då är det inte bara växtnamn utan allt som har med växter, odling och bruk att göra.

Efter växter är böcker ett kärt ämne.

..Jätteroligt med namnen som Red Top och HelenJ skriver om, för jag tror att dom är okända för många, eller också blev det kanske en sån där " ja visst ja" sensation när man såg dom..
Hitintills tycker jag att det verkar som om dom flesta, för att inte säga alla, anser att det vore bra att använda båda namnen , att ingen vill förlora dom Svenska, och samtidigt tycker att det vore bra om man kan få in båda...
Om jag nu ska tänka enbart på mig själv, så känns det bra, för jag måste ju ofta ta tag med namnet jag kan, ( verkligen blandat) utan att ni tycker att det är lite konstigt..men det kanske finns flera i min situation som inte skriver för att dom inte kan namnet på Svenska, och det är ju synd...
.till alla som har tyckt, hitintills, och till dom som bara har läst också

Det "latinska" namnet och det vetenskapliga syftar på samma namn. Det korrekta är att säga det vetenskapliga namnet men samtidigt så följer de latinets grammatik (om jag fattat rätt?). Många vetenskapliga namn är i grunden grekiska ord som latiniserats och därför säger man i folkmun latinska namn då de följer deras stavning, böjning och uttal. Förutom grekiska så finns det många egennamn som latiniserats om den som beskrev en art hette Davids så blir artepitetet davidii och så vidare.
Corneliussons- växternas namn är en jättebra bok om man vill lära sig mer.

Ifall man vid tillfället anser att det är viktigt att man ska veta att man talar om samma växt så tycker jag både latiniskt artnamn och tilltalsnamn ska anges, annars spelar det inte så stor roll.

Nu förstår jag inte riktigt vad du menar. Menar du släktnamn och artepitet, eller sortnam? Och "tilltalsnamn" - är det det svenska namnet?

Det vetenskapliga namnet på en växt är uppbyggt så här:
Släktnamn - Echinacea
Artepitet - purpurea
Sortnamn - 'Alba' (skrivs alltid inom fnuttar)

Svenskt namn - vit rudbeckia (som då inte ska blandas ihop med släktnamnet Rudbeckia )

Bara för tydlighetens skull....

Jag tänker på Släkte och art. T.ex. Salvia officinalis. Ifall sort är viktigt i sammanhanget så får man väl använda det också

Jag har funderat fram och tillbaka över den här tråden. Någon slutsats har jag inte kommit fram till.
Men om jag nu går till mig själv. Lärde mig i realskolan på 50 (1950)-talet Europea trientalis, Iris psodacorus m fl. Hade en flickvän vars syster var väldigt intresserad av vilda blommor (hon blev jägmästare). Resultatet blev att vi låångt efter behövlig tid pressade växter och examinerade enligt Linnés flora. Har dem kvar än. Solanum dulcamara m fl. Från ca 1960 till 1999 är det ett totalt botaniskt vacum. Idag har jag så smått börjat få tag i de vetenskpliga namnen igen. Och jag försöker hålla mig tlll dem så gott det går. Mest för att inte råka ut för missförstånd. Här i mittnorden har vi väldigt mycket kontakt med våra norska vänner och det finns för det mesta ingen som helst likhet mellan norska och svenska namn på växter. alltså gäller de vetenskapliga namnen. Själv har jag inte kommit längre än att det känns virrigt. Pratar vi om riddarsporrar eller Delphium? Geranium = nävor på svenska, storkenäbb på norska och danska.

Ja lite långt mellan storkenäbb=näva=geranium är det verkligen, för ibland kan man ju ana sig till vad det kan gälla, men absolut inte i det här fallet. Jag hade inte ens kunnat se sambandet mellan geranium och näva...jag trodde att geranium och pelargon var samma växt..
Precis lagom takt för mig för att försöka lära mig lite nytt det här...synd bara att minnet är inte är det bästa
Jag har sett att det är flera som har det här med växter som arbete..Hur klarar ni det, krävs det att ni kan både dom vetenskapliga och dom svenska vanliga namnen, eller räcker det med dom svenska ??

Oh ja, latinet är ett måste de gånger jag arbetar med växter. Får man en beställning med det vetenskapliga namnet och inte vet vad i herrans namn det är så kan det bli ett dyrbart misstag. Och samma sak gäller omvänt.

Jo det är samma familj, pelargon kallas väl rosengeranium om jag inte har fel? Sen finns det massa förädlade odlade former av pelargon.

Om man jobbar med växter, kan man nog inte undgå att lära sig en hel del vetenskapliga namn. Det är många gånger nödvändigt , t.ex om man har utländska besökare. Dock, ibland står man där och namnet är bara bortfluget!
Man kan också göra fynd bland importerade växter, då dessa alltför ofta fått fel svenskt namn i plantskolan, men det vetenskapliga står också på etiketten.
Till vardags använder jag, som jag skrev tidigare bara svenska namn ,det går alldeles utmärkt och är uppskattat av mina svenska gäster och jag tycker fortfarande att vi ska värna om de svenska namnen när det passar.
De växter jag säljer är givetvis uppmärkta med både vetenskapligt och svenskt namn. Ett bra sätt att börja lära sig, är att märka upp frösådderna med både och!
Jag hade en gäst här för något år sedan, som hade fått för sig att nu, när hon skulle anlägga sin första trädgård måste hon kunna de vetenskapliga namnen. Hon hårdpluggade latinska namn och det förstörde hela nöjet. Så, efter en promenad i trädgården kom vi fram till att hon skulle strunta i latinet och i stället börja skapa!! Nu har hon massor av växter och gör givetvis alla de misstag som hör till. Men hon har roligt!
Så kan det också vara.....
Åsa
PS Namnet "storknäbb" på nävorna kommer sig av att fröställningen ser ut som en näbb har jag fått lära mig. DS

Visst innehåller de svenska namnen rolig information - som namnet storknäbb t.ex. (tack Åsa!) - och ofta också intressant gammalt skrock och spår av spännande medicinsk användning.
Men om jag är nyfiken på en växt och googlar på namnet hittar jag flera bilder och mycket mera information om en växt om jag utgår från det vetenskapliga namnet.
Så jag tycker båda namnformerna är viktiga!
Och det gör faktiskt inte ont att lära sig både/och, en riktigt nyttig minnesövning... Att samtliga namn på en bekant växt kan vara som bortflugna emellanåt spelar väl inte så stor roll?

Jag tycker också att båda namnen är viktiga - plantskolorna slarvar en del som ni säkert sett och hittar på egna svenska namn ibland men det vetenskapliga namnet kan de inte ändra. Av någon anledning fungerar mitt minne bättre när det gället de vetenskapliga namnen :confused

Ibland sker sammanblandning mellan olika växter som har snarlika namn på svenska, det unviker man om man samtidigt använder det vetenskapliga namnet.

Jag "bokför" alla mina växter, bra sysselsättning under vinterhalvåret och dessutom ger det bra träning när det gället växtnamnen...

Rosengeranium,'Pelargonium ×graveolens' är den pelargon, som oxå kallas Dr Westwerlunds hälsoblomma.Har odlats i Sverige som krukväxt sedan 1700-talet. Framförallt för dess utpräglade doft.

Roligt att veta, och kanske ett sätt att komma ihåg namnet:
"Ernst Westerlund, född 22 oktober 1839 i Öregrund, död 28 januari 1924 i Enköping, var stadsläkare i Enköping.
Doktor Westerlund använde den här blomman i sina behandlingar. Han rekommenderade sina patienter att ha blomman i sovrummet därför att den sprider en uppfriskande doft när man rör dess blad."

Pappa hade en Dr Westerlunds blomma, och trots att han var son till en Trädgårdsmästare , så kom varken han eller hans bror på något annat namn när jag frågade, men efter lite tänkande hit och dit kom dom på att den nog hette Rosengeranium också, men att dom alltid hade hört Dr Westerlunds blomma .
Användes den inte till att göra ett ( ??? )det där omslaget man lägger på bröstet när någon hade bla hosta också ?

Man kan baka sockerkaka med finfördelade blad oxå. Pikant smak. Garnera gärna med några blad oxå. Ett par tsk hackade blad räcker.

Här finns lite mer information om den gode Dr Westerlund, som bl a var pionjär inom arbetsterapi

Westerlundsällskapet

Jättetrevlig läsning, och jag erkänner att jag normalt inte är mycket för såna webs, men biografin var precics lagom lång med inte bara en massa datum som det brukar vara..Tack för den webben Red Top.
Man kanske kan äta eller dekorera med blomman isf bladen på sockerkakan ??

Låter som en jättefin idé. Det skulle ju bli vackert. Att det inte finns förslag på det, är förmodligen för att blommorna är ganska få och jag har bara lyckats få dem att blomma när de står utomhus på sommaren

Tack för frågan

Latinska nam hjälper människor för att hitta en växt som man älskar i något land i världen, eftersom världen vet deras namn växter på latin.

H: Bassam

Eftersom alla som håller på med växter seriöst, vet att växternas namn till största delen bygger på grekiska och inte latin, är det bättre att kalla dem för det de är: VETENSKAPLIGA namn. Kan man de vetenskapliga namnen, är det som det tidigare konstaterats flera gånger i denna tråden, lättare internationellt att tala om växterna.
Men man ska också veta, att många länder, liksom sverige, har sina egna egennamn på många växter. Så man ska inte tro att gemene man kan de vetenskapliga namnen, bara för att man är utomlands.

Nej man varken kan eller bör kräva att en person ska kunna alla namnen, och jag tycker att det bästa skulle vara om dom som kan både vetenskapliga och svenska namn skrev ut dom, för om ögonen vänjer sig vid att se båda, för lite fastnar( t om hos mig men som sagt, det verkar som om dom flesta tycker att det är en bra ide, och jag ska försöka...
Red Top, pappas stod alltid på altanen under sommaren, och antagligen hade han den gömd i verkstaden som hade fönster i källaren under vintern, så egentligen har han nog behandlat som resten av pelargonerna...
Även om den inte ger så många blommor, så kan man säkert göra som kockarna brukar göra med en liten pesiljevist, låta den trona mitt på kakan.
Sist jag hade krasse ( nasturtium) så bröt jag av en blomma lite då och då för att äta den, och den stora dubbla stockrosen ( malva reale) så är själva blombottnen jättegod..man plockar bara av blomman och biter av underdelen..

Citat ur Kulturväxtlexikon:

"......Nomina si nescis, perit et cognitio rerum – om Du ej namnen vet, Du saknar kunskap om tingen. Så sa en av de största naturvetare som någonsin levat, nämligen vår egen Carl von Linné. Trots de dryga 200 år som förflutit sedan Linnés död, en tid som representerar ytterligare 2 sekler av ackumulerad visdom, torde det vara svårt - för att inte säga omöjligt - att hitta något mer träffande omdöme om nyckeln till kunskap. Det må sedan gälla namn på kulturväxter eller namn på vilka vardagliga ting som helst. Linné skapade det binära (tvåledade) vetenskapliga namngivningssystem som används än i dag. De binära namnen i latiniserad form är internationellt accepterade sedan 1753. De möjliggör kommunikation över varje språkbarriär i världen....."

"....... För den som finner de vetenskapliga namnen alltför svåra är svenska namn ett bra och viktigt alternativ. Det förutsätter emellertid att de standardiserats....."


Citat ur Staffan Lundins avhandling 'Evolutionsbiologiskt centrum':

" Att Linné valde latin för att namnge växter (och djur och mineraler) var egentligen självklart mot bakgrund av hans internationella ambitioner: hade han publicerat sina verk på svenska hade de sannolikt stannat inom den synnerligen trånga krets som den svenska akademiska världen vid denna tid utgjorde (Blunt 2002). Latin var alltsedan romartiden det språk som brukades internationellt, under medeltiden mest inom kyrkan och statskonsten. När naturvetenskaperna började utvecklas på allvar under renässansen, var det naturligt att avhandlingar, föreläsningar m.m. gavs på latin. Under 1600-talet började folkspråken så smått bryta sig in på exempelvis diplomatins område, och reformationen hade naturligtvis kraftfullt reducerat latinets betydelse som kyrkospråk i de protestantiska delarna av Europa. I den akademiska världen levde bruket av latin emellertid kvar, inom naturvetenskaperna faktiskt ännu längre än inom humanioran, och ända in på 1800-talet hände det t.ex. att matematiska avhandlingar publicerades på latin (Helander 2003). "

Så, faktiskt var det latin som är/var grunden för de vetenskapliga namnen. Men, grekiskan hade ju en gång influerat romarna som talade latin och latinet hade tydligen sina begränsningar och man tog in grekiska.

Inte så konstigt att så många säger det latinka namnet alltså, markus sa redan i början på tråden att det vi säger är latinskt är en blandning mellan latin o grekiska..
Vem vet, på den tiden var dom kanske tvugna att göra så för att komma ut till fler personer, lite som vi här nu pratar om att använda svenska och vetenskapliga namn,