Svågens hund skadade sig i går kväll. Jag har inte byggt upp någon relation till hunden och nu är jag "taskiga fastern".

En klo rycktes av under jakten igår. Jag ordnade fram veterinär till hunden sent i går kväll. Idag har jag lagt om förbandet. Alla andra inklusive hundägaren bleknar när det stackars hundskrället skriker vid bandagerigen.

Idag på morgonen har halskrage inköpts och provats in. Resultatet blev att hunden rymde två gånger, kröp ur kopplet. Nu skall jag iväg och inhandla ett fast halsband.

Dessutom har jag tvingat hundstackaren att inta penecillin och smärtstillande.

Nu ligger hon på mitt kontor och blänger något alldeles otroligt men sina gröna ögon. Undrar varför hon lämnats hos denna elaka mäniska och var har husse tagit vägen?

Fy vad jag känner mig elak. Min beundran inför veterinärerna har stigit enormt, dom har det ju så här jämnt.

Vad ska jag göra? Hon kommer att hata mig resten av livet.

Det blir väl som med veterinärerna

De flesta djur brukar bli v ä l d i g t stillsamma när veterinären kommer.
Du har nog satt dej i respekt för resten av livet

Nej, hunden förstår nog att du vill väl. Det är nog du som får ändra inställningen och
lita på att du gör ditt bästa. Hon blänger inte, hon är tacksam att ha blivit hjälpt.

Våra katter litade på oss, när vi behövde göra något, att vi ville bara väl.
Katterna hade fullt förtroende för oss. De känner sånt.

Håller med Hannele - inte kommer han hata dig! Däremot kanske han är lite avvaktande ett tag tills han märker att det du gör hjälper tassen att bli bra

Se till att få vara med honom och mysa och leka lite när han blivit bra igen - så du får lite andra roller än sjuksyrra i hans ögon

Jag vet hur det känns, det är inte kul att vara doktor ens för sitt eget husdjur.

Men med mina katter är det märkligt. Jag har tagit hand om förvildade katter och ibland fått ungar i kullar som från början är allt annat än tillitsfulla.

Detta brukar ändras radikalt efter ett veterinärbesök. Ju fler burturer i bilen med intensiva utrymningsförsök, ju djupare sår som ska tvättas och piller som ska petas i, desto mer tillgiven blir katten (efteråt).

Jag håller med föregående talare (skribenter) och vill också tillägga att jag blir så varm om hjärtat när jag läser om alla er här, med sådan kärlek till djur, som tar hand om övergivna katter och allt vad det må vara !
Min morfar, som jag tyvärr aldrig hann träffa, brukade säga: Tycker man inte om djur tycker man inte om människor. Det ligger en del i det tycker jag.

Kram på er!

Jag tänkte när jag hade katten och hunden till veterinären för ett tag sen, att de nog inte kommer att prata med mig på länge..... De är ju inte sövda utan bara förlamade under kastreringen (katten) och var nog fullt medvetna om vad som hände hela tiden.
Men hemma efteråt (när de återfått full kontroll) så var de otroligt keliga och följde mig överallt....! Kanske såg de mig som den person som räddat dom från veterinären....?