I fjol våras planterade jag fyra pioner på olika ställen i en rabatt. En av dem var ganska liten och de jag köpte av skickade två stycken eftersom de tyckte att de var så små. Den ena (förmodligen den finaste) planterade jag i den stora rabatten och den andra hamnade i en annan rabatt där jorden bytts ut på grund av anläggningsarbeten.

I "fina" rabatten har jag sandjord. I lilla rabatten är det annan jord som jag tror består av sten och lera. Den blir som cement och det ligger massor av fula småstenar över hela ytan.

Nu har ju pionerna tittat upp. Den i lilla rabatten är minst dubbelt så stor som den i "fina" rabatten. Jag har väl alltid misstänkt att sandjord inte är optimalt för pioner, men det är vad jag har att tillgå. Jag blandade naturligtvis i barkmull och benmjöl vid planteringen, med sandjord är alltid sandjord. Det verkar som om stenig cementjord är mycket bättre.

Min mor har lerjord, och hon har en del över. Vad är bäst? Att gräva upp pionstackarna igen och plantera dem i lerjord? Eller att låta dem stå?

Jag vill ju att de ska växa sig stora och fina, men jag vet också att pioner inte uppskattar att grävas upp, blottläggas och grävas ner igen. Men man tjänar kanske på det i långa loppet?

När är i så fall bästa tiden? Nu eller till hösten?

Enligt Herman Krupke, den kanske mest kunnige i vårt land vad gäller pioner är hösten den i särklass bästa tiden för plantering av pioner.

Beträffande jordmån skriver han såhär i sin bok "Min passion för pioner";

"Örtartade pioner och buskpioner har olika krav på jorden. Buskpioner älskar lätt djup mineraljord, medan de örtartade pionerna föredrar tyngre, näringsrik och lerblandad jord"

"De flesta pioner, speciellt lukt- och bondpioner trivs bäst i lerblandade jordar. Matjordslagret bör vara minst 40, gärna 50 - 60 cm djupt. Jorden får inte vara för mager, gärna fukthållande men väldränerad. Bäst blir jorden om den bereds så allsidigt som möjligt. De flesta kulturformerna som bondpion och luktpion älskar god och djup jord. Är jorden där plantan skall stå djupare och i gott skick, räcker det att luckra upp det övre skiktet på 30 cm. Luckring av jorden är viktig. Blanda gärna i lite planteringsjord, men använd aldrig enbart planteringsjord, eftersom den mest innehåller luftiga mull och humusdelar som lätt sjunker ihop och så gott som försvinner efter kort tid. Tunga lerjordar tillför man sand och torvmull. Sandjordar förbättras med lerjord och mull."

Tack för det långa, intressanta citatet.

Ska jag tolka det som att det är bäst att plantera om pionerna? Jag vill helst inte vänta till hösten i så fall, för då "förlorar" jag ju ett helt år till, känns det som. Men jag kanske är för blödig för att plantera om dem i alla fall, stackarna...

Jag törs faktiskt inte råda dig...det är skillnad också på vilken sorts pion det är, en del tål flytten bättre.

Oavsett vad du bestämmer dig för får du kanske inga blommor nästa år.

Nej, och inte i år heller, ser det ut som...

Har du inte möjlighet att jordförbättra sanden rejält där den står? Annars hade nog jag satsat på att plantera om den nu. De är inte så förfärligt känsliga som deras rykte säger, så nog tål de en omplantering. Och om det dessutom innebär att förutsättningarna blir bättre, så finns det väl inget att tveka om? Det viktiga är att de inte hamnar för djupt i jorden, det är det som oftast hämmar blomningen.
Men gör det i så fall antingen nu så fort som möjligt, eller efter de har blommat klart (om de nu gör det....)

Hur gör man för att jordförbättra medan pionen står kvar? Jag kan kanske pytsa ner lite lera runt om, men jag vet egentligen inte exakt var roten är, jag menar, man kan inte gräva för nära eftersom den är oregelbunden och man kan ta sönder den?

En av anledningarna till att man inte ska plantera om "örtpioner" på våren är att stjälkarna lätt bryts av från roten. Och nu har roten satsat järnet på att få upp stjälken men eftersom bladen inte utvecklats så har roten inte fått tillbaka något än (fotosyntes...). Gräver du nu riskerar du att ha ihjäl den helt. Och då förlorar du mer än ett år.

Hur du ska jordförbättra med plantan kvar vete tusan. Lägger du på jord ovanpå så riskerar du ju att rötterna hamnar för långt ner och då blir det ingen blomning. När jag gödslar lägger jag (litet!!!) i en ring runt plantan, dvs utanför de yttersta skotten. Bara benmjöl strösslar jag över, men det blir det ju ingen jordförbättring av...

Min slutsats (ursäkta harangen!) blir att jag skulle vänta till i augusti-september åtminstone och då fixa en ny bamsig planteringsgrop, kanske klä den med markväv och tigga lerjord av mamsen.

Ingrid, jag är inne på din linje nu, faktiskt Det känns som om det är för sent att plantera om dem nu, så jag får se till hösten vad jag tycker då. (Då har jag ju gått hela sommaren och irriterat mig på att de är så små )