Ja, så är det faktiskt för nu har stararna börjat bygga bo. Alla har väl något speciellt som är underbart just med våren och för mig är det stararnas ankomst och när de börjar sjunga och välja boplats.

Lika kul varje år att se om holkarna duger...

Sitter på altan varje morgon med min kaffekopp och kikare för att följa dem när de flyger upp från gärdet här nedanför med gräs i näbben...hittills har fem holkar fått hyresgäster men de finns flera starpar här som jag ännu inte lyckats lista ut vart de tar vägen med bomaterialet.

Varje vår är det samma ritualer..de är igång när det ljusnar och några timmar framöver, sedan försvinner de under dagen för att komma tillbaka sen eftermiddag. Då sitter hanen vid den utvalda holken och sjunger för brinn kära livet..

Visst är de underbara?

förra året så valde ett starpar att häcka bland mina trädgårdsredskap...

det blev lite knepigt, då bl.a . krattan inte längre var tillgänglig - men mkt intressant att följa...


Annars hart jag starka minnen från vårt förra sommarhus - ett 1800-talshemman. Under ungefär 20 år hade vi ladusvalor i ladan. De var så vackra och så undrbart duktiga flygare. Sen blev vi med en riktig jägare till katt och sen blev det inga ladusvalor mer...

Vad härligt det låter Gunilla, jag är avundsjuk på dig! Och du är en FIN människa som sätter upp så mycket holkar!

Jag tycker också att starar är underbara så jag satte upp en holk förra våren. Tyvärr fick jag ingen stare i den men ett talgoxpar tyckte det var en lämplig bostad. När jag tömde holken för några veckor sedan såg jag vilket jättebo dom fått släpa ihop för att fylla den för dom onödigt stora holken. Man undrar ju lite varför dom valde en så stor bostad när det fanns lämligare holkar i närheten.

Ja, det är inte alltid lätt att förstå fågellivet utifrån våra mänskliga perspektiv.

Ha tålamod med holken till stararna, ett tips kan vara att sätta upp några till i närheten, stararna lever i flock och vill gärna umgås med varandra. Nu gissar jag bara utan att veta - stararnas ungar lämnar holken nästan samma dag och stararna tar kollektivt hand om ungarna. Det brukar bildas stora flockar med starungar i dungarna och de fullvuxna matar ungarna ännu några dagar efter att de flyttat ut.

Föräldrarna kan knappast skilja ut sina egna ungar utan alla hjälps åt. Därför tror jag att de vill bosätta sig nära varann..för överlevnadens skull.

En gissning som sagt, Myosotis vet kanske?

Kan inte låta bli...

lyssna




Och jag har också en ny starholk, ja bara en, men den innehåller 5 lägenheter. Men inga starar ... Vi får se vad som händer.

Bra idé att ha flera starholkar då de mycket riktigt är flockfåglar.


Det där går jag nog inte med på, har i alla fall aldrig hört det. Starungarna blir snart självständiga, de matas max. 4 dagar efter att de blivit flygga. Jag skulle tro att föräldrarna och ungarna känner igen varandra på rösten även i en större flock och att de inom flocken håller ihop i en liten grupp.

Ja, som sagt en gissning men hur i all världen kan de urskilja sina småttingar i denna kakofoni! Det hörs på långt, långt håll vilken dunge de sitter i, alla ungarna gapar och skriker efter mat...gissar att de brukar vara hundratals och de vuxna flyger fram och tillbaka med mat.

Här brukar detta inträffa omkring 6 juni, brukar gå ut och titta på skådespelet, det är fantastiskt...och sedan är de borta till nästa år.

Min bästa tid är förresten redan över. Alltid lite vemodigt på våren när snödroppar, krokusar och miniirisar har blommat över. Även om jag naturligtvis älskar vitsippor och ser fram emot tulpaner och äppelblom så är det mars-början av april som för mig är den bästa tiden på året. Årets vackraste dag infaller när jag hör den första dubbeltrasten sjunga.
Nu är det redan en massa fästingar och snart kommer knotten så då får man mest sitta inomhus.

Tack amaira för Malmsjö! Vackrare än så här kan det knappast bli

..och tack Myosotis för den underbara bilden av herr och fru Stare - som funnit varandra och är redo för sin livsuppgift

Kommer ihåg när jag var liten och bodde hos papsen som har bondgård, i kostallen var där alltid svalor som hade byggt hus på lamporna ....

Min bästa tid är också nu, precis när träden håller på att slå ut sina löv. Fåglarna har börjat vänja sig vid ens närvaro och det är liv och rörelse överallt.

Några starar har jag inte här, men då jag har naturtomt har jag ofta björktrast som häckar i stället. Det har blivit "min" fågelart

Det händer så mycket nu..varje dag ser jag något spännande..

Hackade bland några stenar i trädgården när jag såg något röra sig på gången ..en groda hade förmodligen vaknat av ljudet. Den var på väg någonstans och jag gissade vart...till dammen. Och mycket målmedvetet trampade den på..kämpade över stenar..ramlade ner men tog nya tag. Klev försiktigt över nerklippta taggiga perenner - satte mig ner och följde färden. När det lilla livet nådde dammkanten sa det bara plask när den hoppade i - något sent uppvaknande kan jag tycka eftersom grodorna haft partaj redan en vecka i dammen men bättre sent än aldrig.

Har sett detta någon vår tidigare också - grodor med färdriktning på dammen när de vaknar. Kan de månne känna lukten av vatten eller är det ljudet från den lilla forsen som styr?

Visste ni att groddjur är extremt känsliga mot miljögifter så har man grodor i trädgården har man hyfsat frisk miljö.

Ja, jag undrar också hur groddjuren kan känna var vatten finns - även den minsta lilla pöl dras de ju till.

Förra året var första säsongen jag hade en starholk. Ett par började häcka, men inget hände - jag tror att en av dem blev offer för en katt. Jag såg en katt som jag försökte skrämma bort som lurpassade på stararna när de var nere på marken och samlade bomaterial. Hoppas på bättre lycka i år.

Nu har "mina" starar ungar....ett flitigt pickande i gräsmattorna...snart är de borta

BILDER Gunilla, BILDER!