Jag törs nästan inte säga detta, men är det bara jag som tycker att det ser förfärligt ut med dessa orgier i betongsten och grus. Detta är som en epidemi, en farsot som sprider sig med vindens hastighet! Grå betongplattor, ett antal betongrör med enstaka buskar i, och sedan svart och vit sten kring det. Jag vet att smaken är som baken, men är det inte underbart med tidstypiska trädgårdar?
Mvh
Camillan på provo-humör

Jag tycker inte att det är fint. Jag tycker sådana där fina små röda stugor med en vildvuxen trädgård är mycket finare Men kanske inte så praktiskt. Om jag hade en trädgård skulle jag vilja ha en viss ordning men ändå inte helt symmetriskt och med en massa designgrejor, plattor och mönster hit och dit

Ja, vildvuxet är fint. Jag tycker bara att det är så tråkigt när alla gör likadant och inte tar hänsyn till huset och trädgårdens karaktär. Om några få år kommer alla att tycka att det är sååå fult (ungefär som valv inne). Tror jag iallafall... (Förlåt ni som har allt det där...)

kan bara hålla med!!! tråkigt med all grå betong.

Tycker detsamma, trist. MEN, jag tycker det är snyggt med betong eller cementdetaljer här och där, men det ska vara blandad kompott, med trädetaljer också, och gärna riktig keramik. Och vildvuxet, för det sätter igång fantasin och romantiken. Allt det här sterila med betongsten i längder, var man än tittar så ser man betongstensgångar, minimala, fantasilösa rabatter, allt efter de stereotypa tv-programmen som är så himla populära just nu. Hur känns det i längden att se detta?

Det händer att jag faller för minimalism och betong - men vid vitt och svart grus drar även jag gränsen i de flesta fall. Och jag uppskattar när trädgården stämmer med huset och omgivningen.

Precis så där menar jag - lite och smakfullt är jättesnyggt, men fy för långa banor steril betong!

Jag har så dålig smak att jag tycker de flesta "spännande" och "provocerande" arkitektritade hus ser ut som sk!t.
Det är som med mode - det blir väldigt fel när folk som producerar nyttovaror får för sig att de egentligen är konstnärer med uppdrag att provocera de oupplysta massorna. Enligt mig och min dåliga smak, i alla fall.

Det finns naturligtvis stilrena strama trädgårdar där detta kan passa, men oj vilka tråkiga trädgårdar.
Betong och rostiga armeringsjärn är för mig en styggelse. Trä, sten, torvblock och växter i en lagomt
skött trädgård är för mig mjukt, vilsamt och en aning spännande.

Camillan!! du får nog ta i lite mer för att provocera
Själv är jag barnsligt förtjust i grusgångar med skuren kant mot gräset

Ha ha ha! Jag ska tänka ut något mer provokativt nästa gång... Alla är ju i princip rörande överens om att naturligt och klassiskt är vackrast! Och ja, krattade grusgångar under nakna fötter är underbart! (Fast jobbiga att rensa om man liksom jag inte har tillräckligt tjockt lager...)

Det är bara att konstatera att modet växlar. Sen fem år tillbaks är sten, betong och minimalism inne. Nya trender sprider sig som löpeldar. Ingen vill vara "ute". Den kloke väljer dock sin egen stil. Jag kan uppskatta att det finns en medveten tanke i trädgården. Samtidigt får man aldrig gömma att en trädgård har man för att vara i, inte som ett utställningsobjekt.

Ja, fast frågan är om det verkligen är inne i trädgårdskretsar, eller om det bara är andra (som inte är trädgårdsintresserade) som fastnar för den här trenden. Om man tittar på utställningsträdgårdar, i trädgårdstidskrifter och dyl, upptäcker man snart att betong- looken inte finns där... Jag håller verkligen med dig om "den medvetna tanken", och framförallt är det spännande när trädgården speglar vem som bor där och då blir väl betongen anonym!

Betongen blir ju fin om den används till mjuka former som man inte kan använda andra material till. Men nu ser man många murar av betong eller ännu värre något som skall likna huggna stenar men som förmodligen? Är gjorda i betong.

Jag tror att det är en ganska stor grupp husägare som vill ha en extremt lättskött trädgård. Möjligen räknar de med att om de "möblerar" med sten och betong så blir det inget underhåll. (Tyvärr åldras inte alla material med behag.)

Medelhavsinspiration är nog en annan orsak till mer sten i trädgårdarna.

Jag tycker att det kan vara riktigt snyggt på rätt ställe, i rätt mängd och framförallt rätt utfört. Tänkte just på det för ett tag sen när jag hjälpte några kompisar att flytta in i sitt nybyggda hus i ett typiskt nybyggt område. Nästan alla hade sten i olika former och mängder på framsidan. I vissa fall blev det plottrigt för att grannen hade annan färg, det var inte ordentligt genomtänkt etc men i vissa fall var det riktigt snyggt gjort.

Och just i sådana fall tycker jag att mängden av sten passar bra. Du har små tomter där man gärna placerar huset så nära vägen som möjligt för att få mycket trädgård på baksidan. Framsidan vill man då helst inte befinna sig på vare sig för att sitta och slappna av på eller för att jobba i trädgården, den har man ju på baksidan istället. Samtidigt vill man att det ska se snyggt ut från gatan. Då är en snygg stenläggning med väl valda växter betydligt snyggare än 70-talets thuja-rad framför huset. Sen är det ju också en fråga om utförande det syns ju mycket tydligare om det inte blir bra när man lägger sten jämfört med om man har gräsmatta och dåligt planerat växtval i övrigt.

Men mycket handlar ju om vad det är för hus och område. Det ser alldeles hemskt ut på fel plats till fel hus. Bredvid vårt sommarstugeområde finns det ett område med lite blandat med sommarstugor och permanenthus. Gemensamt är dock stora tomter och skogskänsla runt om. Där har några pysslat lite med sten och grus på en i sammanhanget liten del av sin trädgård och det ser för j*vligt ut om jag ska vara ärlig. De har t.o.m. gjort en bit där de delat upp områden med vitt och svart grus. Eftersom trädgården i övrigt är gräsmatta som övergår i naturtomt och det inte finns någon tydlig avgränsning mot det så ser det ut som nån råkat klippa ut en bit från ett villaområde i stan och tappat ute på landet.

Nä, så var sak har sin tid och plats. Själv har jag min sommarstugetomt att leka på och där hade det bara sett skrattretande ut med betongsten mitt i skogen.

I mitt tycke så gör många trädgårdsägare (o trädgårdsanläggare/designers) misstaget att tro att det är enkelt att skapa en härlig trädgård med hjälp av en massa sten och sedan en till två lättskötta perenner. Ja, och för att skapa lite "liv" så väljer man att använda olika stensorter, som läggs i olika former. Det är så fult o dött! (I mina ögon.) Jag var nyss på ett föredrag om trädgård där trädgårdsanläggaren just talade om sådana lösningar, visade diabilder och ordet "lättskött" användes oftare än "vackert". Han valde konsekvent bort växter och anlade sten både kors o tvärs...

Ett gott exempel på modern trädgård är naturligtvis Ulf Nordfjells trädgård som visades på Chelsea Flower Show VACKERT!!!

Själv har jag ett gammalt hus o en gammal trädgård. Gillar det. Här finns en del moderna inslag, jodå lite armeringsjärn o en o annan kruka i betong. Men mest är det växter o återigen växter...

Äntligen någon som ryter till om denna styggelse!

Jag har speciellt svårt för de här mindre betongstenarna som är nötta för att se gamla ut. Ofta i olika färgtoner på dubbeluppfart och gångar. Och sen ett runt planteringshål med något töntigt miniträd ympat på 80 cm. Det känns som man vandrar runt i en Flisby-katalog i vissa områden.

De klassiska fyrkantiga plattorna tycker jag dock är helt okej. Som en lugn yta med lite lummigt och kanske lite kullersten omkring. Eller också vill jag så gärna tycka det för att jag inte har råd med skiffer...

Jag har förresten satt ned ett gammalt dränerigsrör av cement i rabatten och satt ett krukfat på toppen. Än så länge ser det lite märkligt ut men när bergkörsbär, benved och hostor har växt till sig blir det nog ett fint fågelbad där i lummigheten. I ett fält av sjösten skulle det däremot se lite annorlunda ut...

Jag kan bara stämma in i kören ovan.
Enkla stenlagda gångar-ja tack. "Trädgård" med sten i olika former och färger -nej tack.
En grön och lummig trädgård gillar jag.

Jag säger som andra....

Var sak på sin plats.

Har man ett rött torp i skogsbrynet ska man självklart inte ha en japansk trädgård där.

Däremot kan jag tycka att sten på rätt ställe och med rätt växter är snyggt!

Betong och rostiga armeringsjärn är ju hur fint som helst. Speciellt de rostiga armeringsjärnen. Jag sitter faktiskt just och tar igen mig efter att ha burit 25kg betong (mer än halva min kroppsvikt) i en kilometer, det var nästan outhärdligt tungt. Nu ska jag gjuta betongkrukor, och göra spaljeer av armeringsjärn. Så det så =)
Men det kommer nog inte alls att bli sådär tråkigt i alla fall, jag gillar att kombinera betong, arberingsjärn och växter för den postapokalyptiska känslan, inte den underhållsfria tråkiga =)

Jag tror att man ska se på det så här, för det första:alla material kan kännas fel om det utnyttjas fel eller användspå fel plats (enligt betraktaren...).

Nummer två: jag tror att jakten på det ultimata underhållsfria är något vi ofta kan reagerar på, speciellt i en trädgård, den ska ju leva och liv är förändring. Vem vill ha en konstant stillbild av en trädgård som aldrig förändras? Väldigt få, iallafall på ett trädgårdsforum. Därför blir det lätt att vissa saker uppfattas fula eller fel.

För det tredje kan man bli trätt på saker som användsför flitigt. Idag = konstruktioner av tryckimpregnerat virke, tumlade "bya" stenar, på 70-talet sjöstensplattor och slipers. (Jag kommer själv ihåg att jag tyckte de tumlade betongstenarna ofta kallade "byasten" var jättefina när de kom på 90-talet. Men nu används de överallt tex parkeringplatser på LIDL och då blir det för mycket. Jag tyckte förr illa om sjöstensplattor för de fanns över allt, nu börjar de bli lite mer ovanliga lite pittoreska och jag har själv återanvänt gamla sjöstensplattor bakom ett av våra uthus. jättefint... )

Visst är vi konstiga, vi vill vara lagom unika men inte lika...

mvh plexi

Bra sagt plexi, så tror jag det är! Och jag håller med om att både betong och armeringsjärn kan vara jättefint (rostiga armeringsjärn som stöd för t ex klätterrosor passar ju perfekt i en romantisk trädgård, det är inte minimalistiskt!) i rätt sammanhang, men inte för mycket... Tror många som inte är intresserade av trädgård ändå har fallit lite för trädgårdstrenden, men så vill de ha nåt lättskött o då faller de för sten... trist men alla är ju inte intresserade av att pyssla o gräva i jorden, konstigt nog...

Visst är de märkliga de där som inte tycker om att gräva. Mycket osäkerhet tror jag dock ligger bakom. Som tur är så går ju även en statisk trädgård att förändra, det är bara att släpa bort stenen igen och så var det bra med det =)

Jag tycker att sten har sin plats vid entréer men det finns ju så mycket mer än trumlad betong! Jag tror att allt som görs med kärlek blir fint, även en japansk trädgård i en torpträdgård. Det tråkiga är det personlighetslösa, och det är väl just det som inredningstidningar och trender gör, raderar personligheter och förvandlar det unika till massproducerat. Det är inte materialens fel.

Vad som är rätt och fel i trädgård har diskuterats i ett par hundra år nu, och hoppas att det aldrig tar slut! Vi har så roligt med vår lilla bit låtsas-natur.

En trädgård "helt" belagd med sten skulle jag inte vilja ha, men däremot vill jag ha en stenlagd uteplats. Kåken är från 50-talet och betong var poppis på den tiden (t.ex. har vi vackra grindstolpar i betong), så vi tänkte köra på betongsten när vi ska lägga om gången och bygga uteplats. Det blir väl c:a 20 kvm av våra totalt 1500 kvm trädgård, och i den mängden kan det väl ändå vara trevligt med lite betongsten? Speciellt till en 50-talskåk med putsad fasad och detaljer i betong