Det ska visst gå att tämja påfågelögon och få dom att stanna i trädgården hela sommaren.
Man ska tydligen också kunna få dom att komma och "äta" direkt ur handen.
Finns det någon här som har erfarenheter av detta?


Så här stod det i en gammal bok....



Av alla våra dagfjärilar tycks påfågelögat vara mest lämpat för "odling".
Den är stor, vacker och lätt att sköta i alla stadier och dess värdväxt finns nästan överallt.
En annan fördel är att den är mycket långlivad, den kan leva upp till elva månader.
Mycket talar för att den vanliga nässelfjärilen, som i vårt land likaledes bara har en årlig generation, också lämpar sej för odling.
Man kan naturligtvis på prov odla vilken art som helst, men det visar sej att de som övervintrar som larver är svårare att sköta än de som gör det som ägg, puppa eller imago.

Det väsentligaste är följande:
Honor som fångats på våren stängs in tillsammans med nässlor som odlats i krukor.
De lägger ägg på nässlorna och larverna föds upp på vanligt sätt.
(Hur man föder upp fjärilslarver finns det info om på nätet eller i böcker.)

När fjärilarna kläcks i juli och augusti förvaras de först i ungefär en vecka i ett kallt växthus eller annat ljust utrymme, i vilket de får flyga fritt och livnära sej på blombuketter i vaser och ur fat med honung och vatten.

Under dessa förhållanden blir de fullständigt tama.
De slår sej ned på alla som kommer in och kan till och med fås att komma till ens hand och äta ur en sked.

Nästa åtgärd består i att släppa ut dem i trädgården, där de flesta kommer att stanna om det finns gott om blommor.
Matningen för hand kan fortsätta i det fria.
Dörren till det utrymme där de tidigare förvarats bör lämnas öppen, så att de kan komma in och sova där om nätterna.

Så snart vädret om hösten börjar försämras och blommorna försvinner, fångar man in så många fjärilar som möjligt och släpper in dem i stora burar av glest tyg med stommar av trä eller ståltråd.
Dessa placeras i växthuset och fjärilarna förses med föda.
När det blir kallt flyttas burarna över till ett vindsutrymme eller ett uthus, där det är mörkt och kyligt men skyddat från svår frost.
Där får de övervintra.

På våren flyttas burarna ut i växthuset igen och där börjar fjärilarna åter flyga så snart det varma vädret väckt dem.
På nätterna flyger de in i sina burar för att sova.

Det första de behöver när de vaknar är vätska.
Därför fuktar man burarna genom att spraya dem med vatten.
När de första blommorna slagit ut släpper man fjärilarna, men så här års är det bra om man förser dem med lite extra föda.
En vattenlösning med honung kan hällas i t ex ett litet provrör, som pluggas igen med en bomullstuss som genomdränkts med lösningen.
Dessa rör fästs på käppar och placeras ut här och var i trädgården.
Fjärilarna hittar dem lättare om de förses med en krage av färgat papper i form av en blomma.
Bästa färg är purpur.
Om det råder sommartorka när den nya generationen kläcks bör man också då tillföra dem extra föda.

För att bibehålla stammen kan man fånga in honor på våren sedan de flugit fritt en tid och stänga in dem med nässelkrukor, som de kan lägga ägg på.

Wow, vad häftigt! Fint skrivet. Tack för citatet som jag kommer att spara. (men odla fjärilar orkar jag inte göra, har jobb så det räcker )

Vad heter boken? Författare? Utgivningsår?

Edit, tillägg:

Fast fånga fjärilar för äggläggning behöver jag inte göra. Har fullt med larver på nässlorna i trädgården. Nässelfjärilarna är tidigast. Har sådär 5 "kullar" i lite olika åldrar/storlekar just nu.

Det här är hittat ur en gammal bok från 1970 som heter "vän med insekter" som i sin tur har tagit det från någon gammal bok som någon engelsman vid namn newman skrivit en gång i tiden...

Hmm, jag föredrar nog vilda fjärilar. Det fanns en gång i tidskriften Akvariet en artikel om nån som också odlade fjärilar. Kommer dock inte ihåg så mycket av artikeln, tror det var på 60 eller 70-talet.