Jo då. Hon skall äras. I rådande snöläge är företaget att hämta odlingsställen (bordsbänkar med upphängda lysrörsarmaturer) i lägdkanten baka vedboden ett oöverstigligt hinder för mina skela (=stela) knän. Vart eller vartannat steg sjunker man ner till tomten. (Jag hävdar fortfarande att det borde vara taxfree här uppe). Avståndet dit ner är numera bara ca 45 cm, men ändå.
Alltnog. Medan jag går in i akt och mening att försöka hitta något lättare att syssla med, så tar hon sig före att klafsa (det är det man gör i lössnö) ner till de där odlingsborden. Förra året fick jag såga itu bordet för att det var för stort för att få ut genom dörren. När jag så småningom tittar ut genom fönstret så kommer hon, min duktiga hustru, släpande på den ena benställningen såsom en släde. Jag ryckte genast ut och gav min assistans för de sista fem metrarna. Räckte henne en diskborste så att hon kunde borsta av snön innan vi lyfte in eländet. I morgon skall vi försöka att få loss det andra underredet. Något säger mig att då måste jag vara med från början. Förmodligen hustrun.
Förutom nämnda kraftprestation har vi omplanterat ett antal doftpelargoner så länge lämplig jord räckte. Nu slipper vi pellisar till på tisdag. Däremot har hon ställt i utsikt att vi skall kruka alla Dahlior. Som tur är har vi bara 125 liter jord för det ändamålet.

Vi har som vanligt under riktiga vintrar fått en ”uppfrysning” av stengolvet i växthuset. Låter värre än vad det är. En valk på ca fem till 10 cm på en meters längd uppstår varje riktig vinter strax till höger om ingångsdörren. Första vintern det inträffade yttrade jag några väl saltade och kryddade ord om fosterlandets flexibilitet. Men numera har jag lärt mig att ta det med den där knusende ron, som man säger. Så fort tjälen släpper så är ordningen återställd. Men innan jag lärde mig det så var infarkten nära. Efter senaste dygnet återstår bara någon cm av uppfrysningen. Dessutom börjar markteglet att bli varmt så med lite ackumulerat vatten, ca 300 liter, så kommer nog växthuset att hålla sig på pluskontot avseende temperatur för resten av vårvintern.

Såg ni distansen mellan snö och blompinnen härom dagen? Ha ha, nu är det ca 50 cm tomt synlig därstädes.

Jo då, i morse fick jag in skotereländet.

Det våras för Överbölingen

PS Jag har inte lyckats med det eminenta konstycket att lägga in bilder här så kolla på AoT forumet. DS

Oj vad snö du har kvar(kollade ditt album på AoT). Härligt att du ändå fick lite vårkänsla! Snart, snart så har snön smält hos dig också!