Oj, det här skulle jag kunna prata om i timmar men det har jag inte tid med nu. Jag är själv fågelfantast, men de där galningarna borde förbjudas. För det första är de ibland inte ens fågelintresserade, de bara samlar arter istället för frimärken. De föraktar talgoxar och är bara intresserade av rariteter. Sen finns det många som är kunniga och intresserade men mest av rariteter. Vill de dra på fåglar får de väl göra det, ofta är det ju inte så långt. Att köra nonstop från Skåne till finska gränsen och tillbaka för att titta på en blåstjärt är fanatiskt och extremt, men det är ju upp till var och en. Hur många flyger inte till Thailand på semester och släpper ut en massa koldioxid. (Det var väl förresten ett gäng som hyrde ett privatplan för att åka och titta på nån lärka eller vad det var på Gotland, planet störtade och de omkom? Minns inte detaljerna.)
Jag förstår inte fixeringen vid att man ska se en viss art just i
Sverige. Jag skulle hellre vilja åka dit där arten finns och studera den där, se många individer, kanske höra den sjunga osv. istället för att titta på en felflugen stackare som kanske inte ens kommer att klara sig. Men om man nu inte har möjlighet att åka långt bort kan det ju vara kul att överhuvudtaget få se den. Har själv dragit på aftonfalk (ca. 400m med cykel!
) och suttit med i en bil full med fågelskådare och åkt några kilometers omväg för att se större skrikörn, sånt tycker jag är helt okej för min del. Här hemma är det alltid roligt att se ovanliga fåglar även om jag inte tomtkryssar på det sättet.
Det som jag blir riktigt förbannad över är när de är hänsynslösa, både mot människor när de trampar ner åkrar etc. och ger alla fågelintresserade dåligt rykte, men framförallt mot fåglarna. Hur kul är det för en halvt ihjälsvulten liten fågel som har flugit vilse att sitta i en buske som är omringad av några hundra skådare? Den får ju aldrig ro att äta och vila och är kanske redan för svag för att flyga vidare. Men det struntar de i. Inte alla, men många och särskilt när de är i grupp. När jag jobbade på Ottenby fågelstation var det en sådan situation, massor med bilar, fullt med folk som alla skulle titta på en citronärla. Strandskatorna som häckade på betesmarken där ärlan gick fick häckningen spolierad, det var i maj men kallt och regnigt, äggen blev kalla, strandskatorna flög omkring under hysteriska varningsrop. Helt otroligt att så kallade fågelintresserade inte lade märke till det. Till slut gick jag dit och sa till dem, men ingen lyssnade, de bara hånskrattade och sa att "lite förlust får man ta". Tur att jag inte hade en hagelbössa just då.
Det berättas också att en skådare en gång av misstag satte ner stativbenet i ett bo och krossade äggen.
Vid ett annat tillfälle gick jag ut och visade upp en nyligen ringmärkt brandkronad kungsfågel som hade dåligt med fettreserver. Jag sa till från början att jag skulle släppa den så fort den blev trött. Många hann se och fota den, men sen började den blunda, hänga med huvudet och burra upp sig så jag gick runt på baksidan och satte den i ett buskage. Det blev fullständig lynchstämning, jag hade gjort något helt oförlåtligt. Om de bara hade hunnit se och kryssa den hade de tyckt att det var helt okej om den dog sen.
(Nu har jag avslöjat mig! Vill de fortfarande lyncha mig? Vet de var mitt hus bor? 
)Det är inte de här galningarna som lobbar för hotade fågelarter!!
Sen tillfrisknade jag. 
