För två veckor sen var det igång, i förrgår blommade allting och imorgon är det nästan över. Allt blommar, glamis castle är ljuvligt vit och CPM och pegasus är nästan vansinniga tillsammans. På morgonen har Ghislaine de feligonde slagit ut med tio nya rosor över natten, ja, den är väl uppe från klockan tre på morgonen. Nyponrosen, Souvenir de mme alfred charles och constance spry har blommat över och duchesse de montebello är på väg dit med.

Önskar att tiden kunde gå lååångsammare. Fastnar hela tiden framför rosorna, kan inte slita mig. Doften, ljuset, värmen och överflödet. Vill löda in minnet i hjärnbarken och kunna projicera fram en bild när novembers snålblåst viner.

Till jul så kommer jag att önska mig en glaskupa med kylbafflar att trä över min trädgård för att sinka den besvärliga tiden. Eller inte, för det är underbart för att det är kort.

Håller med! Visst är det svårt att slita sig från prakten, jag står gärna och stirrar länge, men man har ju annat som ska göras också.

Jag läste att man kunde klippa av en perfekt utslagen ros, helst på morgonen, lägga den in en liten burk och stoppa den i frysen. Sedan ska man kunna ta fram den och lukta på den i vinter. Jag funderar på att prova men har inte bestämt mig än. Och vid det tillfället blir nog det underbara ännu kortare, för den går nog bara att använda en gång...