Så här ser naturen ut på norra ön där det fått växa fritt. Dussintals olika trädsorter i en märklig blandning, och mycket av det liknar inte ens någonting man kan hitta i Europa. Särskilt häftiga är trädormbunkarna, det är dom som ser ut som palmer på bilden. Just den här bilden är tagen på Waiheke Island.
Här ser vi stammen på en Kauri, Nya Zealands kanske mest mytomspunna träd. Tyvärr är det inte många kvar av dom, för dom utgjorde ett alldeles för bra förråd av virke åt nybyggarna. Det är ett väldigt gammalt trädslag, ett sorts primitivt barrträd. Trädet på bilden är mellan 40-50m högt och ca. 800 år gammalt.
Här nere kunde man gå ut på klipporna som man ser strax under vattenytan. Där utanför lockade vattenströmmar fram fiskar av många märkliga sorter. Bland annat några stora knallblå, som liksom några dussin andra sorter döpts till "snapper". Man kunde även bada här, men det var kallt i vattnet och ganska strömt.
Den kanske vanligaste landskapstypen var dessa starkt kuperade betesmarker. Ingenstans i landet är det platt, ofta är det såna här branta kullar. Det syns dåligt på denna bild, men ofta är kullarna trappstegsformade, det har bildats som trappsteg av fårens trampande vid betandet. Det finns fruktansvärt många får på nya zealand, ungefär tio gånger fler än människor, och det finns också mycket kor. Klimatet är bra för djurbete, det regnar mycket och är varmt, gräset växer mellan 8-12 månader om året.
Denna bild är tagen på nordligaste nordspetsen, det finns en fyr alldeles utanför bild som är ett känt landmärke. Mycket turister är här, men sällan utanför stigen. Denna vackra strand var det visst nästan aldrig någon som besökte. Landskapet och växtligheten påminde lite om medelhavet här.
Dom sa att sydön skulle påminna om Norge. Och nog finns det vissa likheter? Denna by skulle lika gärna kunna ligga någonstans i Rogaland, men det är Picton. Hela byn är uppbyggd runt färjelägret, det är hit som ända färjan mellan norra och södra ön går.
Hela min vistelse på sydön var det mer eller mindre mulet, och jag åkte snart tillbaka norrut. Ungefär halvvägs över sundet mellan öarna klarnade det upp, och när jag var tillbaka i Wellington var det solsken och 25 grader varmt igen. Nästa gång skall jag spendera mer tid på sydön, det jag såg verkade vara väl värt det.
Är detta världens längsta kotte? Nej, det är ingen kotte utan det som något slags brödgranar har i stället för barr. Som sagt finns det många märkliga träd på nya zealand, och inte minst bland barrträden.
Detta kort är taget från toppen på vulkanön Rangitoto. Den steg ur havet för 600 år sedan, och vulkanen slockade för 3-400 år sedan. Redan är ön täckt av tjock grönska. På sina håll är det djup skog, på andra ställen växer det knotiga, låga träd med rohodendronliknande blad, och på andra platser är det nästan djungel. I fjärran ser man Auckland, landets största stad men inte dess huvudstad. Av alla städer jag besökt ute i världen är nog det min favoritstad.
Även denna bild är tagen på Rangitoto Island. Stigen slingrade sig fram genom något som liknade en djungel, här växte en mängd märkliga ormbunkar och lavar och annat konstigt. Varmt var det, men inte fuktigt som man kunde tro. Jag rekomenderar alla som åker till Nya Zealand att ta färjan ut till denna ö, det tar bara tjugo minuter och kostar inte många kronor. Hela ön är full av vandringsleder, och där finns mycket, mycket att se.
nää skämt åsido..men vi såg en del...Kiwi, Kea, Tui, albatross. yelloweyed penguin, possum, kaskelott. bottlenose dolphin, dusky dolphin, säl, + en del andra fåglar som jag inte kommer ihåg vad dom hette
