Visst kan växter vara så fula att man älskar dom?
Min Kamelhårskalanchoe är brun, luden och liknar en stam med grisöron på.... Jag älskar honom...! Solens strålar får honom att glänsa i koppartoner, och man kan kela med honom som ett husdjur...

Visst kan man det, jag har haft några sådan växter också

*skrattar* Kul med en sådan beskrivning, lite anorlunda måste jag säga.

Kan inte påstå att jag direkt älskar min fulaste krukväxt... Enda anledningen att han fortfarande lever, min fula kaktusgubbe är att han är så gammal att jag inte har hjärta att kasta bort honom!
Så här ser han ut, han kan inte ens stå själv, han lutar sin tunga, brunfläckiga kropp mot fönstret...

Härlig!!
Jag hade en gång en sån där kaktus som har "päls", jättegullig var den och gammal blev den.....trodde jag...... En dag när jag kollade lite på den såg jag att den bestod av ett tomt skal, helt torr inuti och "pälsen" hängde bara kvar på taggarna.....

Sån är jag oxå....finns det liv finns det hopp, brukar jag tänka....
Och man kastar väl inte bort en gammal vän bara för att han blir gammal och ful....?
Dessutom ser han ju grön och fin ut i huvet...

Ja, han påminner lite om en del gamla människor...
Kroppen är trött och behöver stödjas, men huvudet är det inget fel på!

Jag tog mig faktiskt mod att kasta bort en gammal vän för nåon månad sen. Han var sen (men dock jättegrön), och smal, hängde över krukans kant, gick inte att få någon styr på den alls = att den tog alldeles för stor plats. Hade haft den sen jag var ca 9 år gammal = 13 år. Det var hårt, men det var nog dags att säga adjö...