Jag har världens bästa kolonigrannar - speciellt en. Igår i +5 grader och snålblåst tog hon upp min potatis, rödbetor, palsternackor och - trots att hon inte odlar blommor själv - mina dahliaknölar! Och de sistnämnda hade jag gett upp hoppet om för länge sedan. Allt levererades i en jättehink vid dörren. Sen kom hon tillbaka och hjälpte mig ned i källaren med dem, eftersom jag inte får bära något med min trasiga rygg. Jag blir alldeles rörd och fattar inte hur jag har gjort mig förtjänt sådana fantastiska vänner. När jag frågade henne vad jag kunde göra för henne i gengäld, sa hon bara "Var kvar i koloniområdet! Det är huvudsaken!" Om ni visste vad hur glad man blir för en sådan hjälp!

Det svaret säger ju allt. Du är med all tydlighet själv en god granne. Och goda grannar måste man vara rädd om, så dom varar länge...
Det är ett elände att ha ont i ryggen, hoppas det är övergående och du blir snart bra igen.

Sådan vänlighet ger hopp om för hela civilisationen. Grattis till så fina grannar. ... men sådana grannar får man inte utan att vara en bra granne själv.


Det här med växter och trädgård är härligt, inte bara för intressets skull utan för att jag tycker att man stöter på mycket vänlighet och glädje.

Vad härligt med såna grannar. Själv har jag trevliga grannar också, men även ett par som jag fick "skäll" av första sommaren jag köpte en kolonilott
Frun tyckte inte om att jag hade barn, de störde!
Sånt ligger och stör. Jag försöker säga hej, och mannen svarar, men inte hon.

Härlig solskenshistoria...
men du är nog en bra granne själv tror jag
det har man igen på ett eller annat sätt


Marigt : Henne du berättar om är det ju synd om...
att inte gilla barn måste va jobbigt

Bry dig inte

Vad söta ni är! Jag vet inte om jag är en så bra granne. Men jag tror på att man ska hjälpa varandra i ett koloniområde. Vet man att någon är bortrest och det är katastrofhett så räcker kanske vattenslangen dit, och det tar inte så lång tid att vattna en lott till. Förresten tillhör det sommarens lyx att få stå i solnedgången och vattna och filosofera! Och de äldre i området får hjälp av piggare grannar att gräva och snickra. Vi har nog en rätt bra gemenskap, även om vi inte känner varandra så väl.

Sen är vi lite oroliga för vårt koloniområde. Rykten går att kommunen tycker att det vore roligare med en industritomt. Är inte industrier lite omodernt??? Så därför är nog alla väldigt angelägna om att så många som möjligt blir kvar, så vi får behålla vår oas. Den är ju inte bara till glädje för oss, utan även för söndagsflanörer.

Jag säger som jag alltid har sagt: FLER KOLONIOMRÅDEN TILL FOLKET!!